- Project Runeberg -  Ådalens poesi /
9

(1897) [MARC] Author: Pelle Molin With: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett svenskt skaldeöde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den trolldom, med hvilken vildmarken fängslar de
stora skaldenaturer, hvilka födts i fjällen och för hvilka
det är lika omöjligt att finna sig till rätta i
civilisationens förhållanden, som det är omöjligt för lommen
att trifvas i en zoologisk trädgårds konstgjorda
insjöar. Den skriker efter fjällen, när det ligger storm
i luften, och rusar fram utåt vattenytan i stum
förtviflan att den skall vara för kort för att lämna dess
tunga vingar plats att lyfta sig till flykt.

Pelle Molin var född i en afsides trakt af
Ångermanland. Hans fader var bonde, och han trodde
själf, att modern hade zigenarblod i sina ådror. Det
är som klingade en ton af hans hela lif ur detta enkla
faktum, och han har själf berättat om det folk, hvaraf
han är kommen, så som ingen annan kan göra det,
i den underbara “Historien om Gunnel“.

“Märkligt folk hela högen, ska’ ni tro. Det
diktades mycket i denna afsides fjälldal, och där lefde
folket två lif. Det ena gick med dem i dagligdags
stök hemma vid de grå husen. Det andra följde dem
i skogen, bodde med dem på sätervallen, var samman
med dem i de små vattendragen och skvaltkvarnen,
tumlade på hästtomman, lät dem gå vilse af trolleri
på en myr, hojade till dem från gran och fur, bärg
och lid . . . Det lifvet gick aldrig öfver Lappmyrhöjden,
utan att känna en underlig händelse vara i faggorna
och trampade aldrig en fäbodvall i kvällningen, utan
att se efter viterhundarne, som skälla två gläfs i taget
— eller rysa till de hemlighetsfullas barn, som gråta
under störesgolfvet. Slikt satte ibland sådan fart i
de drygaste bondgubbar, att näfverskorna piskade deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:11:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adalen/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free