Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En fridens förmiddag
- Ådalens poesi
- En fridens förmiddag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN FRIDENS FÖRMIDDAG.
Först kan jag tala om, att fällmakarekäringen väf
socknens största ragata och hennes styfson Jonas den
största vettvillingen både när och fjärran. Käringen
och pojken passade ihop som två kugghjul — men
ibland var käringen ensam den kuggade.
Nu var far borta för att göra fällar åt folk, men
skulle komma hem i kvällningen. Käringen hade ränt
till by’s för att ralla ett tag medan bakugnen skulle
bli uppeldad, och Jonas hade smugit sig i väg efter
henne att se hvart det bar för att därefter kunna
beräkna hur lång tid han hade att ostörd ägna sig åt
sin enskilda praktik, som denna fridens förmiddag var
särdeles brådskande, ty han hade strålat lite krut —
verkligt krut! Det var mycket viktigt att komma åstad
med den där skjutningen medan käringen var ur vägen.
Den tilltagsne ynglingen kom icke tillbaka gående.
I hägnen hade han fått syn på bocken och ansett att
det skulle gå mycket fortare om han red till gårds.
Han red således, men något konstigt. Stundtals satt
han gränsle, men det gjorde så nedrigt ondt i — ja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adalen/0113.html
