datum:		1999-10-4
salong:		Matsalen

titel:		Central do Brasil
originaltitel:	Central do Brasil
regi:		Walter Salles
år:		1998
land:		Brasilien
manus:		Marcos Bernstein ; João Emanuel Carneiro ; Walter Salles
foto:		Walter Carvalho
musik:		Jaques Morelembaum ; Antonio Pinto
medverkande:	Fernanda Montenegro ; Vinícius de Oliveira ; Marília Pêra
speltid:	1h55min
bildformat:	

recensent:	Hanna Olsson
recensionsversion:	
enradare:	Om en pojke som söker sin far och en kvinna som tappat sin tro.

recension:Central do Brasil är en vacker och rörande film om en pojke som söker
	sin far och en kvinna som har tappat tron på
	mänskligheten. Karaktärerna är verkliga, och långt i från
	Hollywood-stereotyper.
	
	På centralstationen i Rio de Janeiro (kallad Central do Brasil) sitter
	Dora vid sitt skrangliga skrivbord och drygar ut pensionen genom att
	skriva brev åt människor som inte är skrivkunniga. Dora är en
	överlevare, märkt av livet och inte särskilt ärlig - hon brukar inte
	ens bry sig om att posta de brev människor dikterar för henne. En dag
	kommer nioårige Josué med sin mamma för att skriva brev till Josués
	pappa som de tror bor i en avlägsen del av Brasilien. När de några
	dagar senare kommer de tillbaka råkar mamman ut för en olycka och dör,
	och lille Josué blir helt ensam.
	
	Hans enda värde för omvärlden är som leverantör av mänskliga
	reservdelar, och för att rädda pojken från det ödet tar sig Dora
	motvilligt an honom och tillsammans lämnar de Rio, för att söka efter
	den okände fadern.  Så den ensamme pojken och den barska gamla
	lärarinnan ger sig av på en resa genom Brasilien, och här övergår
	filmen från en myllrande storstadsskildring till en klassisk road
	movie. De två huvudpersonerna reser såväl geografiskt som i sitt
	inre. Dessa båda ensamma själar närmar sig gradvis varandra, och Dora
	tvingas lägga av sitt hårda skal och så småningom släppa fram sina
	känslor. Filmen visar under resans gång också olika sidor av det
	moderna Brasilien, från den myllrande storstaden till landsbygdens öde
	vidder.