Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och därför gjorde han det. — “Och inte ville de vara
så innerligen snälla och vakta den andra kamsgrytan
medan han sprang till Anna med vrilen — då skulle
de inte behöfva äta mer.“
Nu var han mätt, men hade inte roligt; med
tanke på vrilarne och all den myckna kamsen anträdde
han färden till bröllopsgården. Anna var i
dansar-stugan och dit tordes han inte gå. Där fanns någon
som var gift med far hans, och hon tittade så han
kände det i hårrötterna. Han satte knytet på en
väf-stol i farstun och strök länge omkring som en orolig
ande. Slutligen beslöt han att krypa bakom några
långa drängar strax innanför dörren. Därifrån skulle
han försöka göra tecken åt Anna.
I detsamma vardt ett gräseligt buller i förstugan.
Det hördes som om en karl fallit hufvudstupa; —
mycket riktigt: det var någon, som låg där och svor
öfver någonting. Han svor och det för säkerhetens
skull flere gånger innan han kom inlinkande och ställde
sig under taklampan. Det var bröllopets “bonde“, det
vill säga värd; han stönade illa och lyfte ena skänken
mot lampan, men tog öfverbalansen och låg där igen.
Stoj och skri och skratt. “Det var något otyg på
förstugolfvet“, sade han då han hjälptes upp.
“Hvad kunde det vara?“
“Si åt!“
“Huga då, hva’ ha’n på foten, är det en kladd?“
— En dräng hjälpte honom att hålla skänken i vädret.
“Det är en kams“, sade alla. De stodo fulla och
trefliga rundt omkring och vaggade som vass i
blåsväder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
