Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om Gunnel - Ådalens poesi - Historien om Gunnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ja“, sade den gamle. “Jag miste sans och
besinning, då jag höll det varma människobarnet i min
famn . . .“
Ynglingen fortsatte: “Hon var den fagraste
plantan i landet. Hvem hade icke mist besinningen
i hennes armar . . .? Och sålunda gick det till att
hon . . .“
Professorn suckade. “De dagarna komma aldrig
åter — och hon kommer aldrig tillbaka. Jag har rest
upp för att söka henne nu . . . och kommer för sent.
Jag följer dig till obygden och du följer mig tillbaka.
Du är ju min son och hennes.“
“Nej, det vill jag icke. Hennes årslånga gråt
skall alltid stå mellan er och mig. Jag skall aldrig
glömma den stund, då hon hade mördat mig, som
hon trodde, och ropade ert namn i förtviflan. Jag sade
att jag hade glömt namnet . . . nej — ingen kan glömma
det han hör en sådan stund. Jag visste, hvad han
hette, som jag bar hat till. Vänd om här och låt oss
skiljas. Jag har icke kämpat mig fram hittills, för att
nu, då jag känner min egen kraft, bli en pappas gosse.
Min väg går till fjällen och till min diktning. Hvad
Gunnel kände, där hon sprang fridlös i hembygden,
skall jag dikta. Jag har historier i blodet... jag är
ju Gunnels gosse. Oäkta kalla de mig — äkta säger
jag. Jag går till fjällbygden och händelserna.“
Han axlade sin näfverkont och räckte handen till
den gamle.
“Ni skall icke förklara någonting. Jag vill
ingenting veta. Jag är nöjd att ha sett er . . . jag
förstår nu att Gunnel kunde glömma allt, då hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
