Hänt sen sist

Karen Birchlime
Välkommen till en ny höst med LSFF och Månblad Alfa. Det har varit en lång och händelserik sommar med två svenska kongresser. Ett fascinerande beteendemönster kunde iaktas på ConFuse 92, speciellt hos hedersgästerna. Ian McDonald anlände iklädd T-shirt och jeans, försvann upp på sitt hotellrum ''för att byta om'' och kom tillbaka klädd betydligt sloppigare än han anlänt. Och då hade han ändå tagits för fotbollshuligan på flyget. John-Henri Holmberg dök upp, oklanderligt klädd som ingen nånsin sett honom på en science fiction-kongress förut. Denna utstyrsel bar han under fredagen då han blev intervjuad och presenterad som förläggare. På lördagen hade han sadlat om totalt och dök upp i en sjuttiotalistisk kreation av bussarong-typ med väl synlig, hårig bringa. Anders Hultman, stockholmsfan, gick i traditionell stil och anmärkte på att det var alldeles för seriös framtoning på hela kongressen. För att citera honom: ''bar, det är allt som behövs.'' Johan Anglemark, Uppsalabo och synnerligen insyltad i rollsspelsdiktatoriatet Äventyrsspel gjorde sitt bästa för att knäcka ConFuse 92-kommittén genom att omsorgsfullt supa Ian McDonald under bordet. Det var så illa att Ian inte ville ha någon alkohol alls före klockan 12 dan därpå.

Mellan ConFuse 92 och nästa stora händelse, Fantastika 92, var det picknick i Valla den 4 juli, Roscoe Day. De fyrfotade monstren från yttre rymden i hagen nedanför gjorde att vi inte vågade skicka upp någon raket, men Roscoe dök upp, framåt kvällen. Efter uppbrottet gick en del av sällskapet hem till Tommy och diskuterade motorsågar till klockan fem på morgonen.

KateMas, firandet av Kate Bushs födelsedag har väl inte särskilt mycket med science fiction att göra, men väl med fandom i Linköping. Partyt var hos Björklinds, men den utlovade tårtan uteblev. Carina verkar bli allt mer orkeslös för varje år som går. Första året var där en underbar tårta, dock brukar hon hävda att den tog fem-sex timmars arbete att göra, året därpå var det en enkel sockerkakshistoria. Och i år -- ingen alls!!!

Fantastika var en trevlig kongress, lite för lugn, inga stora skandaler, men den rika floran av kritiker, författare och ''gamla'' fans bidrog till den goda stämningen. Dock var det fascinerande att se hur varenda stockholmsfan som var där hade kommitté-bricka på sig och ändå fanns det aldrig någon ansvarig att få tag på när det gällde. Utom möjligtvis Mikael Petersén som gick omkring som en stor uttröttad Nalle Puh och pustade ''Var är alla???''. Å andra sidan finns vissa uttalanden som tyder på att det har varit värre tidigare år: Robert Brown: ''Den här kongresskommittén är nog roligare än '85.'' Ylva Spångberg: ''Årets understatement.'' Linköpingsfandom gjorde stort oväsen av sig. Naturligtvis kunde inte jag hjälpa till, jag var ju tvungen att hålla ett öra på surveillance-utrustningen som var utplacerad på strategiska ställen. Britt-Louise Viklund syntes allt som oftast kedjad till badgemaskinen, när hon inte med barska manövrar gjorde klart för Terry Pratchett att han hade fem minuter på sig att tala färdigt. Carina Björklind sprang omkring som en iller med loppor och värvade folk till alla möjliga kongresser på den här sidan seklet. I en paus fick jag en kort kommentar: ''Jag vet inte hur det skall gå framåt '98, '99. Då har jag ju hundra års kongresser framför mig ...'' Som ni kanske har märkt försöker paret Björklind ta över fandom genom att nästla sig in i allt kongressarbete på kontinenten. Jag följde dem under en månad. Andreas var i U.S.A, England och Barcelona, samt Finland och Borås och gjorde reklam för ConFuse 93, 94, 95, 96, 97, 98 och 99, Intersection (Glasgow 95), Millenium 1999, Zagreb 1993, ConFicition 1990, BärCon 1998 och några till. Carina åker landet runt och värvar gymnasister som skall arbeta som gophers på kongresserna.

Dessutom sopade Linköping formidabelt golvet med resten av fandom i Kolon-pollen, den omröstning som Anders Bellis anordnar sedan 10 år. Det var ungefär 40 röstande och Andreas Björklind vann kategorin Bäste manlige fan 1991, till Bästa neofan 1991 valdes Hans Persson och till Bästa kongress 1991 ConFuse 91. Till Miss Fandom 1991 utnämdes Carina Björklind. Priset är en vinpava och de tre fjärdedelar av ConFuse 91-kommittén som var närvarande (Hans P., Carina B. och B-L.V. drack glatt upp ConFuse 91:s flaska samtidigt som de deltog i finalen på SF-Quizet. Britt-Louise svor över frågeskrivarna som verkade ha uteslutit alla Bujold-frågor bara för att hindra B-L.V. Laget kom på tredje plats, men var överlägsna på charaderna, hade definitivt roligast av alla, till konferencierernas, Leif Carlsson och Susan Grönvik, förtret. De gav intryck av att känna sig bestulna på uppmärksamheten. Intressant var också att i Kolons Fugghead-kategori (en fugghead är någon som gjort något dumt eller betett sig dumt) återfanns Roger Klein med en röst. Dessutom hördes Anders Holmström, SF-Bokhandeln (han med slipsarna) uttala följande: ''Fandoms egen inkarnation av ondskan -- Roger Klein.'' Vad

tusan har Roger gjort? Själv hävdar han att han inte har en aaaning om vad det är frågan om. Övriga LSFF-meedlemmar var Stefan W Wrammerfors, Magnus Redin som fick vänta förgäves på att Alvarfondens styrelse skulle behaga ha ett möte, Peter ''T2'' Nordgren, Christer (Chrisp) Petersson och några till. Magnus Redin arbetar i motvind för att fixa en fannisk fileserver inom Universitetets datorförenings trygga famn, men har alltså problem med att få Alvarfonden att sammanträda och besluta huruvida Magnus kan få pengar till en hårddisk eller ej. Det verkar bli systemkrasch från början, det där.

Sedan kom då tequila-aftonen hos Tommy Persson. Det var mycket trevligt och den låga takten bidrog till intressanta diskussioner om åtskilliga saker. Tills Peter ''T2'' Nordgren dök upp och skulle dricka ikapp. Faktum är att festen havererade först efter åtta timmar! Då flydde de nyktraste fältet, Tommys positiva granne dök upp och skar citroner så blodet skvätte. Dessutom dokumenterades händelseförloppet genom att jag hade kopplat in en liten skalbagge som ledde direkt till Björklinds telefonsvarare.

Filmer vi sett under sommaren är framför allt Universal Soldier och Alien-i-kubik. Den förra är en sedelärande historia med Dolph Lundgren och Jean-Claude van Damme. Envisa rykten hävdar att Andreas Björklind, som är känd för att undvika överdriven kroppsaktivitet, har synts till på Linköpings doping- och kroppsbyggarställen. Kan det finnas ett samband med de uttalanden Carina Björklind halvkvävt hörts väsa ''Oh, van Damme, han är rasande sexig''. Allt pekar på haveri.

Samma helg som humanistdygnet var det Alien-i-kubik. Roger Klein svimmade av när en ensam rännil av blod rann ner i ett avlopp, så när filmen var över stod ambulansen utanför Filmstaden och väntade. Men vi hivade Roger över våra axlar och hävdade att han bara somnat. Somnade var vad Hans Persson gjorde medan vi gick och letade efter ett Café. När vi så damp ner på biblioteksfiket bland alla pseudohumanister vaknade Roger till, Hans fortsatte sova, TV Linköping kom, men vägrade att göra ett reportage om Linköpings Science Fiction-Förening. Meningarna om filmens kvalitet var delade, mellan dem som tyckte den var mycket bra, och annorlunda än Alien och Aliens, och de som tyckte det var samma skit alltihopa. Intressant nog tyckte de flesta att Universal Soldier var en ovanligt bra film i sin genre.


LSFF:s hemsida