Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En olycksdag i Lofoten - Vandringsår - En olycksdag i Lofoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa skäggiga Lofotfiskare äro dumdristiga
våghalsar. De sitta vid sina åror och dra sina linor eller
spela upp sina fyllda garn, som om mannaåldrars
torskfisken icke för hvarje år varnat på nytt, och på
nytt, att snötjocka öfver Lofot väggen är en liksvepning.
Små öppna båtar lasta de med blöt torsk, till
dess endast ett par tum af båtens rand står öfver
vattnet. En och två mil kan det vara till land. De
sätta sina segel och stryka i väg backe upp och backe
ned på det backiga hafvet. Än ser man ingenting
annat än ett segel, ofta endast masttoppen, pekande
mot himmelen med ett smalt finger.
Jag följer en tid räddningssköjten Liv, för att se
dess arbete och fisket.[1] Liv är en ny sköjt, byggd
1894 i Porsgrund, mäter några och 40 fot i längd,
sticker 9 fot djupt, för storsegel, mesan, topp, fock
och klyfvare och kostar något öfver 9,000 kronor.
Man kan icke se någonting solidare flyta på ett vatten.
Den har en uppsyn som en ilsken tjur. Dess stäf är
som den elakt buktade profilen på en stenbit;[2] dess
dubbla, solida eksidor äro trotsigt hvälfda; dess rigg
är beräknad för storm; det är någonting att tvinga
sig fram med — fram med våld. Den påminner mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
