Earth av David Brin Jag är en verklig David Brin fan. Bäst att på en gång ärligt erkänna det. Hans "uplift"-serie är underhållande och även sådana kanske något mindre kända böcker som THE POSTMAN och THE PRACTICE EFFECT är trevliga läsupplevelser. Jag har till och med läst Brins novellsamling THE RIVER OF TIME och de som känner till min uppfattning om novellers generella läsvärdhet vet att det inte vill säga lite. Tyvärr måste jag konstatera att EARTH inte når upp till samma nivå. Boken är dock inte dålig, långt därifrån. Den är mycket ambitiös och välskriven. Brin har i en intervju i LOCUS (december 1989) och i ett efterord till boken förklarat att han anser att 50-års perspektivet är det svåraste man kan ge sig in på att spekulera om. Han menar att en författare som vill skriva om den nära framtiden bara behöver beskriva världen av idag och framhäva några nu existerande trender. En skildring av ett samhälle i en avlägsen framtid är också lättare. Allt som är något så när trovärdigt kan accepteras. Fem årtionden är däremot en så kort tidsrymd att läsaren måste känna igen sig men samtidigt så avlägset att samhället måste innehålla många oväntade företeelser. Bokens efterord är över huvud taget läsvärt. Det är alltid intressant att få en redogörelse för upphovsmannens egna tankar om sitt verk. Jag tycker Brin har lyckats väl med att skapa en värld som är trovärdig. EARTH känns genomtänkt, liksom i och för sig också Brins övriga böcker. Boken beskriver en verklighet som är både igenkännbar och främmande med växthuseffekt, smältande inlandsisar och förstört ozonlager men det är ändå ingen skräckskildring. Livet går vidare och människorna har anpassat sig till de nya livsvillkoren, som så många gånger tidigare. Trots att mycket försämrats har mycket också blivit bättre. Det finns ett starkt miljömedvetande, världen tycks ha blivit en fredligare plats och en indignerad världsopinion har i stort sett gjort slut på politiskt och byråkratiskt fuffens och på sådana företeelser som insideraffärer och nummerkonton i Schweiz. Brin visar att han förstår sig på den människliga naturen --- det är ju så att när pendeln svänger slår den ofta över för långt åt motsatta håll. I hans framtida verklighet har kampen mot hemlighetsmakeriet kanske till och med gått för långt. Ibland kan det kännas som om det inte längre finns något privatliv. Huvudlinjen i bokens handling är kampen för att rädda jorden från det svarta hål som upptäckts i dess inre och som hotar uppsluka hela planeten. Tråkigt nog är denna idé inte ny. Naturligtvis måste flera författare kunna behandla samma tema med en senare bok bör i så fall tillföra något nytt. För bara något år sedan läste jag Greg Bears THE FORGE OF GOD (från 1987) och likheten mellan böckernas grundidé är påtaglig. Jag tycker att Brins styrka som författare ligger i hans sätt att bygga upp fängslande intriger och i hans medryckande karaktärer. Det är just på dessa punkter EARTH har brister. Det är först på de sista 150 sidorna, av totalt över 700, som man rycks med av handlingen och börjar bry sig om vad som ska hända med huvudpersonerna. Brin tycks denna gång mer ha inriktat sig på att utveckla och skildra samhället istället för karaktärerna. Jag saknade hans charmiga chimpanser och delfiner och hans rika galleri av intressanta och roliga utomjordlingar. Fokuseringen på idé framför individ, med bland annat funderingar kring Gaia-teorin, gör boken intressant men mindre engagerande. -- Britt-Louise Viklund --