Capricon XVII

En kongressrapport av Tommy Persson
Det har tyvärr gått nästan två år sedan jag var på Capricon XVII i Chicago så mina minnen från kongressen är inte helt fräscha. Mestadelen av denna text skrev jag för ett år sedan och jag tänkte att den lika gärna kunde publiceras då den varit nästan klar så länge (jag är expert på att göra saker nästan klara). Anledningen till att jag besökte just den här kongressen var att jag i samband med mitt arbete var i Urbana-Champaign som ligger två timmars tågresa från Chicago och reklamen antydde att det var en science fiction-kongress.

Kongressen hölls 20-23 februari 1997. Reklamen på WWW-sidorna var ungefär att de ville befrämja allt som hade med det fantastiska att göra. Room-partyn nämndes prominent men information om eventuellt program var det sämre ställt med. Veckan innan så var jag på Boskone och frågade då någon Chicago-bo om kongressen och han sa att de hade ett traditionellt program. Det hade de också men jag fick intrycket att programmet bara var en aktivitet av många och inte den viktigaste. För mig som fortfarande gillar att gå på programpunkter var detta en nackdel. Programmet fungerade men kunde ha varit bättre. Det sades att det var över 1000 personer på kongressen men det märktes inte på programpunkterna då många var mindre välbesökta än ConFuse-programpunkter (ConFuse brukar ha omkring 60 deltagare).

Författarhedersgäst var Robert J. Sawyer som är Kanadas enda infödda heltids-science-fiction-författare. Han vann en Nebula 1995 för The Terminal Experiment och var i år nominerad för sin roman Starplex). Mediahedersgäst var Lee Staton som är modellbyggare. Han har bland annat byggt modeller av Werner von Brauns Mars-landare och rymdskeppet Friede från Fritz Langes Die Frau im Mond. Vetenskapshedersgäst var Jim Landis som också är en science fiction-fan. Fan-hedersgäst var Amy Schaefer som varit inblandad i Chicago-fandom sedan sent 70-tal.

Programboken var av enklare modell, ungefär som våra ConFuse-kongressböcker med skillnaden att Capricons alster innehöll programmet. Detta var en nackdel då det program som fanns i programboken var mycket tunnare än det som fanns i fickprogrammet. Detta hade den olyckliga konsekvensen att många bara tittade i programboken och därför var de programpunkterna som bara fanns i fickprogrammet dåligt besökta. Jag tror också att många inte fick något fickprogram eller så var det så väl dolt sist i programdeltagarpapprena att få upptäckte det.

Kongresshotellet var Hyatt Regency Oak Brook som låg cirka 3 mil väster om downtown Chicago vid ett stort mall i en som det verkade ganska ''rik'' förort till Chicago.

Jag tyckte att programmet var lite tunt men gillar man högläsning så kanske det inte var ett så dåligt program då det verkade förekomma väldigt många sådana aktiviteter. Teoretiskt sett så gillar jag inte högläsningar och tycker att jag kan spendera tiden bättre. Inte heller på denna kongress så testade jag min teori för att se om den håller i praktiken.

Det var många roompartyn på kongressen men mina antisociala tendenser var ganska starka så jag besökte inte speciellt många partyn. De som var öppet annonserade verkade tråkiga och de andra orkade jag inte leta reda på. Det förekom mycket mer maskeraddräkter och klänningar på folk än på Boskone. Det var ingen speciellt bra kongress att vara där ensam på om man som jag är antisocial och mest intresserad av sercon. Boskonekongressen var mycket bättre och den gav nog för höga förväntningar. Det verkar som om man måste välja sina kongresser noggrannt om man är mer litterärt intresserad. Boskone och Readercon verkar vara säkra kort.

Kongressen började på torsdag men jag tyckte inte jag kunde skippa två arbetsdagar så jag åkte på fredag morgon. Detta var tur då det inte fanns något annat program på torsdagen än ''gaming'', filk och poolparty.

Jag har någon konstig idé om att jämt gå då alternativen är taxi. Det är inte för att jag är snål utan för att jag tycker det är besvärligt med de praktiska detaljerna (min telefonskräck antar ibland orimliga proportioner). När jag skulle gå till järnvägstationen så ösregnade det något fruktansvärt. Jag bestämde mig givetvis trots detta för att gå. I regnet så höll jag kartan upp och ned och missade avtagvägen till stationen. Jag upptäckte det som tur var ganska snart och fick gå in i en affär och fråga om vägen. Stationen var lite mystisk. Alla väntade i salen och det var inte helt uppenbart var tåget skulle stanna. Jag blev förmodligen förvirrad för att det var för enkelt. Det fanns bara två spår och det enda problemet var att gå upp på rätt sida.

För övrigt så var det bekväma säten på tåget och jag kom fram till Union Station i Chicago (berömd från filmen The Untouchable) utan problem. Jag lämnade Union Station 09.45 och var framme vid hotellet 12.15 efter en extremt besvärlig resa. Först skulle man ta tunnelbana till ändstationen och byta till buss. Givetvis så gick jag på fel tåg men jag kom på det i tid och gick av och väntade på rätt tåg. Bussresan tog sedan väldigt lång tid och det var svårt att veta var man skulle gå av då det regnade så man såg inte ut genom fönstret. Som tur var identifierade jag en annan kongressbesökare och frågade honom om när man skulle gå av. Det var två till som skulle till Capricon på bussen. De gick att känna igen på att de var lite äldre och vita. Från köpcentret åkte vi i hotellshuttle som beställdes via telefon. Jag ångrade mig att jag inte tagit bussen från Urbana-Champaign som var där några timmar senare men som stannade vid köpcentret.

Väl framme på hotellet så checkade jag in och registrerade mig. Det gick fortare att registrera sig om man betalade där än om man hade betalt i förväg. Gick sedan och åt på den italienska hotellrestaurangen (Anthony's Italian Chop Houes) och läste programmet. Märkte till min förskräckelse att programmet var väldigt tunt och på vissa tidpunkter icke-existerande.

Såg sista halvtimmen av ''invigningen'' och publiken ställde frågor om bland annat publicering och det var mest Sawyer som svarade. Det var kanske 30 personer i publiken.

Klockan 14 gick jag på panelen ''Censorship and Communication''. Det var cirka 20 personer i publiken men panelen lyfte tyvärr aldrig. De verkar ha problem i USA med att vissa seriehandlare drabbats av obscenitetsstämningar.

Sedan var det en programpunkt ''Career Opportunities for the Modern Mad Scientist'' som jag inte riktigt visste vad det var. Det började lite trögt så jag gick till en annan panel. Det var kanske ett misstag då programpunkten var en föreställning av Moebius Theatre som har framfört science fiction-relaterad teater, sketcher, och komedier och annat i 20 år. De hade fler föreställningar under kongressen och en del var riktigt bra. Dessa föreställningar var egentligen den stora behållningen av kongressen. För mer information om Moebius Theatre se www.cyberconnect.com/jetstar/moebius. Från hemsidan:

Moebius Theatre is a comedy troupe specializing in science fiction, fantasy, and the unlimited possibilities that lurk on the fringe of reality. Since its formation in 1976, Moebius has played clubs, conventions, and special events with sketch comedy shows, plays, and other forms of entertainment (such as ''murder mystery weekends''.

Jag gick istället till ''The High-Tech Convention'' som diskuterade om kongresser skulle vara high-tech, om man kunde göra nya saker med teknik och så vidare. Det var inte så kul men jag fick tillfälle att klaga på kongressens dåliga WWW-sida.

Gick sedan och såg Moebius Theatres ''Cartoon Violence -- No Laughing Matter''. Detta var mycket kul och byggde på premissen att det fanns animerade personer som levde och hamnade på sjukhus och ålderdomshem som andra. Coyotes stunt-ersättare var där och berättade om hur besvärligt livet var som stuntman för animerade personer.

Klockan 17-19 så fanns det inget på programmet vilket var märkligt tycker jag. Mellan 19 och 20 så var det bara en reading och sådant går jag ju inte på. Jag sov några timmar och passade på att äta. Efter det såg jag ''Nice Planet -- We'll Take It!'' med Moebius Theatre.

Klockan nio så fanns det tre intressanta programpunkter att välja på. Gick på ''Current Good and Bad Trends in Film and TV''. ''Mad Tea Party'' verkade inte bli något men det var en kul idé att dricka te inspirerat av Alice i Underlandet. Efter det var det ''Folksinging and Filksinging'' och det verkade bli mest bli filk men jag var inte där så jag undrar hur jag vet detta.

Kongressen hade ett väldigt bra internetrum. Massor med vanliga terminaler kopplade till en Unix-dator med nätaccess (de hade några grafiska datorer också). Det var bara logga in och koppla upp sig till min Linköpingsdator och starta LysKOM. Vid midnatt skulle det handla om famous hoaxes men den punkten verkade inte bli av.

När jag skulle sova märkte jag att jag verkade ha hamnat på en partyvåning och väldigt nära en central samlingplats på denna våning. Lite irriterande då man ville sova.

Klockan 10 på lördagen så var det en programpunkt som bara stod i fickprogrammet med hedersgästen Robert Sawyers. Titeln var ''Teach!!'' och det handlade om att man kan undervisa i science fiction och hur det stod till med kurser i science fiction på universitet i USA och Kanada. Det var tre personer i panelen och två i publiken. I slutet så blev det lika många i publiken som i panelen och om man räknar Sawyers fru som anslöt sig så blev det hela fyra personer i publiken. En av de övriga panelisterna var Dr. Elizabeth Ann Hull som är gift med Fredrick Pohl (som också var på kongressen) och som undervisade en science fiction-kurs. Hon rekommenderade Science Fiction Hall of Fame som tyvärr verkade vara out of print.

Klockan 11 var det dags för ''A Survey of Current Christian SF and Fantasy'' med fem i panelen och tio i publiken. Det är skrämmande med kristna människor. En trodde på att djävulen existerade och Frank Tippler med sitt argument för Guds existens från modern fysik nämndes förstås. C.S. Lewis verkar vara en hjälte för att han blev kristen från att ha varit ateist. Cordwainer Smith rekommenderades av någon anledning men jag vet inte varför.

James Landis var vetenskapshedersgäst och han verkade vara populär. Jag lyssnade ett tag på hans ganska intressanta föredrag ''The Supercharged Scanning Electron Microscope -- A Fun Guide'' och det var relativt många i publiken (30 kanske). Samtidigt pågick en programpunkt om Babylon 5 och det var ganska många där men inte överfullt som det brukar vara.

Nästa panel jag hick på var ''Another Case for Temporal Investigations'' med Sawyer, Nye och Hodgell. Det var cirka 15 personer i publiken och panelen handlade om tidsresor som litterär devis och verklighet.

Några andra saker under dagen som jag gick på var ''Religion as Protagonist; Religion as Antagonist'' som kunde blivit riktigt kul men som aldrig lyfte, ''Memetics'' där Aaron Lynch som skrivit en bok i ämnet höll ett föredrag, ''Biiiiiiiiiig Physics'' där Frederik Pohl var med i panelen och det var första gången jag såg honom och ''Don't Cry for me Arrakeen'' som var en mycket kul Moebius-sak.

En intressant panel denna dag var ''Out of print books that shouldn't be!'' där författare som Laffertry, Bradbury Sturgeon, Cordwainer Smith, Kornbluth nämndes. Några specifika böcker som nämndes var The Moon is a Harsh Mistress, The Power (Frank Robinson) och More Than Human (Sturgeon). En anledning till att böcker inte finns ''in print'' är att skattelagstifningen i Usa ändrades för ett tag sedan så att man ej får dra av hela kostnaden direkt för publicering räknas ej som service och att boklager började räknas som tillgångar. Detta påstods mest drabba böcker med hårda pärmar. En anledning till att förlagen heller inte tillhandahåller gamla böcker är att den vanligaste programvaran som affärer använder då de beställer böcker kan bara ta fram försäljningen från senaste året enkelt så de märker aldrig om en bok säljs kontinuerligt över åren men i relativt få antal. För att en bok ska gå ihop för ett förlag måste den sälja 100-200 exemplar i månaden om det är trade (ej strippbar så den behålls längre i affären) och cirka 400 exemplar per månad om det är paperback.

Kongressen hade ett Animé-rum med bra utbud och jag avslutade dagen med att se tre Dirty Pair OAV:er (direkt till videosaker om jag kommer ihåg rätt). Dessa var textade av fans såg det ut som.

Söndagen var extremt dåligt ''programmerad''. Det fanns en programpunkt som skulle varit klockan 10 och flyttades till 11 med då det inte lät så kul med talade programspråk så tog jag buss och tunnelbana till tågstationen istället och åt detta håll tog resan bara en och en halv timme.

Capricon hade lite för liten litterär inriktning för min smak så jag upplevde programmet som väldigt svagt. Ingen kongress som det är värt att resa alltför långt för att besöka.


LSFF:s hemsida