Här vi gå igen, eller

kongressrapport från ConFuse 92

Magnus Olsson
--- Mr McDonald what do you call those little balls of dried shit that stick in the hair up your arse? They're called konkelberries in Swedish.

--- Hmm ..., well I think they're called dingleberries.

--- Well, anyhow he told me that I suck dingleberries off dead horses, and that's quite the most colourful insult anyone's ever given me.

Ja, så lät det i baren på ConFuse 92. Jag och Anglemark hade trängt upp den värderade herr hedersgästen mot bardisken och överöste den stackaren med lumparhistorier. Ian hade nämligen (eftersom han är britt, och där är militärtjänsten frivillig) aldrig gjort lumpen, och han hade uttryckt viss nyfikenhet på vad man egentligen gör i armén. Vi tog tillfället i akt att plocka fram våra värsta skrönor, men eftersom Ian är en så ruskigt trevlig människa protesterade han inte, utan höll god min i elakt spel. (Förresten, någon gång när jag är tillräckligt full kan ni väl fråga mig om menige Wadström och sexintygen ...)

Men nu var det ju inte meningen att jag ska sitta här och vara oseriös och skriva en massa skit; Tommy har ju gett mig i uppdrag att skriva en rapport från ConFuse 92 (jag stod i baren på Fantastika och Tommy sade till mig med ett förtjust flin: ''DU kan ju skriva en kongressrapport!''). Seriöst ska här bli! Tror jag ...

Kongressen började bra med en sjysst debatt om huruvida Bujold skriver skit eller om hon möjligtvis bara är dålig i största allmänhet. Min personliga åsikt är att kul underhållning är ingenting att skämmas för, och även om Bujold inte har en enda rad ordentlig vetenskap (undantaget avsnittet om svetsning i Falling Free) kan hon åtminstone beskriva politiska system så att de verkar hyfsat trovärdiga.

Kongressen rullade vidare: hedersgästen Ian McDonald dök upp och hans spontana reaktion vid mötet med Sverifandom var: ''Oh, my god, everybody's so tall!''

Ytterligare en hedersgäst dök upp i form av John-Henri Holmberg, som visade sig vara en trevlig typ med ett outtömligt förråd av skrönor om alla tänkbara författare, vilka han levererade med en mycket tilltalande torr humorVad sägs om följande exempel från bokauktionen: ''Här har vi en bok av Jerry Poumelle. Han är annars mest känd för att han går omkring på sf-kongresser med två svärd innanför bralloma och visar dom för alla så fort han fått lite i sej.'' Jag köpte boken och här följer en mikrorecension: Exiles to Glory av J. Poumelle. De första 50 sidorna är riktigt bra; de handlar om hur ruskigt det kommer att bli på Jorden om miljövännerna får makten. Här försöker åtminstone författaren uttrycka några idéer, även om jag inte sympatiserar med dem. Resten av boken är skitdålig: när väl hjälten kommit ut i rymden ur den socialistiska jordregeringens slemma klor blir det värsta sortens rymdäventyr, ungefär Kapten Kondom möter Planetpiraterna i asteroidbältet. På slutet gifter han sig med prinsessan och får halva kungariket. Betyg: Blörk!. Till slut orkade jag inte stå på benen längre, utan ajournerade mig till Tommys golv.

Morgonen grydde, solen gick upp över Tommys mycket chica och vildvuxna äng och vi pallrade oss in i köket för att äta frukost. Jag hade den stora äran att få äta frukost med Satans representant på Jorden, nämligen Johan Anglemark. Det brukar jag numera berätta för folk jag träffar (''jag e dödspolare med Satans representant på Jorden, asså''), och min korridorkompis Gaunitz undrade om herr Anglemark verkligen är det personligen, och om det inte snarare är så att hela personalen på Äventyrsspel är representanter kollektivt. Jag nödgades erkänna att jag inte visste.

Nåja, kongressen drog igång igen, med något bakfulla deltagare. Jag har inga särskilda minnen från förmiddagen; jag vill minnas att jag satte mig och tittade på Tron, en rätt kul rulle utan något besvärande tankeinnehåll. Panelerna rullade på likt en samling ohejdbara dödsmaskiner, krossande alla intellektuella utmaningar i

sin väg, och så utbröt banketten. Folk hävde i sig mat och vin, och Ian sammanfattade sitt hedersgästtal i ett enda ord: rambunctious . (Jag slog upp det när jag kom hem, och kan ge följande svenska synonym: kesen)

På banketten följde frågesporten. Min blygsamhet förbjuder mig att avslöja vem som vann; jag vill bara tacka alla underbara människor som gjorde vår seger möjlig -- främst frågekonstruktörerna som klarade av att undvika alla smala frågor och ställa många Bujold-frågor. Dessutom vill jag hälsa till ''Rödskägget'' Nordgren och ''Skägget'' Petersén -- vi har verkligen bevisat att skäggväxt automatiskt ger hög intelligens!

Därmed var väl egentligen kongressens klimax nådd; allt annat måste räknas som ett bakrus. En av de mer psykedeliska panelerna utbröt vid midnatt, nämligen panelen ''Öva upp din simultankapacitet genom att titta på två paneler samtidigt''. Obegripligt, perverst och rätt skoj.

Söndagen gick i avslagenhetens tecken. Jag satt med i panelen om Hyperion och vi fyra var ungefär dubbelt så många som publiken. Intet under, vi konkurrerade ju faktiskt med Lars-Olov Strandbergs diabilder. Det gjorde inte så mycket; vi kunde ju alltid diskutera med varandra. Nåväl, kongressen tog slut och vi återgick till verkligheten. Jag märkte att därute i verkligheten tittade folk mest på fotbolls-EM. Tacka vet jag overkligheten!


LSFF:s hemsida