datum:		1999-10-27
salong:		Forum

titel:		Mitt namn är Joe
originaltitel:	My Name is Joe
regi:		Ken Loach
land:		Tyskland/Storbritannien/Frankrike
år:		1998
speltid:	1h45min
medverkande:	Peter Mullan ; Louise Goodall ; David McKay
manus:		Paul Laverty
foto:		Barry Ackroyd
musik:		George Fenton
bildformat:	

recensent:	Morgan Johansson
recensionsversion:	
enradare:	Joe, en riktig helyllekille, i en inte riktigt lika helylle värld.

recension:Ken Loach är en regissör som aldrig tvekar när det gäller att skildra
	och beröra verkligt mänskliga problem, svårigheter och konflikter. I
	filmer som <i>Raining Stones</i>, <i>Land och frihet</i> och <i>Ladybird</i>, har
	han tidigare berättat historier om människor på ett varmt och nära
	sätt. Personerna i hans filmer känns ofta mycket levande och verkliga,
	och för mig är det lätt att känna med karaktärerna.
	
	I hans nya film <i>Mitt namn är Joe</i> möter vi Joe (Peter Mullan). Joe är
	arbetslös, har ett förflutet som alkoholiserad, men håller sig nu
	ifrån spriten. Han satsar all sin energi på ett genomruttet
	fotbollslag och försöker dessutom med all sin kraft hjälpa två
	föräldrar som är på väg in i ett allvarligt drogmissbruk. Mitt uppe i
	allt möter han en dag Sarah, socialarbetare, och blir
	förälskad. Mellan dem uppstår ömsesidigt starka känslor, men deras
	förhållande är inte problemfritt. Sarah och Joe har olika
	bakgrund. Bakgrunder som resulterar i olika värderingar och olika sätt
	att lösa problem.
	
	Trots att vi möter Joe i den miljö och i den situation som han
	befinner sig i känns mycket av hans person och känslor igen. Just
	detta kännetecknar Ken Loach. Han kan som ingen annan berätta
	historier med karaktärer som känns trovärdiga och äkta. <i>Mitt namn är
	Joe</i> är en mycket underhållande film kryddad med allvar. Här finns
	mängder av underfundiga dialoger, lustiga situationer och komiska
	händelser. Någon påstod att filmen kan ses som en blandning av <i>Allt
	eller inget</i> och <i>Nil by Mouth</i>, ett påstående jag skriver under på.