Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Senjens storbjörn - Ådalens poesi - Senjens storbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oaktadt . . .! Så konstigt hade det tillgått, att själfskottet
lossats af sig själft och narrat jägarne att löpa till —
och under tiden var det som bamsefar var sta’ och
tog porkans lif. Hon skrek i början för det hon tyckte
det var farligt. Och då hon kände, att det gjorde ondt
satte hon i väg med ett illvrålande som hördes öfver
halfva Senjen. Då kom folk och bamsefar gick hungrig
till fjälls.
Björnen stod ett stycke uppe i backen och vädrade
med framsträckt hufvud. Gårdsmannen stod vid fönstret
och såg på honom medan hjälten inom honom ropade
på dåd och stackaren i hans inre grät och bad om
uppskof till en annan natt — en mörkare. Käringens
näsa pep och kved. En koskälla hördes från
ladugården och strax därpå ett fnysande från bamsefar.
Nalle satte i gång utför backen.
Han gick rundt fjöset och såg sig om med en
humoristisk kännaremin i ögonen. Han hade gått in i
ett fjös förr och tagit en kossa; han var säker på sin sak.
Hvarje hans steg utaf de stora, varma labbarne
smälte frost. Visset gräs tittade upp och undrade.
Gårdsmannen hade vågat sig till förstugudörren,
som han höll på glänt och färdig att genast slås i lås.
Han undrade han med.
Det klang af glas i den tysta natten.
En ko bölade och skälikon slängde sin skälla. Den
ko, som stod närmast det lilla fjösfönstret, hoppade
långt in i sitt bås, trängde sig mot krubban, vände sig
dubbel och såg sig om. Hon hörde fnysningar och
såg en stor labb i fönstret. På väggen skrapade det
af klor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
