Att visa film ~ en liten guideDetta är en liten introduktion till hur man visar film på Kårrullen. Tycker du att det verkar spännande? Kom gärna upp och titta i maskinrummet någon måndag! Vill du bli maskinist? Tag isåfall kontakt med någon som pysslar med tekniken. |
Det finns några grundläggande saker som kan vara bra att känna till innan du kastar dig in i beskrivningen nedan.
Kårrullen visar film med hjälp av två projektorer. Filmen är så lång att den inte går att ladda i en projektor. Då och då under filmens gång byts de båda projektorerna om att visa filmen. Den som blivit avbytt kan då laddas med en ny del av filmen. Ögonblicket då den andra projektorn tar över filmvisningen kallas skifte. Mer om hur detta går till kommer i texten nedan.
Det finns olika bildformat:
De flesta har nog någon gång märkt bildformaten på de brevlådekanter som syns i TV ibland. Används inte brevlådekanter så innebär det att en del av filmen helt enkelt inte visas. Det är särskilt trist ifall regissören utnyttjar hela filmens bredd. Då kan man t.ex. råka ut för att man ser två näsor stå och prata med varandra; resten av ansiktena hamnade utanför bild. :-(
På en biograf finns det tre olika saker att ställa in beroende på vilket format filmen man ska visa har:
Halvbild kan man råka ut för om filmen blivit felskarvad så att det inte överallt är 4 perforeringshål per bild. På duken ser man då inte hela bilden, utan det svarta mellan bilderna (bildskillnaden) går in. Man kan aldrig gardera sig helt mot halvbild, men det finns en ratt för att justera bildhöjden så att bilden åter syns helt på duken.
|
Vad är vadDe projektorer som Kårrullen har är ett par Bauer U3 från mitten av 1970-talet. Bilderna visar en laddad projektor snett bakifrån och densamma rakt från sidan. Uppe till höger på den första bilden syns fönstret ut mot matsalen. Här kommer en liten genomgång av vad som syns (det är mest första bilden som beskrivs):
|
|
DrivverketHär är en närbild på undre delen av drivverket med följande delar:
|
|
AkterEn film är uppdelad i akter. En akt är ungefär 500 till 600 meter lång, vilket motsvarar 15 till 20 minuter. En vanlig film är 5 till 7 akter lång och väger mellan 25 och 30 kilo. Två timmar film är 3300 meter långt. Då filmen kommer är den uppspolad på små rullar, som synes på bilden. Det gröna och röda (syns på den större bilden) kallas start- respektive slutsladd. Filmen anländer oftast via järnväg, men ibland per post. Filmen är numera brandsäker. Gamla tiders mycket brännbara silvernitratfilm gör man som maskinist klokt i att vägra köra. Giuseppe Tornatores Cinema Paradiso innehåller en dramatisk scen där filmen fattar eld och brinner explosionsartat. |
|
BobinerFör att kunna köra filmen i projektorn måste den först spolas upp på bobiner eller hjul som man sedan laddar projektorerna med. Större biografer använder en annan teknik som kallas non-rewind. Filmen ligger då på en stor tallrik och matas tillbaka till tallriken då den gått igenom projektorn. Man slipper spola filmen mellan visningarna och behöver dessutom bara en projektor. |
|
SpolningAkterna spolas upp på bobiner på spolbordet. Oftast, men inte alltid, kommer akterna till oss med startsladden utåt. Då vi spolat upp den på en bobin hamnar slutsladden utåt. För att den inte ska gå baklänges då den visas måste den därför spolas ännu en gång, så att startsladden återigen hamnar utåt. Skillnaden är att denna gång ligger akten på ett hjul. |
|
MagnetstripNu åter till hur projektorerna skiftar. På biografer utan automatik får man manuellt skift mellan projektorerna. Då får man hålla utkik efter skiftmärken uppe till höger på filmen. Det kan vara en punkt eller ett kryss. Det finns ett skiftmärke 6 sekunder före aktslutet - då är det dags att starta motorn på projektorn som ska skiftas in. Sedan finns det ytterligare ett skiftmärke en knapp sekund innan aktslutet. När man ser det är det dags att skifta in projektorn. Har man väl upptäckt skiftmärken på film brukar det vara svårt att sluta upptäcka dem. På Kårrullen sker skiftena med hjälp av automatik. Automatiken fungerar så gott som alltid :-). Den känner av en liten magnetstrip på filmen. Bilden visar hur man sätter på en sådan strip i klippapparaten. Det är väldans noga att man plockar bort magnetstrippar efter sig. På en annan biograf kan de t.ex. betyda att ridån ska gå ner och då blir maskinisten inte glad. |
|
Ladda filmenNär filmen så är uppspolad laddas den i projektorn. Det kan se komplicerat ut, men det är inte så farligt. Med övning så sitter handgreppen i ryggmärgen. Något man måste kontrollera varje gång man laddar är att filmen inte har spegelvänts så att ljudspåret hamnar i bild och bildskillnaderna (det svarta mellan bilderna) hamnar framför tonlampan. Man ska också kontrollera att man inte laddat så att det blir halvbild. |
|
LjudetFörstärkaren ska slås på. Här syns en bild av förstärkaren. Överst står CD och bandspelare för pausmusik. Därunder finns automatiken. Under det finns själva förstärkaren och underst finns likriktaren för tonlamporna (som går på likström). |
|
LampornaEn stund innan föreställningen slås lamporna på. De får sedan vara på under hela föreställningen. Lamporna är xenon-lampor och är enkla att sköta. Gamla tiders kolstavar används inte längre och tur är det. Då fick maskinisten hela tiden övervaka att avståndet mellan kolstavarna inte blev för stort eller för litet för då ändrades ljusstyrkan på bilden på duken. En sådan här lampa är ca 40 cm hög, har en effekt på 2500W och drar runt 75 ampere, 24 volt likström. Det enda sättet en sådan lampa kan sluta att fungera på är genom att explodera. |
|
AutomatikenTill sist slår man på automatiken. Man knappar in hur många akter filmen har. Sedan är det bara att trycka på start! Automatiken känner då av magnetstrippar och startar och skiftar till nästa projektor när så behövs. Automatiken har utvecklats av Martin Rantzer, en gammal Kårrullenare, för en multimediafirma som heter Dataton. Det är inte överallt som det finns automatik. På somliga biografer (t.ex. Kårrullens filial i Nationernas Hus), så är det manuella skiften som gäller. Då får man hålla utkik efter en markering uppe till höger - när man ser den startar man projektormotorn. 6 sekunder senare kommer en ny markering - då är skiftar man över. |
Här har Karl-Johan Karlsson tagit några bilder av projektorerna medan de är igång:
Till vänster ser vi projektorn helt från sidan. I överkanten kan man se filmen som ett horisontellt streck.
På bilden i mitten och till höger ser vi även fönstret mot salongen (nåja, matsalen iallafall :-).
Karl-Johan har även skrivit en del om tekniken på Kårrullen.
Naturligtvis händer det ibland att det blir fel under en filmvisning. Orsakerna till felen kan variera liksom hur lång tid det tar att rätta till. Här följer några fel och vad de innebär i arbete i projektorrummet:
Går filmen av lagar man den provisoriskt med maskeringstejp, matar fram filmen så att brottet kommer förbi valsarna och startar sedan visningen igen. Då akten är slut har man tid på sig att laga brottet ordentligt. Det gör man med särskild tejp. Förut limmade man ihop filmen, men det gör man knappt längre.
Det kan också hända att maskinisten som spolar upp filmen helt enkelt blandar ihop akterna. Det händer praktiskt taget aldrig på måndagsvisningar, men det har hänt ett par gånger under filmdygnet då det hanteras stora mängder film.
För att rätta till detta måste man spola tillbaka akten till starten och sedan ladda om projektorn. Det tar ungefär fem minuter.
Dåligt skifte kan innebära många saker:
Under filmdygn respektive filmfestivaler får man som Kårrullenbesökare gärna vara lite extra tolerant mot fel och missar. Det är stora mängder film som hanteras då och det är mycket att göra i projektorrummet. Samtidigt som en film visas spolas nästa upp och de redan visade akterna till filmen som kör spolas tillbaka. Dessutom alstrar lamporna ganska mycket värme som ventilationssystemet inte riktigt förmår svälja vilket gör att det blir ganska varmt. Trots allt tycker jag att det ändå brukar gå ganska bra.