I Sunes huvud höll kopparslagarna årskongress. Hans händer darrade. Strupen brände. Det värsta var att Sune inte visste var han var någonstans. Lägenheten liknade förvisso hans egen, men var mer sliten. Det var när han tittade ut genom fönstret som den stora chocken kom.
Det skulle ha kunnat vara hans bostadsområde. Men allt var igenvuxet och slitet. Området såg ut som om det tidigare utsatts för kärnvapenangrepp, eller möjligen som om det i några års tid varit utsatt för socialdemokratisk bostadspolitik.
Fönstren i det stora köpcentrat på andra sidan muren var helt tomma. På byggnaden bredvid hade stora asfaltsbubblor bildats.
Muren var nedsprayad med graffiti, i form av en konstig rund symbol delad av en taggig linje. Överallt växte ogräs och vinrankor. På marken låg skräp utstrött mer eller mindre slumpmässigt.
Inte en människa syntes så långt ögat kunde nå. Inga fåglar sjöng.
--- Det måste ha varit en hejdundrandes fest!, utbrast Sune.
Han famlade efter telefonen. Linjen var död.
Han letade efter litet huvudvärkspulver, men hittade inget. Allt som fanns var den nedslitna lägenheten och den bisarra synen utanför dess fönster.
Sune fann några kläder och drog dem på sig. Han tänkte ta reda på vad som hänt.
Innan han hann ut genom dörren mötte han Roger Klein i trappuppgången. Han fnissade och höll nästan på att vika sig dubbel av tillbakahållna skrattsalvor. Sune stod undrande och tittade på.
--- Ha, ha (fniss), du gick på det, sade Roger Klein. Åh vad roligt. Ha, ha ha!
--- Gick på vad?, undrade Sune.
--- Du gick på mitt lilla skämt om att vi drabbats av atomkrig, sade Roger Klein. Kom så skall jag visa.
De två gick ut genom dörren, och till sin förvåning upptäckte Sune att INGENTING HADE HÄNT. Bostadsområdet var helt normalt, inget skräp på gatorna, inga vinrankor.
--- När du sov satte jag upp en stor fotorealistisk teckning utanför ditt fönster. den visade ett landskap som såg ut som efter ett atomkrig. Och så rörde jag till din lägenhet så att du inte skulle känna igen den.
--- Det var ju extremt roligt, sade Sune.
--- Ja, var det inte, sade Roger Klein.
--- Kom så äter vi glass, sade Sune.