Hedersgäster var George R. R. Martin, John Brunner, Karel Thole och Larry Van der Putte. George R. R. Martin var amerikansk författarhedersgäst och John Brunner brittisk. Karel Thole är ursprungligen från Nederländerna men bor nu i Italien och är konstnär. Han är välkänd i Tyskland för sina omslag till förlaget Heynes science fiction-bokserie. Larry Van der Putte var fanhedersgäst.
Andra svenskar på kongressen var Michael Pargman, Stefan Wrammerfors, Anders Hedenlund, Urban Gunnarson, Bo Jangeborg, Lars-Olov Strandberg, Kjell Borgström, Sam J Lundwall plus kanske två till. Det var fler norrmän där, bland andra Johannes Berg och Heidi Lyshol. Det var också väldigt många zombies från Finland på kongressen.
Vi bodde på Hotel de France som var det hotell där kongressen hölls. Detta påstods vara Jerseys finaste hotell och det kan nog stämma. Trots det så var priserna inte så fruktansvärt höga om man jämför med kostnaden för att bo på hotell i London eller i Sverige. Jag, Michael Pargman och Stefan Wrammerfors delade ett rum och det kostade 22 pund per person och natt. Då fanns det givetvis dusch på rummet och en väldigt bra frukostbuffé ingick. Michael och jag kom till Jersey en dag innan kongressen började och bodde på ett annat hotell då. Det kostade 12 pund per person och natt så bokostnaden på Jersey är väldigt låg. Detta kan jämföras med 15 pund per person och natt för ett skabbigt ''youth hostel'' i London. Hotellet de France har tre barer varav en påstods vara rökfri, två olika restauranger fast på grund av att de förmodligen räknade med att kongressdeltagarna hade ont om pengar så var inte den finaste öppen (det bodde i princip bara kongressdeltagare på hotellet), en biograf, en swimmingpool, ett kamera och fotografimuseum, en nattklubb, ett rum med ett snookerbord, ett litet biljardbord, ett flipperspel och ett antal elektroniska spel.
Hotellet har också en väldigt speciell attraktion nämligen en chokladshop med tillverkning i källaren på hotellet. Han som driver tillverkningen och försäljningen köper belgisk choklad i fem-kilosblock och tillverkar sedan olika typer av chokladbitar. Dessa kostade 40 pence styck i shopen. Lite statistik för försäljningen lördag klockan 13.00: 2500 champagne tryffel-bitar, 55 fem-kilosblock, 7 stora kaniner och 82 påskägg
Michael och jag var några dagar i London innan kongressen. Vi flög till London fredagen den 2 april. Jag flög från Norrköping och var därför tvungen att mellanlanda i Köpenhamn och byta flygplan där. En stor nackdel att flyga 07.10 från Norrköping och 09.00 från Köpenhamn är att man får två frukostar. Klockan tio var jag redo för middag.
På Heathrow fanns det rumsförmedlingar som var gratis. De meddelade att alla billiga rum var slut för Barry Manillow var i stan. Det skulle kanske gå att fixa ett rum för 45 pund. Men jag nämnde att jag bott i London för 11 pund i ''male share'' och då insåg förmedlaren att vi accepterade ganska låg standard. Vi hamnade på Bolsover Hotell, 20 -- 28 Bolsover Street, som låg ganska centralt och kostade 15 pund per natt och person för ett tvillingrum.
Vi hade inte bokat någon resa till Jersey så vi bestämde oss för att fixa detta direkt. Vi hade adressen till kongressens resebyrå. Fast att bara ha adressen hjälper inte så mycket. Gatan fanns inte med på någon av de kartor vi hade. Vi fick gå och köpa London A -- Z för att få reda på att resebyrån låg i Hampstead. Genom att noggrannt följa kartan lyckades vi hitta till en förfallen bakgata i Hampstead. Vi trodde att vi kommit helt fel men det visade sig att företaget som skötte bokningen hade ett ganska trevligt kontor där. Planen var att åka tåg till Poole och ta färja därifrån. Det visade sig att dagsfärjan var inställd, och nattfärjan just innan kongressen påstods vara full. Det visade sig senare att detta bara betydde att det inte fanns några stolar att boka. Vid färjeterminalen gick det att köpa biljetter men det visste inte vi så vi bestämde oss för att åka natten innan och att även stanna en extra dag på Jersey efter kongressen. När vi kom tillbaka till hotellet ringde jag Stefan i Sverige och meddelade att färjan var full.
I London sprang vi mest runt på marknader, begagnade skivaffärer, bokaffärer och serieaffärer. Det blev dyrt. Förutom skylten i tunnelbanan med lydelsen ''Due to a body under the train ...'' så var den mest minnesvärda händelsen en Suzanne Vega konsert. Platsen för konserten var Hammersmith Odeon och givetvis åkte vi dit. Biljetterna som fanns att köpa i centrala London till denna konsert var ganska dyra så vi planerade att köpa biljetter på platsen. Där drabbades man givetvis av förmodligen illegala biljettförsäljare som påstod att det var slutsålt. Vi hade innan bestämt att inte betala massor med pengar till en sådan biljettförsäljare. Vi gick därför nedstämda in för att för säkerhets skull fråga. Det visade sig att det fanns massor med biljetter kvar och då vi köpte kom det just två hyfsade bra platser tillbaka som vi fick. Förband var något som hette Lemon Trees men jag tyckte det var ganska ointressant och inte alls den typ av musik som tilltalar dem som gillar Suzanne Vega. Vega var väldigt bra men man ville gärna haft en kikare för trots att vi på inga vägar satt längst bak så var personen som stod och sjöng på scenen väldigt liten.
Tisdagen den 6 april tog vi tåget till Poole. Vi tog en taxi till färjeterminalen och lyckades där lämna in vårt bagage i en container. Vi gick sedan ut och tittade på Poole. Det tråkiga var att klockan vara bara omkring halv sex men allt var stängt. Vi hittade ett köpcentrum med en öppen affär. Där hittade vi också Stefan. Han hade köpt ett tågluffarkort och åkte sålunda tåg från Linköping till Poole via Holland. Han hade valt att köpa en biljett till nattfärjan nästa dag så efter ett tag skildes våra vägar. Vi hade inte bokat någon hytt utan satt i så kallade Pullman reclining seats. Det gick ganska bra så det är egentligen inte värt det att betala mycket pengar för en hytt. Färjan hade givetvis en bar, massor med spelautomater, ett black jack-liknande kortspel som startade då man kommit ut på internationellt vatten, tax free-butik plus två restauranger. Det guppade väldigt mycket och jag blev lite illamående. Guppandet påverkade också min förmåga att spela neutron. Jag lärde Michael detta spel och vi spelade det på ett osynligt bräde och med mynt istället för schackpjäser och trots att jag brukar vinna över alla andra jag spelar med så vann Michael tio partier och jag sex. Genom att helt bortse från Occams rakkniv så inses lätt att guppandet påverkade min förmåga att spela neutron men inte Michaels.
Väl framme på Jersey så var det väldigt smärtfritt att fixa ett rum. En trevlig man i turistinformationen vid färjeterminalen ringde och bokade ett rum på Greenwood Lodge. Vi gick dit och vilade på rummet ett tag. Sedan gick vi till turistfällan Fort Regent. Inom en mur som tillhört ett fort så har de byggt ett ''leisure centre''. Kan förmodligen jämföras med anläggningar av typen sommarland i Sverige. Fast de hade en bra hologramutställning. Den var annorlunda på så sätt att han som gjort hologrammen var konstnär och betraktade hologrammen som konstverk. Normal sett så brukar hologram bara vara tredimensionella bilder. Utsikten var också sevärd.
Kongressen började torsdagen den 8 april och på morgonen gick Michael och jag från Greenwood Lodge uppför en svagt lutande backe till Hotel de France. Vi checkade in och tog vårt rum i besittning. Vi gick sedan ned och registrerade oss. Jag sa ''Persson'' och förvirringen var total. Sedan skulle man som utlänning sätta en cirkelformad färgad klisterlapp på sin badge. För svenskar var färgen specificerad som ''flesh''. När vi kom till bordet som delade ut dessa märken så stod Sam J. Lundwall där och diskuterade vilken av tillgängliga färger som var ''flesh''. Förvirringen resulterade i att de flesta svenskar hade olika färger beroende på vilka som satt vid bordet då de hämtade sitt märke. Om man ville vara officiell tolk för något språk så fick man ett band i språkets färg. När vi sedan återvände till rummet så var Stefan där.
Första intressanta programpunkten började klockan 18 så vi gick ut i St Helier för att äta och turista. För att rumstädarna skulle ha något intressant att titta på så lät jag min Deep Red med omslagsbild från Argentofilmen Opera (kvinna fastbunden vid pelare och med nålar under ögonen så hon inte kan blunda) ligga framme.
När vi gick förbi Woodsworth så kom jag på att strumporna förbrukades i en snabbare takt än beräknat så jag gick in och köpte många billiga strumpor. Det mystiska med dem är att de var grå då jag köpte dem men nu har de blivit gråskära. Efter det skulle vi hitta ett ställe att äta lunch på och detta är knepigt då man är mer än noll personer. Skulle vi äta kinesiskt, thailändskt, indiskt eller engelskt? Skulle vi äta dyrt eller billigt? Skulle restaurangen stå med i Good Eating Guide eller inte? Skulle vi bara irra omkring och försöka hitta en restaurang eller skulle vi titta på en karta? Valen i livet är många. Till slut blev det irra omkring, kinesiskt, billigt och efter ett tag hittade vi en folktom kinesisk restaurang som inte stod med i Good Eating Guide.
Efter ätandet så gick (Stefan linkade på grund av påstådd fotskada) vi ut till Elizabeth Castle. Detta slott ligger på en ö och då det är lågvatten kan man gå ut till det. Ganska kul att gå mitt i havet. Vid högvatten eller om man inte orkar gå så fanns det ett amfibiefordon som man kunde åka i.
Ön som slottet ligger på heter liksom staden St Helier. Namnet kommer från en eremit, Helier, som var son till en belgisk adelsman och kom till Jersey för att hitta en plats att fasta och be på. Han valde klippan Hermitage Rock där han bodde i femton år. Denna klippa ligger i anslutning till slottet och det fanns en vågbrytare som man kunde gå på för att komma till klippan. Tyvärr så var den stängd då vi var där. Man tror att år 555 så anföll ett piratgäng ön och högg huvudet av Helier innan de började plundra. Legenden säger att Helier tog sitt huvud under armen och bar det 200 meter. Piraterna blev då så rädda att de flydde.
Själva slottet var ganska intressant. I ett hus fanns ett museum som berättade dess historia. Under andra världskriget intog tyskarna slottet och gjorde diverse ombyggnader och installerade kanoner för att försvara staden. Jersey användes under kriget som rekreationsplats och för vård av sårade. Man fick en hyfsad inblick i krigsåren genom besöket på Elizabeth Castle. Annars fanns det nästan för många turistattraktioner som var krigsbaserade.
När vi var klara på slottet var det någon timme kvar av lågvattnet. Michael var irriterad på att han inte lyckades klämma sig igenom en låst grind för att komma ut på vindbrytaren för att kunna gå till eremitens klippa så han bestämde sig för att gå runt slottet på de hala stenblocken för att komma till eremitens boning. Stefan och jag var ganska trötta så vi gick tillbaka till kongressen. På vägen gick vi in i en vin och spritaffär tillhörande den kedja som kongressdeltagarna hade rabatt i och köpte en flaska Jersey Cream. Stefan försökte köpa en kortlek men den förvirrade tanten bakom disken glömde ta betalt så rabatten blev ganska stor. Jersey Cream liknade Bailey's men var inte lika gott.
Klockan 18 gick jag på ''Favourite Books of the 40s and 50s''. Vad jag kommer ihåg så sa de flesta att det nästan inte fanns några science fiction-böcker på 40- och 50-talet utan det var mest noveller. Efter det så tittade jag in på ''Space Drives -- a less serious view''. Detta var ganska kul. Speciellt diskuterades hur ''kingoner'' (king=kung) skulle kunna användas för att driva rymdskepp.
Klockan 20 så bjöd Jersey Tourism på välkomstdrink men jag gick istället på ''Urban Legends'' i och med att jag är speciellt intresserad av sådant. Detta blev en ''alla sitter i en ring och deltar''-programpunkt. Han som ledde diskussionen började med att säga att han ville prata om tekniska och science fiction-aktiga påståenden som förekommer i tidningar men som inte är korrekta. Exempel på sådant är att virveln ur ett badkar har olika riktning beroende på vilken sida om ekvator man befinner sig på och att detta skulle bero på korriolisaccelerationen. Det finns faktiskt folk som vid ekvatorn tar betalt av turister för att visa detta. Tyvärr så degenererade programpunkten till okritiskt berättande av moderna myter och legender. Detta var väl ganska kul men jag är betydligt mer intresserad av den kritiska aspekten.
Klockan 22 så var det ett Hawai-party. Detta arrangerades av dem som försökte få 1993 års påskkongress att ta plats på Hawai. Det mystiska var att alla som gick in hade en gul lapp som de lämnade. Vi hade inte sett till någon sådan lapp så vi förstod inte riktigt vad som pågick. Förmodligen kunde man betala en summa innan man gick in men trängseln i rummet var ganska extrem så vi avstod och gick till en bar istället. Utanför Hawaipartyrummet så såg vi vad som verkade vara rollmodellen för finska zombiefans. En läderklädd, likblek, väldigt berusad finne med badge i örat (eller var det näsan).
Senare så var det ''Challenge Quiz''. Detta var en ganska kul variant av frågesport. Lag om två personer från publiken utmanade de nuvarande mästarna. Frågorna var från svensk synpunkt ganska svåra eller också så var de svåra för de flesta och deltagarna var extremt duktiga. Efter detta så irrade jag omring lite mellan barerna men inget kul hände så jag gick och lade mig.
Fredagen inleddes med en test av duschen. Vatten är nog dyrt på en ö som Jersey så vattensnåla strilar var standard överallt. Ganska irriterande om man är van vid obegränsad tillgång till vatten. Problemet med duschen var att vattentrycket tog slut trots att vi bara bodde på andra våningen. Av någon mystisk anledning fick jag inte duscha först de andra morgnarna. I reklamen för kongressen så hade frukostbuffén beskrivits som väldigt bra och detta stämde. Man fick äta hur mycket man ville av allt och det fanns mycket att välja på. Speciellt populära var de stekta champinjonerna som kongressen verkade ha specialbeställt.
Efter frukosten så var det kombinerade försäljnings- och konstutställningsrummet öppet och detta fordrade ett omedelbart besök. Jag fick intrycket av att det var fler säljare här än det var på Confiction. Ett intressant konstverk hade en låda med en lapp som varnade att man inte skulle öppna om man brydde sig om kramdjur. Inuti fanns ett stympat och lemlästat kramdjur. Det ryktades att någon kramdjurvän senare stal det stympade och lemlästade kramdjuret. Förskräckligt att folk inte förstår sig på riktig konst.
Klockan 11 invigdes kongressen officiellt. Högste chefen på Jersey (i alla fall senator Dick Shenton, president, Jersey Tourism) höll ett underhållande tal. Han pratade bland annat om vissa omöjliga saker man kunde önska sig varav en var att höja bilhastigheten på Jersey till mer än 40 miles/h men det var nog inte så bra för turisterna skulle bara köra i havet. Efter att ha kört bil en dag på Jersey så anser jag att högsta tillåtna hastighet borde sänkas till högst 30 miles/h. Hyr en smal bil om ni vill uppleva en rimligt skräckslagen dag.
Det blev en liten paus mellan nästa programpunkt så jag gick till bokrummet igen. Hittade då mitt största fynd: The Best of James H. Schmitz utgiven av NESFA Press. Inte för att jag är fanatisk men Schmitz böcker och noveller är extremt bra och alla som inte tycker detta förtjänar inte att leva.
Gick sedan på ''How Well do Books Translate?''. Med i panelen var bland andra Harry Harrison och en person från Holland som översatt över 600 Perry Rhodan-böcker till holländska. Han påpekade att han ibland fick ändra handlingen och andra detaljer för att allt skulle hänga ihop. Perry Rhodan-böckerna skrivs av olika författare och de har inte läst alla tidigare böcker. Så det kan mycket väl vara så att den holländska utgivningen håller högre kvalité än den tyska om man kan använda ordet kvalité i detta sammanhang.
Efter det startade en panel som hette ''Visual Images 1'' och handlade om hur man gör film. De började att prata om ljussättning men jag ansåg jag kunde läsa om sådant i någon bok så jag gick till ''Is SF Drowning in a Fantasy Slushpile?''. Med i panelen var bland andra Joe Haldeman och det var riktigt intressant. Samtidigt började ''Bubble Blowing Workshop'' och detta var precis vad det låter som nämligen utlärande av konsten att blåsa såpbubblor. Tidigare fanns det möjlighet att lära sig jonglera. Michael gick på ''Organizing 'First Contact' Games'' som han trodde var hur man organiserade spel och lekar vars syfte är att folk ska lära känna varandra men som visade sig vara vad jag trodde nämligen en diskussion om organisation av spel som simulerar människans första möte med utomjordingar.
Kongressen hade många väldigt bra vetenskapligt och tekniskt inriktade programpunkter. En av dem var ''Cold Fusion and Similar Problems''. Denna programpunkt behandlade problematiken med att icke bekräftade och icke ''peer''-granskade resultat publiceras i populärpressen och dagstidningar och frågan om man måste granska alla dessa ''resultat''. I fallet med kall fusion så spenderades väldigt mycket pengar på att försöka återupprepa det påstådda resultatet. Ingen lyckade med detta och den allmänna åsikten nu är att det ursprungliga påståendet baserade sig på ett dåligt utfört experiment. Problemet är vilka påståenden man ska granska. Måste man granska alla konstruktioner av evighetsmaskiner? En forskares åsikt var att det potentiella nyttan av kall fusion var så stor att det var motiverat att granska påståendena. Det var också ett exempel då den vetenskapliga metoden verkligen fungerade i och med att man till slut enades om att sannolikheten för kall fusion fortfarande är väldigt liten.
Sedan gick jag på ''Military SF -- Toys for the Boys?''. Där hade Chelsea Quinn Yarbro helkonstiga åsikter. Hon klagade på att beskrivning av krig använde ett dehumaniserat språk utan att inse att för att fatta intelligenta beslut så är ett neutralt språk väldigt fördelaktigt. Man tjänar inget på att dramatisera dödandet. Människan bör använda sitt förnuft till att minska inflytandet av irrationella känslor.
Michael och jag passade sedan på att äta middag. Jag försökte beställa vin genom att säga ''house wine''. Hon som serverade var totalt oförstående trots att termen ''house wine'' användes på vinlistan. Vi lyckades till slut få en flaska för 9 pund. Det praktiska var att man betalade genom att skriva upp på räkningen vilket gjorde det lätt att med gott samvete ''glömma bort'' begreppet dricks.
Under kongressen så förekom programpunkter om speciella författare. Efter middagen så tittade jag in på ''Avram Davidson -- Unjustly Neglected'' men i och med att jag inte läst något av honom var det ganska ointressant så jag gick vidare till ''What Makes a Writer?'' men denna programpunkt var inget vidare bra heller.
Via baren så gick jag istället på ''Conservation of Reality'' med bland andra Frederik Pohl, Iain Banks och Brian Aldiss. Tyvärr har jag glömt allt om denna programpunk. Sedan var det dags för ''What's New in Science?'' vilket var ytterligare en väldigt roande vetenskaplig programpunkt. Bland annat berättades det mycket målande om hur man använder den teknik som växer fram inom virtual reality-området till att mäta på spenarna på kor för att optimera mjölkutbytet. En astrofysiker pratade också mycket om vad som är nytt inom astrofysikens område.
Efter det så gick jag på ''Farewell to the Masters'' där Harry Harrison, Frederik Pohl, Peter Westman och John Clute pratade om Isaac Asimov, Fritz Leiber, Keith Laumer och Scott Merredith.
En annan variant av frågesport som förekom var ''Audience Participation Quiz'' där publiken delade in sig i lag och tävlade mot varandra. Jag kom tyvärr försent så jag kunde inte vara med men Michael var med i ett lag.
Kvällen avslutades förmodligen med öldrickande i barerna. I biljardrummet hittade jag några som just avslutade ett Mah Jong-parti och det verkade som om de spelade kinesisk Mah Jong. Tyvärr så kände de inte till något om Mah Jong-spelets popularitet och utbredning i England.
Jag hade bestämt att träffa två tyskar, Klaus och Claudia, på kongressen. Vi har liknande musiksmak (alternativa kvinnliga artister) och är båda med i en elektronisk brevlista som handlar om artisten Happy Rhodes plus andra artister som medlemmarna i listan tycker är bra. Happy Rhodes har bara gett ut sina skivor på ett eget litet bolag så det är relativt besvärligt att få tag i dem i och med att man måste hålla på och växla till sig en check. Jag hade därför inte hört något av Happy så Klaus hade lovat att ta med sig några av hennes skivor som jag kunde låna. Vi hade utväxlat meddelanden via det system som fanns för det på kongressen nämligen an lista med namn på deltagare där man markerade om man lämnade ett meddelande till någon i den speciella lådan för meddelanden. Men det är svårt att bland 800 personer hitta två personer baserat på att man vet att de är tyskar. Jag gick därför på programpunkten ''Islands in the Net'' som handlade dels om datornätverk och dels om virtual reality för jag räknade med att Klaus och Claudia skulle vara där. Han som berättade om datornätverk och då speciellt internet gjorde kardinalfelet att ha en terminal och koppla upp sig till olika platser. Bara de som satt längst fram såg vad som hände och även om man såg detta så var det ganska intetsägande. Publiken bestod också mest av datorfolk som redan kände till detta. Sämre kan man knappast göra en presentation av internet. Presentationen av virtual reality var däremot ganska bra. Den genomfördes av en fan som jobbade på ett företag som sysslade med detta och han använde företagets program för att ge en bra demonstration av vad som är möjligt och vad som kan komma i framtiden inom den nya tekniken. Under programpunkten så var det två personer som räckte upp handen då de frågades om det fanns tyskar där och jag misstänkta att detta var Klaus och Claudia och då Klaus tog av en tröja så man kunde se en Happy Rhodes-T-shirt så var saken klar. När programpunkten var slut pratade vi lite och jag lånade några CD-skivor för att kunna lyssna på min bärbara CD-spelare som jag givetvis hade med mig.
Gick sedan lyssnandes på min första Happy Rhodes låt (''Runner'' på skivan Equipoise) till ''L5, Mir and Freedom''. I slutet av denna programpunkt så fick jag en inbjudan av Johannes Berg till ett skandinaviskt rumsparty arrangerat av norrmännen. Problemet med rumspartyn är att det inte är tillåtet att ha egen sprit där och det gick ett ryckte om att ett party fått betala fem hundra pund till hotellet. Det korrekta sättet att arrangera partyn var att köpa sin alkohol av hotellet vilket också de större partyna gjorde.
Sedan hörde jag på George R. R. Martins hedersgästtal i en halvtimme. Skämthalten var för låg och Happy Rhodes lockade mer så därför stannade jag inte längre. Stefan hörde hela talet men han berättade att det inte blev speciellt mycket bättre. Jag gick istället på ''A Good Reference Work?'' och det var kul att höra John Clute prata om The Encyclopedia of Science Fiction.
Passade sedan på att gå till bokrummet och förnya mitt medlemskap i ZZ9 som är en förening för Hitchhiker-fanatiker. Tyvärr så finns det något som heter övervikt på flygplan så det var inget kul att gå på bokauktionen. Jag tittade in ett tag men det var inget roligt i och med att jag inte vill köpa så mycket.
Sedan var det dags för ''Millenium Launch''. Detta var en av de tillställningar då ett bokförlag bjöd på öl, vin eller drinkar för att övertala folk att köpa deras produkter. Millenium firade starten av sitt magasin Antivity och bjöd på lager.
''Predictions Past'' med bland andra John Brunner och Chelsea Quinn Yarbro var ganska kul och det diskuterades om science fiction-författare gör säkra förutsägelser, eller om det är så att de spektakulära exempel som finns på förutsägelser som slagit in bara är normala förekomster (då man gör många förutsägelser så måste statistiskt sätt några slå in).
Sedan var det dags för helgens stora händelse nämligen ''släppandet'' av andra upplagan av The Encyclopedia of Science Fiction (det konstiga var att Michael påstod han såg boken för försäljning i Forbidden Planet i London några dagar innan). Jag kommer ihåg att John Clute pratade lite men för övrigt minns jag inte så mycket. Det framgick att de lät encyklopedien bli så stor som fordrades. Utgivare byttes lite under arbetet så detta var ett smart drag då den siste utgivaren gav ut den i ett betydligt större format än vad andra potentiella utgivare velat göra. Trots detta så fick de inte plats med bilder men dessa kommer att finnas i den planerade CD-romversionen.
''Science Book Review Panel'' var riktigt intressant. Bland annat rekommenderades Gleicks Feynmanbiografi Genius och alla böcker av Stephen Jay Gould. När vi återvände till London passade jag på att köpa Goulds The Mismeasure of Man som är en historisk genomgång av alla försök som gjorts att ''mäta'' människor såsom att mäta huvudstorlek och därifrån dra slutsatser om intelligens och som att mäta IQ och sedan använda detta mätvärde på totalt felaktigt sätt.
Passade sedan på att äta innan det var dags för Confictionpartyt. Efter ett tag där gick vi vidare till det skandinaviska roompartyt som hölls i Johannes rum. Det var ganska fullt där och många författare tittade också in. Johannes stod i badrummet och serverade öl eller akvavit och Heidi serverad ätbara saker såsom till exempel en väldigt god tårta som tillverkats tidigare på hotellrummet. Det var riktigt trevligt. Jag, Michael, damen från rummet bredvid plus några till diskuterade allt från Stonehenge till sjukvården i England och Sverige till klockan fyra på morgonen.
På lördagkvällen hörde jag ryktas att man absolut inte borde missa talet av Jack Cohen tidigt på söndagen. Så klockan halv elva fanns jag på plats i biografen och det var ganska mycket folk där. I och med att han ville prata en halvtimme längre än vad som ursprungligen planerats hade programpunkten flyttats fram en halvtimme. Men han hade tagit hänsyn till detta och delat upp talet i två delar varav den första halvtimmen var den mest skämtsamma delen och sedan började han om och blev lite mer allvarlig. Jack Cohen är biolog och har bland annat skrivit en bok om djurs sexliv. Hans tal handlade om reproduktion och tog bland annat upp faran med att tillväxten av folk i vissa I-länder upphört. Titeln var ''The Future of Human Sex & Reproduction''. Cohen var en extremt bra och underhållande talare så får ni möjlighet att lyssna på honom så gör det.
Gick sedan på ''The Value of Critisism''. Med i panelen var John Clute och han passade på att uttrycka sitt ogillande över att Marge Piercy vann Arthur C. Clark-priset med boken Body of Glass. Den kritik han tog upp här var att en science fiction-bok måste följa vissa spelregler och om den inte gjorde det så var det en litterär brist. En av bristerna i Body of Glass var av denna typ. Boken slutar med att en medveten dator offrar sitt liv för att rädda en människa som den var kär i. Problemet är att det inte ges någon motivering till varför inte datorn har tagit en säkerhetskopia av sitt minne. Detta var enligt John Clute ingen liten teknisk brist i boken utan en litterär brist.
Hörde sedan på hedersgästtalet av John Brunner. Det var ganska deprimerande för Brunner beskrev hur dåligt han hade det ekonomiskt och hur svårt han hade att bli publicerad i England.
Efter det så var det ''If I Ruled the Universe ...'' som var en ganska märklig och rolig sak. Jag missade starten där de kanske förklarade hur det var tänkt men vad som hände på podiet då jag kom in var att några personer var rudimentärt utklädda till antingen en välbekant figur eller också någon figur som jag inte alls kände igen (Tiger Hobbes, Stupendous Man, Boadecia, Tim Illingworth, Ming the Merciless, Genghis Khan och sir Edmund Blackadder). Sedan fick dessa personer svara på vad de skulle göra angående vissa specifika saker om de styrde universum. Faktiskt väldigt underhållande.
Medan jag väntade på att en försenad programpunkt skulle bli klar tittade jag in i en sal där Jim Burns visade diabilder och pratade om sitt målande. Det är Jim Burns som har målat omslaget Hearts, Hands and Voices av Ian McDonald. Om jag förstod saken rätt så hade hans dotter stått modell till en del av flickan på framsidan och den andra delen var tagen från ett foto ur en tidning.
Sedan började till slut panelen ''Differences: SF and Fantasy Readers''. Panelen bestod av Lisa Tuttle, Chelsea Quinn Yarbro och två personer som jag inte kommer ihåg namnet på. Panelen hade totalt fel åsikter. Jag försökte föreslå Stablefords tes om att det kanske inte är frågan om att folk väljer att läsa science fiction eller fantasy utan mer frågan om att man väljer mellan att läsa böcker skrivna med en vetenskaplig attityd eller sagoliknande fantasytjafs. Jag uttryckte mig inte riktigt så men det verkade inte vara någon som förstod vad jag menade.
Efter detta hörde jag början på ''Recreational Plastic Surgery'' men det startade ganska tråkigt så jag gick till ''Gollancz Book Launch''. Problemet med att komma sent till detta var att antingen så var den fria alkoholen slut eller också var det bara så att jag inte lyckades lista ut hur man skulle få den. Det intressanta som hände där var att en lett (eller balt eller liknande) tittade på min namnlapp och sa ungefär: Persson, do you know Hans Persson. Världen är liten. Det visade sig att Hans fick deras fanzine som han påstod var det enda engelskspråkiga fanzine i landet han kom ifrån.
Sedan var det dags för banketten. De hade en slags möjlighet till bordplacering i och med att folk som ville sitta tillsammans hade fått skriva upp sig på en lista och strax innan banketten så satte det upp listor för att visa vilket bord som de som skrivit upp sig skulle sitta vid. De som inte skrivit upp sig stod inte med på listan. Detta medförde stor förvirring då folk som inte kände till detta system inte hittade sitt namn på listan. När vi fick gå in så satt sig Michael och jag vid ett tomt bord med bra placering som vi sett ut. Efter ett tag så dök damen som vi pratade med halva natten innan upp och slog sig ned. Sedan fylldes bordet på så det blev fullt. Man fick beställa vin separat men det var bara speciella vinkypare som var betrodda med att servera vin och det fanns för få sådana vilket resulterade i att en del inte fick sitt vin förrän väldigt sent. Vi fick vårt vin hyfsat tidigt men vi fick ett billigare vin än vi beställt. När vi sedan försökte rätta detta fel så hittade inte vinkyparen notan (ett kvitto att skriva på så att det debiterades på hotellräkningen). Givetvis hittades notan senare och utan att vi skrev på så debiterades vi för det dyrare vinet. Middagen bestod av ''Terrine of Chicken and Fresh Herbs served with a Tomato Coulis'', ''Cream of Vegetable Soup'', ''Medallions of Beef, panfried and served with Wild Mushrooms in a Brandy Sauce'', ''Potatoes and Medley of Jersey Fresh Vegetable'' och till efterrätt ''Vacherin filled with Exotic Fruits'' följt av kaffe. Efter middagen släpptes all som ville in i salen för att höra Dave Langfords tal och se prisutdelningarna.
Efter detta så var det bland annan diskotek på hotellets nattklubb Madison Night Club (bara för kongressdeltagare). Det påstods att ljusshowen skulle vara extraordinär så jag gick dit och tittade men den var inget speciell. När jag skulle beställa rom och cola i oväsendet så sa jag ''rum and cola, bacardi'' och givetvis fick jag en brun rom och cola och en bacardi och cola. Då var det dags att gå därifrån. I källaren på hotellet pågick ett party arrangerat av tyskarna. Bredvid låg kongressens spelrum som drevs av Stoc-On-Trent och var väldigt välskött och populärt för de som vill spela lite spel. Bland annat så arrangerade de en killerturnering. I rummet spelades allt möjligt bland annat var Illuminati populärt.
Måndagen inledde jag med ''What can Replace a Fanzine?'' Bland annat diskuterades elektroniska fanzine via nätverk eller diskett. Jag gick sedan till bokrummet och köpte The Encyclopedia of Science Fiction. Det fanns faktiskt bara ett fåtal exemplar kvar. ''Gripe Session'' är alltid kul och ett av klagomålen var att den bara var en timme så genast ändrades det i schemat så den fick två timmar. Speciellt roligt var att kartan över hotellets utrymmen berömdes mycket och hotellet ville använda den själva. Deras förra karta som var baserad på Contrivance (första påskkongressen på Hotel de France, Helicon var andra) var lite sämre. För många som flög till Jersey så var det problem med inställda flygturer på grund av dimma på Jersey. Flygbolagen hade inga planer för detta och rekordet i restid med flyg verkade vara 31 timmar från Brighton följt av 27 timmar från Birmingham. Så även om det kanske var lite dyrare att åka tåg och färja så är jag glad att vi valde detta färdsätt.
Sista stora programpunkten innan avslutningen var ''Censorship and SF'' där alla hedersgäster utom Thole var med plus en person från Rumänien. Efter att rumänen beskrivit hur censuren tidigare fungerade i rumänien så kändes den censur som förekommer i västvärlden ganska menlös. Men det är nog farligt att tänka så. All censur ska bekämpas. Avslutningen blev endast 30 minuter försenad och vad som kan sägas om den förutom att jag inte vann ett femkilos chokladstycke är att de hade tre diaprojektorer som visade diabilder från kongressen. Detta var faktiskt riktigt lyckat som avslutning.
Stefan, Michael och jag gick sedan ut ock åt. Efter att ha gått runt halva stan letandes efter lämplig restaurang hamnade vi till slut på ett indiskt ställe. Jag bestämde mig för att prova vindaloo och tog ''King size prawn vindaloo''. Detta var ett misstag. Jag ska nog hålla mig till lite svagare saker i framtiden. Michael och jag provade sedan att spela snooker som var gratis på hotellet. Vindaloon måste ha påverkat mig väldigt mycket för Michael vann.
Filmer som jag inte såg på kongressen var Altered States, Tremors, 2001: A Space Odyssey, Crimewave, Young Einstein, The Addams Family, Dr Goldfoot and the Bikini Machine, The Adventures of Baron Munchausen, 2010: The Year We Made Contact, Frankenstein: The True Story, Dreams och The Little Shop of Horrors. Alla filmer visades på stor duk i hotellets biograf.
Det förekom också en maskerad men den krockade med ''Science Book Reviews'' och ätande så jag missade den. Av någon mystisk anledning missade jag maskeraden på Confiction också. Det verkar som om jag undermedvetet tycker som Ian McDonald: tokiga människor i fåniga dräkter ...
Programboken har ett färgomslag av Karel Thole och innehåller bland annat presentationer av hedersgäster, sammanfattning av det bästa ur Ansible av Dave Langford, artikel om Eurocon och pan-europeisk fandom, korsord av Brunner, biografi över hotellpersonalen och kongressprogrammet. Nyhetsbladet som gavs ut under kongressen hette Heliograph och huvudansvarig för detta var Dave Langford.
Michael och jag stannade på Jersey hela tisdagen också. Vi hyrde en bil och åkte runt lite. Att tänka på när man hyr bil på Jersey är att man ska be om en extra smal bil. Vägarna var otroligt smala och på sidorna var det oftast meterhöga stenmurar. Jag körde bara i en mur en gång och trottoarkanter cirka tre gånger. Som tur var så var muren beklädd med växter så det blev inga repor. Men jag var inte så orolig för vi hade en ''collision damage waiver''.
Först åkte vi och tittade på Mount Orgueil Castle som ligger på en hög klippa i Grouville och vid klara dagar kan från slottet se till Normandie. Är man förtjust i gamla fort och slott så är det helt klart värt ett besök. Vi åkte sedan vidare till den mest berömda attraktionen på Jersey som är Jersey Zoo. Jersey Zoo drivs av Jersey Wildlife Preservation Trust som skapats av Gerald Durrell. Målet är att bevara utrotningshotade arter genom att föda upp dem och sedan släppa dem fria i sin naturliga miljö. Så vill man se utrotningshotade djur ska man absolut åka dit. Nästa anhalt blev efter mycket felåkning det tyskbyggda underjordiska sjukhuset som var ett ganska bra museum och skildrade den femåriga tyska ockupationen under andra världskriget. Urspungligen byggdes detta underjordiska komplex för att fungera som ammunitionsförråd och manskapsbarracker. Det konverterades till sjukhus 1944 då tyskarna förväntade sig en invasion av Europa.
Efter ett besök på utsiktsplatsen och fyren (Corbiere Point) som ligger på Jerseys sydvästra spets så åkte vi mot St Brelade's Bay. Vid Corbiere Point så mötte vi Nina Watson som vandrade. Fotvandring rekommenderades som det bästa sättet att se Jersey och efter att ha åkt bil så tror jag det stämmer. Nästa gång blir det fotvandring runt ön. Vi försökte ta närmaste vägen till St Brelade's Bay. Detta innebar att vi åkte på vägar som på kartan ej var markerade som ''huvudvägar''. Detta betydde i praktiken att vi åkte på dubbelriktade vägar som var så breda så att en bil nätt och jämnt fick plats. På en sådan väg får man givetvis möte och i vårt fall var det av en polisbil. Jag åkte in mot kanten och stannade helt. Polisen som körde måste ha haft specialträning för han lyckade passera utan att köra i diket eller repa bilarna. Efter denna traumatiska upplevelse så kom vi fram till bukten. Detta var en typisk engelsk sandstrand och jag gillar sådana. Kul att gå ut till havet och titta på vågorna. Där hittade vi också Jambos Restaurang som var en kinesisk restaurang specialiserad på bland annat szchezanköket. Åt en femrättersmiddag som var väldigt god. Kostade 20 pund men det var det verkligen värt och på köpet fick man en vacker utsikt ut mot bukten.
Sedan åkte vi i mörkret mot St Helier för att hitta någonstans att bo. Vi hade tidigare sett ut ett gästhus som låg nära färjeterminalen och de hade lediga rum. På morgonen tog vi färjan till Poole och bestämde oss för att hoppa över Stonehenge och ta tåget direkt till London. Vi kom fram väldigt sent till London och åkte till en nattöppen rumsförmedlare och fick tag på ett rum på Crofton Hotel vid Albert Hall för 45 pund natten. Om man har mycket packning och tänker gå från tunnelbanan så rekommenderas inte detta hotell. Det var subjektivt extremt långt att gå. Enda fördelen med att bo där var att det var relativt billigt och nära till alla museum.
I London passade vi på att pröva ett av de så kallade virtual reality-spelen i Trocadero vid Picadilly Circus. Jag blev klart besviken. I hjälmen så fanns det en teveskärm och man fick inte illusionen att man var ''inne'' i spelet. Grafiken var också synnerligen primitiv. Spelet jag provade var att flyga en dubbeldäckare och skjuta på andra dubbeldäckare. De roligaste spelet i spelhallen var ett laserdiskspel där riktiga människor spelat in scener och sedan skjöt man med pistol på skärmen. Riktigt roligt att skjuta ihjäl saker som verkligen ser ut som människor.
En annan intressant upplevelse var att gå och se Henry: Portrait of a Serial Killer på en synnerligen skum biograf. Biografen hette Scala Cinema och låg vid Kings Cross. För att få se på film där måste man vara medlem och detta kostade 50 pence för ett år. Detta förmodligen för att filmerna som visades där var filmer med 18 års åldersgräns. Biografen hade vissa ekonomiska problem så det pågick hela veckan reprisvisningar av olika filmer för att få in pengar. En anledning till de ekonomiska problemen var att de visat A Clockwork Orange och fått böta för det. Denna film får inte visas i England. Andra filmer som gick samma kväll var klassiker som Nekromantik 2 och Driller Killer. När filmen skulle ha börjat så gick jag in i biografen. Då pågick redan en film och den var synnerligen mystisk. I filmen satt ett sällskap och tittade på en gullig säl som simmade omkring i en bassäng. Sedan så slaktades sälen. Det visade sig att det var Nekromantik 2 som inte slutat ännu. Jag var fascinerad av att det var så mycket folk som såg denna lite udda film men det visade sig att de flesta i salongen väntade på Henry. Fast man undrar hur många massmördare och nekrofiler som det fanns i publiken. Henry: Portrait of a Serial Killer finns nu på video och jag kan verkligen rekommendera den. Denna rekommendation får avsluta denna förmodligen alldeles för långa reseberättelse.