Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kams - Tokerier från Ådalen - Ådalens poesi - Kams - Tokerier från Ådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då skymningen var inne, hade han en tanke klar i
“Je gett sta“. Då klockan vardt åtta hade han räknat
ut: “det får dom inte veta“. Då ute var alldeles
svart och ungarne sofvo under trasmattorna i
fållbänken, svor han till så godt han kunde: “jädran
anfrätta“, och en handvändning senare gnodde han efter
den steniga bergvägen genom hägnen, nedför åkern,
uppför nipan, efter mon, öfver stenhammarn, genom
lia, till dess han såg gäspesgårdens upplysta fönster
och hörde stoj och stamp. Då saktade han och kände
sig glad.
Glädjetjut och buller trängde ut genom farstudörren
som en vällande stark ström och bröt i breda vågor
genom den sofvande byn. Det var ett lifvadt bröllop.
Jonas, vår lille man, hade räknat ut att han skulle
se på dansen och något af flatbäddens glädje, om det
ville sig väl.
Det var tjockt med fulla karlar på bron; han
kilade sig mellan, vig och rask. Koxarne — objudna,
som här liksom alltid glodde på fönstren — hade inte
ens sett honom. I köket var det ett bra äfventyr, då
han smet förbi den öppna dörren: två gubbar hade
tagit kragtag och andra stodo omkring som hvass i
blåsväder förbannande med ömse rop, att det skulle
gå så och inte så.
Men nu hade det gått inte så och inte häller så,
utan så — att tretti kannsgrytan gått med då Nils
Emanuel bänklades.
I trappan vardt vår hjälte gripen och kritande
hvit i syna.
“Hårst någe stans ska’ du? Nu — om mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
