Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En olycksdag i Lofoten - Vandringsår - En olycksdag i Lofoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eleganta hopp för skoten och satte sig framför
styrluckan. Pedersen grinade med alla sina tänder och
Oisen gick i det inre och snaskade smörrebröd.
Vi ha tänkt på det där sedan.
Icke en minut slappnade vår forskning efter
fiskebåtar; icke en sekund gick, utan att flere par blickar
borrade sig in i den jagande snön — men hvarför
skulle vi sjunga?
Strax efter vår utsegling ströko vi förbi en
arbetande nordlandsbåt. Fem män drogo linor och togo
in torsk. Båten arbetade lätt i sjön, var ännu icke
fylld med fisk. Seglen voro nere. Ett par tre af
männen sutto vid årorna. Ingenting sade de, men
sågo på skoj ten som om: “Är du i närheten, så är
det ingen fara.“
Strax därpå passerade vi ännu en båt och därpå
en efter annan och flere tillhopa. Ingen gaf nödsignal,
och vi läto i stormen alla våra klutar arbeta. Sköjten
har nära 3 mil fiskehaf att vaka öfver och omkring
3,000 båtar att se efter. Vi styrde åt Balstadhållet,
strängt följande ihlerna (glaskafvel och träbitar, som
uppbära linorna till garn och lina), till dess det var
tid att vända.
Ingenting förtärde vi på hela dagen. Sjögången
vände upp och ned på allting ombord; hvem tänkte
på mat?
Alltjämt ströko vi tätt förbi de båtar vi sågo för
att se, om de kunde reda sig i den allt starkare
sjögången, men ingen anropade oss, och ingen fara var det
häller, så länge de ansågo sig fortfarande kunna draga
sina linor och lasta båtarne med fisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
