Kårrullen!

Att visa film ~ en liten guide

Detta är en liten introduktion till hur man visar film på Kårrullen.

Tycker du att det verkar spännande? Kom gärna upp och titta i maskinrummet någon måndag! Vill du bli maskinist? Tag isåfall kontakt med någon som pysslar med tekniken.


Innehåll

  1. Grundläggande förhållande
  2. Projektorn
  3. Filmen
  4. Köra film
  5. Projektorerna igång
  6. Vad händer när det blir fel
  7. Litteratur

1. Grundläggande förhållande

Det finns några grundläggande saker som kan vara bra att känna till innan du kastar dig in i beskrivningen nedan.

Två projektorer

Kårrullen visar film med hjälp av två projektorer. Filmen är så lång att den inte går att ladda i en projektor. Då och då under filmens gång byts de båda projektorerna om att visa filmen. Den som blivit avbytt kan då laddas med en ny del av filmen. Ögonblicket då den andra projektorn tar över filmvisningen kallas skifte. Mer om hur detta går till kommer i texten nedan.

Bildformat

Det finns olika bildformat:

Normalbild
Förhållandet höjd:bredd är 1:1,37. Detta är praktiskt taget samma förhållande som de 3:4 (== 1:1,33) som gäller för TV.
Vidfilm
Förhållandet höjd:bredd varierar mellan 1:1,66 och 1:1,85. De flesta filmerna har detta formatet. HDTV:s övergång till formatet 9:16 (== 1:1,78) täcker in vidfilmen ganska bra, men fortfarande inte Cinemascope.
Cinemascope
Förhållandet höjd:bredd är 1:2,39 (var förut 1:2,35) Några filmer, t.ex. Sierra Leones spaghettivästernfilmer, men även nya filmer har detta format.

De flesta har nog någon gång märkt bildformaten på de brevlådekanter som syns i TV ibland. Används inte brevlådekanter så innebär det att en del av filmen helt enkelt inte visas. Det är särskilt trist ifall regissören utnyttjar hela filmens bredd. Då kan man t.ex. råka ut för att man ser två näsor stå och prata med varandra; resten av ansiktena hamnade utanför bild. :-(

På en biograf finns det tre olika saker att ställa in beroende på vilket format filmen man ska visa har:

  1. Bildfönster. I projektorn sitter ett bildfönster som släpper avskärmar delar som inte ska synas, t.ex. bilderna ovanför och under och ljudspåret.
  2. Objektiv. Varje format har sitt objektiv. På Kårrullens projektorer sitter objektiven i en objektivrevolver så att det går ganska snabbt att byta.
  3. Masker. Runt filmduken finns ofta svarta tygkanter som förhindrar oskarpa bildkanter. Masker finns inte på Kårrullen.

Halvbild

Halvbild kan man råka ut för om filmen blivit felskarvad så att det inte överallt är 4 perforeringshål per bild. På duken ser man då inte hela bilden, utan det svarta mellan bilderna (bildskillnaden) går in. Man kan aldrig gardera sig helt mot halvbild, men det finns en ratt för att justera bildhöjden så att bilden åter syns helt på duken.

2. Projektorn

 

[Öppen projektor]

[Projektorn från sidan]

Vad är vad

De projektorer som Kårrullen har är ett par Bauer U3 från mitten av 1970-talet. Bilderna visar en laddad projektor snett bakifrån och densamma rakt från sidan. Uppe till höger på den första bilden syns fönstret ut mot matsalen. Här kommer en liten genomgång av vad som syns (det är mest första bilden som beskrivs):

  • Underst syns filmhjulen. Filmen går från det högra till det vänstra.
  • Bakom det högra filmhjulet sitter manöverpanelen för automatiken.
  • På projektorn, närmast fönstret, syns objektivrevolvern med de tre objektiven för de olika bildformaten. Skärperatten sitter mellan de tre objektiven. Precis under objektiven sitter, på en ganska lång stång, en ratt för att justera bildhöjden.
  • Längst till vänster i bild finns projektorns manöverpanel. Den stora mätaren överst är amperemätaren för lampströmmen. En större bild av amperemetern finns här (ja, den mäter ampere).

 

[Drivverket]

Drivverket

Här är en närbild på undre delen av drivverket med följande delar:

  • Uppe till höger syns ett av objektiven och precis därunder, bildhöjdsratten.
  • Något till vänster och under centrum i bild finns luckan för tonlampan. Därunder sitter tonlampan som lyser på ljudspåret på filmen. Alla 35 mm filmer har så kallat optiskt ljud. Ljudspåret syns ganska tydligt till vänster på filmen på denna bild.
  • Rakt under objektivet, ganska långt ned i bild, kan man se avkännaren som känner när det är dags att skifta till den andra projektorn. Den syns kanske ännu bättre på den här bilden. Mer om skiften längre ned.

3. Filmen

 

[Film sådan den ser ut då den distribueras]

Akter

En film är uppdelad i akter. En akt är ungefär 500 till 600 meter lång, vilket motsvarar 15 till 20 minuter. En vanlig film är 5 till 7 akter lång och väger mellan 25 och 30 kilo. Två timmar film är 3300 meter långt. Då filmen kommer är den uppspolad på små rullar, som synes på bilden. Det gröna och röda (syns på den större bilden) kallas start- respektive slutsladd.

Filmen anländer oftast via järnväg, men ibland per post.

Filmen är numera brandsäker. Gamla tiders mycket brännbara silvernitratfilm gör man som maskinist klokt i att vägra köra. Giuseppe Tornatores Cinema Paradiso innehåller en dramatisk scen där filmen fattar eld och brinner explosionsartat.

 

[Bobin]

Bobiner

För att kunna köra filmen i projektorn måste den först spolas upp på bobiner eller hjul som man sedan laddar projektorerna med.

Större biografer använder en annan teknik som kallas non-rewind. Filmen ligger då på en stor tallrik och matas tillbaka till tallriken då den gått igenom projektorn. Man slipper spola filmen mellan visningarna och behöver dessutom bara en projektor.

 

[Spolbordet]

Spolning

Akterna spolas upp på bobiner på spolbordet. Oftast, men inte alltid, kommer akterna till oss med startsladden utåt. Då vi spolat upp den på en bobin hamnar slutsladden utåt. För att den inte ska gå baklänges då den visas måste den därför spolas ännu en gång, så att startsladden återigen hamnar utåt. Skillnaden är att denna gång ligger akten på ett hjul.

 

[Klippapparaten]

Magnetstrip

Nu åter till hur projektorerna skiftar. På biografer utan automatik får man manuellt skift mellan projektorerna. Då får man hålla utkik efter skiftmärken uppe till höger på filmen. Det kan vara en punkt eller ett kryss. Det finns ett skiftmärke 6 sekunder före aktslutet - då är det dags att starta motorn på projektorn som ska skiftas in. Sedan finns det ytterligare ett skiftmärke en knapp sekund innan aktslutet. När man ser det är det dags att skifta in projektorn. Har man väl upptäckt skiftmärken på film brukar det vara svårt att sluta upptäcka dem.

På Kårrullen sker skiftena med hjälp av automatik. Automatiken fungerar så gott som alltid :-). Den känner av en liten magnetstrip på filmen. Bilden visar hur man sätter på en sådan strip i klippapparaten.

Det är väldans noga att man plockar bort magnetstrippar efter sig. På en annan biograf kan de t.ex. betyda att ridån ska gå ner och då blir maskinisten inte glad.

4. Köra film

 

[Valsarna]

Ladda filmen

När filmen så är uppspolad laddas den i projektorn. Det kan se komplicerat ut, men det är inte så farligt. Med övning så sitter handgreppen i ryggmärgen.

Något man måste kontrollera varje gång man laddar är att filmen inte har spegelvänts så att ljudspåret hamnar i bild och bildskillnaderna (det svarta mellan bilderna) hamnar framför tonlampan.

Man ska också kontrollera att man inte laddat så att det blir halvbild.

 

[Förstärkaren]

Ljudet

Förstärkaren ska slås på. Här syns en bild av förstärkaren.

Överst står CD och bandspelare för pausmusik.

Därunder finns automatiken.

Under det finns själva förstärkaren och underst finns likriktaren för tonlamporna (som går på likström).

 

[Projektorlampa]

Lamporna

En stund innan föreställningen slås lamporna på. De får sedan vara på under hela föreställningen. Lamporna är xenon-lampor och är enkla att sköta. Gamla tiders kolstavar används inte längre och tur är det. Då fick maskinisten hela tiden övervaka att avståndet mellan kolstavarna inte blev för stort eller för litet för då ändrades ljusstyrkan på bilden på duken.

En sådan här lampa är ca 40 cm hög, har en effekt på 2500W och drar runt 75 ampere, 24 volt likström. Det enda sättet en sådan lampa kan sluta att fungera på är genom att explodera.

 

[Manöverpanelen]

Automatiken

Till sist slår man på automatiken. Man knappar in hur många akter filmen har. Sedan är det bara att trycka på start! Automatiken känner då av magnetstrippar och startar och skiftar till nästa projektor när så behövs.

Automatiken har utvecklats av Martin Rantzer, en gammal Kårrullenare, för en multimediafirma som heter Dataton.

Det är inte överallt som det finns automatik. På somliga biografer (t.ex. Kårrullens filial i Nationernas Hus), så är det manuella skiften som gäller. Då får man hålla utkik efter en markering uppe till höger - när man ser den startar man projektormotorn. 6 sekunder senare kommer en ny markering - då är skiftar man över.

5. Projektorerna igång

Här har Karl-Johan Karlsson tagit några bilder av projektorerna medan de är igång:

[Bild på körande projektor 1] [Bild på körande projektor lite mer snett bakifrån] [Bild på körande projektor ännu mer bakifrån]

Till vänster ser vi projektorn helt från sidan. I överkanten kan man se filmen som ett horisontellt streck.

På bilden i mitten och till höger ser vi även fönstret mot salongen (nåja, matsalen iallafall :-).

Karl-Johan har även skrivit en del om tekniken på Kårrullen.

6. Vad händer när det blir fel

Naturligtvis händer det ibland att det blir fel under en filmvisning. Orsakerna till felen kan variera liksom hur lång tid det tar att rätta till. Här följer några fel och vad de innebär i arbete i projektorrummet:

Filmen går av
Det händer sällan att filmen går av, främst därför att projektorerna startar ganska mjukt. Dock händer det ibland och det kan då bero på att filmen är skör (till exempel BluesBrothers) eller att projektorn är felladdad.

Går filmen av lagar man den provisoriskt med maskeringstejp, matar fram filmen så att brottet kommer förbi valsarna och startar sedan visningen igen. Då akten är slut har man tid på sig att laga brottet ordentligt. Det gör man med särskild tejp. Förut limmade man ihop filmen, men det gör man knappt längre.

Akterna visas i fel ordning
När större biografer med non-rewind-system visar film klipper de bort start- och slutsladdarna och sätter sedan ihop alla akterna till en enda lång film. Då de sedan ska skicka filmen vidare delar de upp filmen i de akter den var i från början och sätter tillbaka start- och slutsladdarna. På startsladden står oftast vilken akt i ordningen det är. Då man får en film kan man inte helt lita på att det stämmer - maskinisten som skickade filmen kanske var slarvig och inte satte rätt startsladd på rätt akt.

Det kan också hända att maskinisten som spolar upp filmen helt enkelt blandar ihop akterna. Det händer praktiskt taget aldrig på måndagsvisningar, men det har hänt ett par gånger under filmdygnet då det hanteras stora mängder film.

Filmen spegelvänds
En spegelvänd akt känns igen på att man ser ljudspåret i bild medan det knäpper taktfast (24 Hz) i högtalarna. Orsaken till detta är att maskinisten spolat och/eller laddat akten spegelvänt.

För att rätta till detta måste man spola tillbaka akten till starten och sedan ladda om projektorn. Det tar ungefär fem minuter.

Inget eller dåligt skifte
Uteblivet skifte kan bero på att maskinisten glömde sätta dit magnetstrippen som talar om för automatiken att det är dags att skifta, men det kan också bero på att automatiken fallerar. Åtgärd är helt enkelt att manuellt starta projektorn, vilket går fort, men avbrottet ser lite irriterande ut framme på duken.

Dåligt skifte kan innebära många saker:

Lampan går sönder
Om projektorns lampa exploderar får man räkna bort den projektorn helt. Vid explosionen bildas så mycket splitter att det tar lång tid att rengöra lamphuset. Man kan till nöds köra filmen på bara en projektor. Det blir då några minuters paus för omladdning vid varje aktbyte.
Likriktarna slutar fungera
Slutar likriktarna att fungera är det inte mycket man kan göra. Likritarna gör om trefas växelström till 24 V likström och kan som mest ge uppåt 90 ampere. Förutom en fläkt har de inga rörliga delar och är inte så lätta att felsöka snabbt. Precis som ovan kan man köra på bara en projektor.

Under filmdygn respektive filmfestivaler får man som Kårrullenbesökare gärna vara lite extra tolerant mot fel och missar. Det är stora mängder film som hanteras då och det är mycket att göra i projektorrummet. Samtidigt som en film visas spolas nästa upp och de redan visade akterna till filmen som kör spolas tillbaka. Dessutom alstrar lamporna ganska mycket värme som ventilationssystemet inte riktigt förmår svälja vilket gör att det blir ganska varmt. Trots allt tycker jag att det ändå brukar gå ganska bra.

7. Litteratur

Att köra film, Lärobok för biografmaskinister
Utgiven av filmbranschens Samarbetskommitté, 1979, reviderad 1984. Finns även som videofilm.