Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Senjens storbjörn
- Ådalens poesi
- Senjens storbjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SENJENS STORBJÖRN.
En historia från Tromsö stift.
Gårdsmannen på Kvanaas hade lagt sig till hvila
en månskensnatt under uppfrosten.
Käringen låg vid hans sida och snarkade.
Hennes mun var öppen. Genom två luckor i hennes
bruna tandrad gick andan ut och in under oljud och
jämmer. Det pep i hennes näsa som ett fjärran skrik
af en lom.
Månen var full och sken som den kan göra endast
häruppe. Hela Senjen, den stora ön, med fjäll, åkrar
och gårdar, låg som i ett elektriskt ljus. Husens
fönster glimmade. Fjällen hvitnade och blånade. Hvarje
grässtrå på gårdsplanen blänkte af frostens silfver.
Gårdsmannen kunde icke sofva; det var käringens
och hans väntans skull. Hans väntan kittlade honom
i kroppen. Käringens pipande, näsa varslade en fara,
en jämmer, en olycka. Det liksom ropade till honom
fjärran ifrån af en i nöd stadd — det var käringens
näsa visserligen, visserligen! — och det var ändock så
obeskrifligt hemskt i den tysta natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adalen/0083.html
