Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tack skall du ha! - Ådalens poesi - Tack skall du ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han stulit dagen förut. Öfverallt i byn svarade
honom andra ifriga yxor denna bitande eftermiddag.
Anders Olsson kom byvägen framåt. Det låg
någonting af gammal röd räf i hela karlen. Hans hår
och nos sade emellertid icke nej till den liknelsen.
En molnstod gick ur hans mun för hvarje steg han
tog; det såg ut som gick han med ånga. Det skrek
under hans fötter såsom det brukar göra vid
vargakyla — och var det hans mening att smyga sig på
Lars för det usla vindfällets skull, så lyckades det inte
en sådan här dag. Det var på Anders Olssons skog
som Lars kommit att hitta det där, som han höll på med
— och därför och då Anders vek af mot vedbacken
hanses, Lars, så fick det ohuggna en hastig skjuts.
Det var två kostliga gubbar, som nu hälsade på
hvarandra. Lars tänkte: “Hvad har han nu för
rackartyg i kikarn?“ Anders tänkte: “vedtjuf . . . vedtjuf!“
Högt sade Anders:
“Dä ä jäsiken så kallt dä ä i dag.“
“Jojo . . . du säjer det! Ja, inte är det någon
fattigmansvinter“, sade Lars.
“Nää . . . för den som skall köpa vedpinnarna åf
andra, fastän han har det smått redan med matbitarne,
är då int’ just nå roligt . . . men nog reder du dej,
Lasse . . . som vanligt . . . utan att betala alltför
öfver-drefvet för . . . veden, som du . . . får tag i!“
Alltid kommo orden med mellanrum, då Anders
ville vara jäklig.
“Är det åf mej, som du . . . köpt den här veden
. . . hva?“ — han grinflinade.
“Har du kommit hit för att skinnkanera mej, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
