Paneldebatten om ''graphic novels'' på ConFuse 92 gick i stort sett ut på att Ian McDonald gjorde reklam för detta hans första försök att skriva seriemanus. Då fanns albumet ännu inte att köpa, varför jag hade lyckats att bygga upp en viss spänd förväntan innan jag till slut fick tag på det. Tyvärr lovade dock McDonald i mitt tycke mer än vad serien lyckades hålla. Detta försök till en hårdkokt mordhistoria i leksakernas värld innehåller förvisso en del roliga detaljer såsom kommissarie McBears gnälliga transformerande bil. Helhetsintrycket känns dock ganska stelt och ointressant. Seriens styrka ligger snarare i Lyttletons märkliga bilder än i McDonalds ooriginella berättande. /RK
Här kan man läsa hur det gick till när de första människorna landsteg på Mars, vilket inte riktigt var som jag trodde. De första expeditionerna möttes av en Marskultur som helt sonika slog ihjäl jordmänniskorna på ett eller annat sätt för att förhindra att de reste tillbaka och berättade om hur bra det var på Mars. Om jorden inte hörde någonting av expeditionen de skickat ut skulle det dröja längre innan de vågade skicka ut en ny. /HP
Jules Verne är nog den första författare som jag har några minnen av (eventuellt undantaget några rena barnböcker). Ett av mina äldsta läsminnen (om inte det äldsta) är att jag tillbringade stora delar av en sommar uppkrupen i en trädgårdsstol i min mormors trädgård läsande vad min mor efteråt har sagt verkade vara otroligt tråkiga böcker. Jag verkade ju dock ha trevligt (totalt avskuren från omvärlden är ett uttryck som känns passande). Det hela började nog med att jag fick en eller annan Jules Verne-roman förpackad som ungdomsbok (jag har en förkortad utgåva av Jorden runt på 80 dagar daterad 1977 som ligger bra i tiden (jag var tio år då)). Snart upptäckte jag i alla fall att Jules Verne hade skrivit ganska mycket böcker -- och att de allra flesta stod på vuxenavdelningen inbundna i helt enfärgade, intetsägande biblioteksband.
Allt sedan dess har jag då och då återvänt till Jules Verne. Jag brukar alltid se efter under V på alla antikvariat jag besöker. Allt oftare är det dock endast gamla välkända titlar man möts av. Det finns dock undantag. På Söderköpings antikvariat hittade jag i somras Gröna strålen, en bok som jag aldrig tidigare hört talas om. Ganska tunn var den också. Även om jag inte med bästa vilja i världen kan påstå att detta skulle vara science fiction så märks det dock att Verne är mycket mån om att få med så mycket fakta som möjligt och missar inga chanser att utbilda sina läsare.
Handlingen då? Två äldra bröder ska försöka gifta bort sin nevö, vilket dock stöter på oanade svårigheter eftersom hon har läst någonstans att man inte ska gifta sig förrän man har sett ''gröna strålen'', ett fenomen som ibland kan observeras en kort sekund i solnedgången om väderbetingelserna är precis de rätta. Handlingen är väl egentligen inte så speciellt upphetsande, det är en kärlekshistoria med vissa komplikationer (det dyker naturligtvis upp konkurrent till den välutbildade men snustorre kandidaten som de båda bröderna tänkt sig). Vad som däremot är trevligt är det mustiga språket. Eftersom det fortfarande var tjugo år eller så kvar tills nystavningen gjorde sitt intåg när boken trycktes så känns det lite grann som att komma in i en annan värld när man sätter sig att läsa. En tidsmaskin mellan två pärmar ... /HP
Det här var en fascinerande bok. Den är fylld med vad som åtminstone vid första påseendet ser ut som en hel massa nya, fräscha idéer. Om man tänker efter lite grann så har säkert det mesta använts förut men alltihopa känns som om det skulle vara nytt och revolutionerande. Som grund i hela boken ligger att Darius Regulo, en mycket rik och obotligt sjuk person som tvingas bo på en rymdstation med låg gravitation (han påminner ganska mycket om Heinleins Waldo) vill bygga en typ av hiss från jordytan och upp i rymden. Hissen ska bestå av en lång kabel som förankras i jordytan i ena änden och som hålls spänd med hjälp av en asteroid som sätts fast i andra änden. Längs denna ska det sedan åka vagnar upp och ned. Anledningen till att han vill ha det så är att han inte tycker om raketer och raketdrift och vill se till att de slutar användas. För att driva igenom detta mastodontprojekt så anlitar han Rob Merlin, världens bästa brobyggare för att låta honom bygga sitt livs bro. Merlin är föräldralös men börjar under projektets gång nysta lite grann i hur och varför hans föräldrar dog och kommer fram till en del oväntade saker. Mycket av informationen om sina föräldrar får Merlin genom att tala med en kvinna som är beroende av taliza, en drog som gör att man ibland återupplever en bit av sina minnen komplett med syn- och hörselintryck och se och höra henne återuppleva ett samtal som delvis handlar om hans föräldrar.
Regulos medhjälpare och läkare sysslar mycket med genteknik och har bland annat manipulerat fram en gigantisk bläckfisk som han anser är intelligent och som han försöker kommunicera med. Caliban som bläckfisken kallas bor i det vattenlager som omger hela rymdstationen och som även är boplats för en hel del av det som äts på stationen. En intressant sak är att all information som kommer in till rymdstationen inte bara matas in i stationens datorer, den matas också ut till Caliban. Hans bearbetade version av informationen matas sedan vidare in i det vanliga datorsystemet där man försöker komma underfund med vad det är för slutsatser bläckfisken drar av världsläget. /HP
Detta är, som namnet antyder, en konspirationsroman. När jag hade läst in bit av den så tyckte jag att den verkade vara väldigt lik The Historical Illuminatus Chronicles av Robert Anton Wilson, men nu när jag har läst hela så kan jag säga att det inte var så farligt som det först verkade. Antagligen beror det mest på att båda utspelar sig i samma miljö -- England och Frankrike under sent sjuttonhundratal till tidigt artonhundratal.
I den här boken handlar det om den revolutionsrörelse som håller på att växa fram i England och om de kontakter den har med Napoleon som ser sin chans att få hjälp med att invadera England och sätta sig själv som härskare över ytterligare en bit land. /HP