Bokmötesrapport

Britt-Louise Viklund
På väg hem från ett bokmöte satt jag på tåget och fick en idé. Skulle det inte vara bra med kortrecensioner av bokmötesböckerna i Månbladet? Inte mina eller någons annans egna åsikter utan en sammanfattning av de åsikter som framförts på mötet -- som tips och vägledning till de som inte var närvarande.

3 mars 1994

Ovanligt många hade läst böckerna denna gång, minst 5 -- 6 läsare av varje bok. Det har ju varit lite si och så med detta ibland. Åsikterna var också mycket samstämmiga vilket borde ge en rätt god uppfattning om böckerna.

Första boken var Snow Crash av Neal Stephenson. Underhållning för stunden på cyberpunkgrund. Kul idéer, snabb handling, lite satir och samhällskritik, bra förströelse men håller inte för någon djupare eftertanke. De som kan det här med datorer var kritiska eftersom Stephenson inte kom med något eget och nytt utan helt byggde upp boken kring redan befintlig teknik. Klagomål på bristande karaktärsskildringar och att boken delvis är klumpigt berättad. I och för sig läsvärd men överskattad av vissa recensenter.

Andra boken var A Fire Upon the Deep av Vernor Vinge. Rymdopera med episka mått. Ett spännande universum som för tankarna till David Brins Uplift-böcker men som vanligt när det gäller Vinge ett överflöd av roliga och originella idéer -- väl genomförda. Intressanta och genomtänkta utomjordingar. Karaktärer som engagerar. En toppbok, väl värd sin delade Hugo.

24 mars 1994

Bokmötet den 24 mars hölls hemma hos Hans och Camilla Persson. Utöver själva bokdiskussionerna erbjöds de två extra attraktionerna att beundra parets lille son Henrik och att klappa katten.

Tyvärr var det inte så många som hade läst mötesböckerna denna gång vilket inte hindrade att en lång och het debatt om hur civilisation definieras höll mötet igång till efter elva på kvällen.

Bara en av mötesdeltagarna -- jag själv -- hade läst A Million Open Doors av John Barnes. Det är en trevlig bok men inte särskilt originell. En slags bildningsroman om en ung man som påverkas och utvecklas vid mötet med en annan kultur.

I bokens universum finns många koloniserade planeter som i stort sett saknat kontakt. När transporter snabbare än ljuset blir tillgänglig medför det både kulturchock och ekonomiska problem.

Första halvan av boken är bäst. Mot slutet verkar det som om Barnes försökt få med lite av allting, vilket helt enkelt blir för mycket. Slutet känns påklistrat. Boken förlorar både i trovärdighet och förmåga att fånga läsarens intresse.

The Summer Queen av Joan D. Vinge hade tre personer läst (fyra med Calle Dybedahl som gick tidigt och bara helt kort lät hälsa ''den är bra'' innan han försvann).

Det här är en tjock och storslagen bok som har allt och måste läsas. Ännu en episk berättelse som utspelar sig långt in i framtiden med fantastiska idéer och miljöer, moraliska konflikter, spänning och intriger. The Summer Queen är uppföljare till The Snow Queen och World's End.

Serien för ibland tankarna till Dune-serien men den är jämnare, mer sammanhållen och som helhet bättre genomförd. Böckerna har en ton som nog kan uppskattas av fantasyläsare även om det rör sig om ren science fiction.


LSFF:s hemsida