Visningen tog slut någon gång efter 22:00, och då hade det utkristalliserade triumviratet upplevt inalles fyra filmer; Repo Man, The Adventures of Buckaroo Banzai: Across the 8th Dimension, Tetsuo the Iron Man och Rocky Horror Picture Show, i nämnda ordning. Det var efter den tredje filmen som ansvarig filmvisare, Roger Klein, gjorde sitt stora misstag (HE, HE!); han utmanade den kvarvarande publiken att skriva två sidor om vad filmen handlade om. Och det är detta jag har gjort!
Filmen i fråga var Tetsuo the Iron Man, en svartvit japansk film producerad av ICA -- Institute of Contemporary Art. Detta senare märks inte minst på filmens experimentella karaktär, med en avancerad och svårgripbar berättarteknik, knapp och korthuggen dialog som stundom gränsar till surrealism eller absurdism, och ett formspråk som gör att filmen får litet av examensarbete från filminstitutet över sig.
I dessa drömmar börjar metallen assimileras och integreras med Tetsuos kropp, vilket man kan anta var hans förhoppning från början. Men i drömmen börjar metallen ta överhanden och förvandlar mer och mer av hans kropp till metall. I slutet blir han ett muterande metallmonster som ger sig ut för att ta över världen och förvandla den till metall.
Det första djupare skiktet handlar om en psykologisk uppgörelse med den moderna teknologin. Filmen handlar på detta plan om teknofobi, rädslan för teknologin och teknikens övertagande. Detta är ett gammalt och väl beprövat tema inom science fiction-genren som behandlades redan av Mary Wollstonecraft Shelley i hennes roman Frankenstein: Or the Modern Prometheus (1818). I Tetsuo the Iron Man tar teknologin, eller metallen (vilken av hävd representerar teknologin -- jämför futurismen eller svensk 30-talsmodernism), över. Först tar metallen över Tetsuos kropp och byter ut köttet mot metall och maskinliknande komponenter. Sedan tar metallen, antydningsvis, över världen.
Metallen tar i Tetsuos drömmar inte bara över hans kropp utan även en annan persons kropp. Skillnaden mellan de två är att Tetsuo använder oanfrätt metall, medan den andra personen använder ett rostigt metallstycke. Metallens egenskaper överförs sedan till respektive person, så att den med det rostiga implantatet får kraft att korrodera metall. Detta kan ses som ytterligare ett indicium på att filmen behandlar temat med teknologins övertagande; metallen är starkare än människan.
Den andra scenen verkar utspela sig mellan samma personer som den första, men med den skillnaden att kvinnan är helt mänsklig och Tetsuo är den med en maskin mellan benen. I denna scen är Tetsuo förvandlad till ett metall- eller maskinmonster med en stor borr som manslem. Scenen slutar med att Tetsuo kör in borren i kvinnans underliv och dödar henne. Scenen skulle kunna uppfattas som en våldspornografisk maskinhyllning, men liksom den första scenen blir tolkningen i realiteten en annan.
Den första scenen föregicks av scener som byggde upp bilder av smärta och skräck i samband med metallens övertagande av kroppen. Tetsuos skrik när metallormen äntrar honom uppfattas mer som ett ångest- eller smärtskrik än ett njutningsskrik, vilket gör att scenen tolkas negativt, som något obehagligt snarare än något sensuellt. Scenen passar alltså in i temat med teknofobi. Den andra scenen slutar med att kvinnan dör. Men precis innan dess har man fått reda på att Tetsuo älskar kvinnan, och när hon dör blir han förkrossad vilket visar att även denna scen följer mönstret med teknikrädslan.
Trots att japanerna har en tradition av att bara ta åt sig det bästa ur andra civilisationers kunnande och kulturer, att ''plocka russinen ur kakan'', skulle det inte förvåna mig om den snabba utvecklingen efter 1945 (med bistånd från USA) ändå orsakat en del förvirring och kanske till och med en nationell identitetskris. Det finns tecken som tyder på detta, till exempel ökande sociala problem. Mot bakgrund av detta är det inte helt otänkbart att Tetsuo the Iron Man i själva verket behandlar en japansk misstänksamhet eller rädsla gentemot den ''västerländska'' teknologi de vinnlagt sig om att bemästra, och är en sorts maning till vaksamhet mot att låta teknologin dra med sig vissa oönskade kulturyttringar av bara farten. Med tanke på de sexskildringar som i filmen förknippas med teknologi/metall, och det sätt på vilket de framställs kan man kanske dra den slutsatsen att det främst är den västerländska dekadensen filmen riktar sig mot.
Denna tolkning är naturligtvis inte absolut, och den är inte ens särskilt uttömmande -- den tillkom i stort sett medan jag såg filmen och jag har bara sett den en gång -- men den kan kanske tjäna som en sorts inkörsport till filmen för dem som inte förstår sig på den eller tycker att den är ''dålig''.