Mikrorecensioner

Signaturen markerar vem som skrivit mikrorecensionen. HP = Hans Persson, BLV = Britt-Louise Viklund, ST = Leif Stensson, TPM = Thomas Padrón-McCarthy och TP = Tommy Persson.

Mary Shelley's Frankenstein

Film

Jag har varit och sett Frankenstein.

Kanske var jag inte på rätt humör för den filmen, men jag fick anstränga mig hårt för att inte gå därifrån. De hade nämligen en stråkorkester indränkt i smör som spelade precis hela tiden. Hela. Jävla. Filmen.

När det var kärleksscener tog de i och spelade så smöret stänkte. Och när personerna i filmen sprang omkring bland styckade lik och hade ångest och skrek om Gud och själar så spelade de ännu mer. Och när de bara stod och pratade så spelade de lite tystare. /TPM

The Trouble With Science

Robert Dunbar
©1995, faber and faber

The Trouble with Science av Robert Dunbar är en bok i samma genre som Uncommon Sense av Alan Cromer och The Unnatural Nature of Science av Lewis Wolpert. Den var väldigt trevlig och kan rekommenderas för de som är intresserade av vad vetenskap är och få ett bra försvar mot den postmodernistiska attacken mot vetenskapen. /TP

Richter 10

Arthur C. Clarke & Mike McQuay
©1996, Bantam, 370 sidor

Om man ska tro baksidestexten på den här boken så tror Bantam att den ska bli en av de stora science fiction-händelserna under 1996. Vi får bara hoppas att de har fel.

Boken handlar om Lewis Crane som förlorar sina föräldrar och sitt hem i den jordbävning som skakar Los Angeles 1994. Eftersom detta är en roman så bestämmer han sig naturligtvis för att bli forskare och ägnar resten av sitt liv åt jordbävningar. Trettio år senare har han utvecklat nya helt revolutionerande teorier om hur man kan förutsäga jordbävningar och på så sätt minska det lidande och den förstörelse som de kommer att åstadkomma. Dock uppstår problem med hans trovärdighet när den jättejordbävning han förutspått mitt i Amerika inte inträffar på den utsatta tidpunkten. Naturligtvis upptäcker han senare att det finns felaktigheter i hans beräkningar och att jordbävningen kommer att inträffa senare. Problemet är nu att få alla att tro på honom en andra gång.

Problemet med boken (ett av dem) är att allt det som jag refererat ovan står att läsa på baksidan och samtidigt sammanfattar handlingen i praktiskt taget hela boken. Det finns inte mycket till spänning om vad som kommer att hända eftersom man redan är på det klara med vilka problem som är på väg.

Nåja, detta är ju en blunder av marknadsföringsdepartementet (jag antar att författare inte har någonting att säga till om vad det gäller vad som ska stå i baksidestexten). Själva boken då?

Boken utspelar sig 2024 och några år framåt i tiden. Under de ungefär trettio år som har gått från nu så har det skett en del omvälvningar i världen. Numera är USA i viss mån förfallet i god cyberpunkanda, det ekonomiska initiativet i världens has av kineserna. Både Amerika och Europa betraktas som ekonomiska U-länder. Det kinesiska ekonomiska greppet om USA är i själva verket så starkt att de i princip äger staten. Inga politiska beslut tas utan att ha blivit godkända av en eller annan företagsledning. I övriga världen kan noteras att krigen i mellanöstern har trappats ner betydligt sedan Israel sprängts bort av kärnvapen.

Trots det förfall som USA drabbats av så är problemen inte riktigt så stora som man skulle kunna vänta sig. En stor del av befolkningen tar dorph regelbundet, en ny form av drog som slätar ut och tar bort känslor som kan vara upprörande och besvärliga för dem. Detta gör naturligtvis också att folk blir mer medgörliga och trevliga att ha att göra med. Det finns dock de som inte är lika medgörliga. I ghetton i en del städer har organisationen NOI, Nation of Islam, organiserat de fattiga svarta och vuxit sig stark. De utför regelbundna terrordåd mot de som bor utanför och driver krav på att få ett eget hemland inom USA:s gränser. Den här idén känns trovärdig tycker jag, det är helt enkelt den gamla Black Muslims-rörelsen med Malcolm X i spetsen som har fortsatt genom Louis Farrakhan i dagens USA och vidare till bokens Brother Ishmael.

En annan irriterande företeelse i boken är infodumparna, både i form av rena historielektioner och i form av beskrivningar av diverse tekniska prylar som författarna hittat på. Dessa är det ganska gott om men väldigt få av dem är varken speciellt intressanta eller nödvändiga för att driva handlingen framåt. I de flesta fall känns det som om man helt enkelt velat visa upp diverse tekniska påhitt för att boken ska verka vara hipp. Det enda man slipper ifrån är nog cyberspace. Annars finns det VR, designerdroger (dorph), Blade Runners gigantiska TV-bilder projicerade på hus (och moln), personliga kommunikatorer på armband med diverse finesser, chipheads, holoprojektioner av personer som inte kan skiljas från verkliga människor utan att försöka ta på dem, etc.

De flesta av de här sakerna känns lika moderna och fräscha som om de tagits rakt ur en science fiction-film från 1950-talet. Den enda saken som känns intressant är en nyutvecklad form av chip att stoppa i sin skallsocket. Det som sker är att chippet konstruerar en kompanjon åt en och med hjälp av ett slags virtuell verklighetsteknik överlagrar en bild av denna kompanjon ovanpå personens övriga sinnesintryck. Denna kompanjon lever sedan ett eget liv endast synlig för sin skapare. Kompanjonen som chippet skapar blir den ideala kompanjonen för varje person eftersom chippet kan sammanställa alla medvetna och omedvetna önskningar och skapa rätt bild utifrån detta. Tanken är att ensamma personer på detta sätt ska kunna få ett bättre liv men resultatet blir att många går omkring och pratar med sin kompanjon istället för att umgås med andra människor.

Detta ganska oinspirerade innehåll avslutas till råga på allt med ett påklistrat sötsliskigt slut av värsta USA-snitt. Dessutom iscensätts eländet av en teknisk innovation som vi inte sett några indikationer på tidigare. Se till att undvika den här boken! /HP

The Harvest
Mysterium

Robert Charles Wilson

För flera år sedan recenserade jag här i Månbladet en bok av Wilson som jag tyckte mycket om -- A Bridge of Years. Boken hade ingen märkvärdig handling men en känsla och en ton som griper tag i läsaren.

Nu har jag läst ytterligare två av hans böcker och de har inte gjort mig besviken.

I The Harvest besöks jorden av the Travellers som en natt i en dröm frågar hela mänskligheten om man vill motta odödlighet och följa dem på deras oändliga resa. En på tio tusen svarar nej och boken är deras berättelse.

Mysterium handlar om den lilla staden Two Rivers i Michigan som på grund av ett hemligt experiment i en statlig forskningsanläggning förflyttas till en annan värld som fortfarande är nordamerika men ett land med religiös diktatur och ransoneringar övervakat av militär och hemlig polis.

Båda böckerna har samma känsla och samma ton som talade till läsaren i A Bridge of Years.

Redan när jag läste den första boken slog det mig att den faktiskt påminner om Clifford Simaks böcker och det intrycket har bara förstärkts efter The Harvest och Mysterium. Här finns inga rådiga övermänniskor. Båda författarna beskriver vanliga människor som måste göra det bästa av situationer med liten möjlighet till förståelse av vad som inträffat eller kontroll över sina egna liv. Det finns också ett slags vemod i dessa berättelser om amerikansk landsbygd och småstäder som påminner om Simak.

Robert Charles Wilson är kanske inte någon av science fictiongenrens mer kända författare, kanske inte ett namn som alla läsare genast kan identifiera. Att döma av de tre böcker jag här har talat om förtjänar han mycket mer uppmärksamhet. /BLV

Getingfabriken

Iain Banks
©1984, Bonnier, 250 sidor, originalets titel The Wasp Factory

Det här är den första romanen jag ger mig på av Iain Banks men det kommer definitivt inte att bli den sista. Banks tillhör (tillhörde) de författare som står på min lista med personer som ska läsas så snart som möjligt eftersom jag ideligen får höra att de är bra men som jag oftast har svårt att hinna fram till. När jag var i Skottland för att besöka Intersection stod det ganska klart att Iain Banks är känd på sin hemmamarknad. Praktiskt taget varenda bokhandel hade högvis av hans romaner, oftast ordentligt framhävda.

Getingfabriken är Banks första roman och dessutom en av de han publicerat under namnet ''Iain Banks''. Detta innebär att den, till skillnad från böckerna publicerade som ''Iain M. Banks'', inte är science fiction. Detta att det var en av hans mainstreamromaner jag först hittade i bokhandeln har bidragit lite till att jag dragit mig för att börja på den men efter att sträckläst boken under de sista timmarna av 1995 så kan jag konstatera att jag inte ska bry mig om vilket namn det står på böckerna. Åtminstone inte om hans science fiction-böcker är lika bra som den här.

Innan jag ger mig in på själva boken så ska jag dock gnälla lite. Som synes av titeln så har jag alltså läst den här boken på svenska. Det visade sig vara ett misstag. Översättningen är dålig till usel och korrekturläsningen av boken inte mycket bättre. Som exempel kan nämnas några hippies som påstås bo i en kommun (antagligen sant i och för sig, men knappast det som avses) och chips som ibland översätts till potatis (korrekt men klumpigt) och ibland till chips (fel på den här sidan av atlanten).

Själva boken då? Tja, science fiction är det ju mycket riktigt inte, men jag skulle inte ha blivit speciellt förvånad om jag hade hittat det som en skräckroman. Huvudpersonen är den sextonårige Frank som lever ett allt annat än normalt liv. Bland det första han upplyser om är att han dödat tre personer. Dessutom finns han officiellt sett inte. Hans far, en gammal avdankad hippie, har inte meddelat hans existens till myndigheterna utan påstår att han är son till hans avlidne bror och att han därför måste tillbringa långa tider här tills han blir gammal nog att ta hand om sig själv. Familjen har bor i är inte riktigt den vanliga kärnfamiljen. Förutom fadern finns det ingen mer just för stunden. Modern har lämnat dem och far istället runt på motorcykel. Förutom dessa två har Frank ytterligare en familjemedlem, halvbrodern Eric, som tillbringar sina dagar på sinnessjukhus där han hamnat efter att traktens invånare tröttnat på hans vana att sätta eld på hundar och försöka mata småbarn med fluglarver och maskar. Ganska snart kommer dock besked till familjen att Eric har rymt. Snart börjar han ringa till Frank med jämna mellanrum, telefonsamtal som verkar allt annat än sansade.

Frank betraktar sig själv som den ende i familjen som inte är galen. De flesta som känner honom är antagligen av en annan uppfattning. Förutom det faktum att han faktiskt har tre människors liv på sitt samvete vid sexton års ålder så har han också en del andra konstigheter för sig. Bland annat så har han regelbundet ihjäl djur av olika slag för att sedan placera deras skallar på pålar runt ikring den ö han och fadern beror på som ett slags totempålar kring vilka han håller regelbundna ritualer. På vinden i huset gömmer han getingfabriken, en bisarr konstruktion som är ett slags dödslabyrint i vilken han släpper in getingar och får ut spådomar genom att studera på vilket sätt hans labyrintlika konstruktion tar livet av dem.

Samtidigt som vi följer Franks förberedelser för att brodern Eric ska komma hem och sprida eld och förstörelse omkring sig så ges vi tillbakablickar i Franks liv som mer och mer förklarar hur det har blivit som det är nu. Till slut, precis innan den stora överraskningen kommer, så tror man att man vet vad som hänt tidigare. /HP

The Island of Dr. Moreau

H. G. Wells
©1896, Magnum, 189 sidor

En dag slog det mig plötsligt att jag inte läst en enda bok av H. G. Wells. Eftersom han räknas som en av de stora förfäderna till science fiction så läste jag genast igenom hela min samling Wells-böcker, dvs The Island of Dr. Moreau.

Vad jag omedelbart tänkte på var att den inte alls var så gammalmodig som jag hade räknat med. Ofta när jag läser så pass gamla böcker brukar jag irritera mig på hur mycket ord det är. Det verkar som om ingen någonsin kommer till saken utan alla bara pladdrar på.

Handlingen består i att huvudpersonen lider skeppsbrott och sedan räddas till en ö där befolkningen består av diverse mer eller mindre halvmänskliga varelser och ett par riktiga människor. Det visar sig att han har kommit till Dr. Moreau. Moreau har tidigare gjort sig känd som vivisektör och på grund av sina experiment till slut blivit utdriven från England. Nu har han slagit sig ner på den här ensliga ön där han fortfarande praktiserar sin ''forskning''. Den går ut på att han kirurgiskt modifierar diverse djur så att de kommer att se ut som människor (så gott det nu går att åstadkomma). Att djuren lider enormt under hans skalpell (bedövning har han inte) bryr han sig inte om, däremot retar han sig på att det verkar som om djurens eget beteende smyger sig tillbaka efter ett tag, trots att han försöker inplantera mänskliga beteenden. /HP

Tark and the Golden Tide

Colum MacConnell
©1977

''In the tradition of Conan'' står det på omslaget till den här boken, och det kan väl få stå oemotsagt. Boken är sword'n'sorcery av traditionell modell. Det finns sämre, men det finns också mycket bättre. /ST

The Dying Earth

Jack Vance
©1950, 160 sidor

Jag har dragit mig för att läsa den här boken trots att Vance är en av mina favoritförfattare. Det såg ut som fantasy så den har blivit liggande. Detta var förstås ett misstag. The Dying Earth är Vance första bok och den var riktigt trevlig trots att det är fråga om ett antal fantasynoveller. Novellerna utspelar sig på jorden (gissar jag av titeln) långt in i framtiden då solen håller på att slockna. Den mesta kunskapen har gått förlorad utom den som är bevarad genom magikerna. Magikerna förstår ofta inte vad de gör utan följer för det mesta bara tekniska beskrivningar. Dessa tekniska beskrivningar är precis som trollformler i fantasyböcker. Man kan fundera på varför de fungerar men det går nog inte finna någon lämplig förklaring. Det är så avancerad teknik så det är teoretiskt omöjligt att skilja från magi. En bra bok som rekommenderas. /TP

The Eyes of the Overworld

Jack Vance
©1966, 219 sidor

Andra boken som utspelar sig på jorden långt in i framtiden då solen håller på att slockna. Detta är en fantasybok (fast det kan vara så att det bara är teknologi men det får man inte reda på så det spelar ingen roll) men trots detta så är den väldigt bra. Bokens huvudperson är Cugel som gör inbrott hos den ''skrattande magikern'' och blir tagen på bar gärning. För att gottgöra detta blir han skickad till ett avlägset land för att hämta en magisk ''lins'' åt magikern. För att han ska vara motiverar så får han en varelse inplanterad i kroppen som klämmer till om levern då den inte gillar vad Cugel gör. Det trevliga med boken är att hjälten inte är god. Då han lämnar sin tillfälliga kvinnliga följeslagare som betalning mot att bli visad vägen och sedan misslyckas med att lura vägvisaren för att få henne tillbaka så lämnar han henna bara och går vidare. Och detta berodde inte på att den leverklämmande varelsen. Det är trevligt med pragmatiska hjältar. Det är ju Vance så boken är förstås bra och detta trots att det är fantasy. /TP

Almuric

Robert E. Howard
©1936, 1939, 150 sidor

Även om den här romanen har en huvudperson som inte finns i någon annan av Robert E. Howards böcker, och trots att den utspelar sig på en annan planet, så är allt sig likt i övrigt, men sämre.

Huvudpersonen -- Esau Cairn -- är som vanligt en stor, stark och blåögd man av machomodell utan märkbar mental begåvning. Howard lär vid något tillfälle ha sagt att det är enklare med dumma barbarer som hjältar, för då behöver man inte hitta på några kluriga lösning på de problem de råkar ut för; det är bara att plocka fram svärdet, klubban eller nävarna ...

Och, just ja, det här är Howards enda ''science fiction''-roman, heter det. Science fictionen består i att orden ''scientist'' och ''planet'' förekommer ett par gånger.

På det hela taget är det här en bok man kan klara sig rätt så bra utan. /ST

Ptath

A. E. van Vogt
©1943, 200 sidor

En udda historia som börjar med att huvudpersonen vaknar upp på en slätt, och verkar ha förlorat minnet. Det enda han minns, eller är medveten om, är att hans namn är Ptath, och att han ''är på väg tillbaka till sitt folk''.

Efterhand klarnar minnet, och han minns att han hette Peter Holroyd och dog i andra världskriget, men ingen vet längre vad andra världskriget var för något, för det har tydligen gått omkring tvåhundra miljoner år sedan dess.

Han minns också att han är Ptath, en gud som för väldigt länge sedan gick i dvala och lät sin ande födas och återföras som människa under tiden. Nu har han vaknat, och ska återta sin rättmätiga plats som härskare över Gonwonlane ...

Allt som allt, en underhållande bok i ganska typisk van Vogt-stil. Bitvis påminner den en aning om Gene Wolfes Urth-böcker (Shadow of the Torturer, etc). /ST

Star Wreck: The Generation Gap

Leah Rewolinski
©1989, 114 sidor

Det här är nog en av de mest utflippade parodier som gått i tryck under senare år. Premissen är följande: efter åttio år i pension återgår kapten Smirk och resten av den ursprungliga besättningen på USS Endocrine i tjänst, tack vare en föryngringsyoghurt som Mr. Smock har uppfunnit. Nu är bara problemet att skeppet redan har en besättning, ledd av kapten Jean-Lucy Ricardo. Med dubbla besättningar får USS Endocrine ge sig ut för att lösa problemet med den nyupptäckta människoliknande rasen celluliterna ... Av de 114 sidorna utgörs ett tjugotal av bilder med karikatyrer på besättningsmedlemmarna i olika situationer. Omdöme: nåja, det finns nog sämre. /ST

The Land That Time Forgot

Edgar Rice Burroughs
©1918, 138 sidor

En av Burroughs' många äventyrböcker. Känns lite inspirerad av Vernes Resan till jordens medelpunkt eller något liknande, med viss anstrykning av Robinson Crusoe. Historien utspelar sig under första världskriget, men det märker man inte så mycket av utom i början av boken. Bowen J. Tyler, Jr. -- vår hjälte -- är på väg över Atlanten när skeppet blir sänkt av en tysk ubåt. Efter några sidor i en livbåt kommer en engelsk lastbåt till undsättning. Lite senare lyckas besättningen på den engelska lastbåten övermanna besättningen på en tysk ubåt(!), vari de sedan lyckas irra sig iväg till den okända kontinenten Caspak, där stenåldermänniskor och dinosaurier frodas.

Resten, huvuddelen, av boken beskriver Bowens öden och äventyr i Caspak. Lämpligt nog passar han bland annat på att kasta ut en flaskpost, så att det finns något att börja med i uppföljaren The People That Time Forgot. Boken är inte precis bra, men den har kanske en viss charm, eller nåt. /ST