Stockholmsresa Den 18/4 var det dags för LSFF's traditionella Stockholmsresa. Eftersom det var första gången jag skulle följa med, var det i ett tillstånd av spänd förväntan jag tog bussen ner till tågstationen tidigt på morgonen. Där fanns redan två fans, och efter ett tag hann vi bli sex stycken, Andreas, Carina, Roger, Lars, Jukka och Joakim. Det var då komplotten uppenbarades. Tydligen är det kutym inom LSFF att nya deltagare på Stockholmsresan skall skriva en reseskildring till Månbladet, det vill säga i det här fallet jag. Jag accepterade uppdraget, för jag hade redan börjat tänka ut min skoningslösa hämnd, nämligen att skildra resan så hämningslöst som möjligt. När vi andra började gå mot tåget, insåg Roger plötsligt att han borde lägga lite pengar i parkeringsautomaten (för att undvika parkeringsböter), så han sprang i väg för att ordna det. Efter en liten stund återvände han för att låna pengar till automaten. Nu var det kris, för tåget skulle gå när som helst, och lokföraren hade ingen lust att vänta på Roger. Han lyckades i alla fall att kränga sig på tåget i sista sekunden. På resan mobbades jag och Roger för att vi inte stödde den kulturimperialistiska Zaibatsun Coca Cola. Lars avslöjade att experimentet att stoppa ner en tand i CC, för att bevisa att CC är farligt för tänderna, bara är propaganda från mejerierna. En tand löses tydligen mycket snabbare upp i mjölk! Efter detta häpnadsväckande uttalande kom vi in på ett annat samtalsämne som skulle komma att prägla de framtida diskussionerna, nämligen sex, sett ur SF-fans sinnesförvirrade perspektiv. En viktig slutsats var att vi alla dagligen utsätts för oral våldtäkt, från björkarnas mobila sperma. Denna perversa iaktagelse var bara en i raden som jag nu tursamt nog har förträngt. Så småningom anlände vi till centralstationen i stockholm. Vi irrade genast iväg till närmaste bokhandel, Akademibokhandeln. Där hade de ett försvarligt sortiment av SF, Fantasy och serier. Där kunde man höra Andreas klaga, som han ofta gör, på Fantasy-genren. Jag håller med honom att det finns väldigt mycket värdelös Fantasy, men det beror på att fantasyförfattare får betalt efter hur många böcker i en serie de lyckas författa, inte efter hur bra deras böcker är. Överhuvudtaget tycks den amerikanska litterära marknaden vara mer inriktad på volym, snarare än på kvalité. Vi får hoppas att inte SF går samma öde till mötes. Efter det försökte vi hitta någonstans att äta. Det var ett inte helt trivialt problem att lösa, enär vissa suspekta element i vår förening vägrar äta kött. Till slut lyckades vi enas om att äta på Spaghetti Company, där man kan äta spagetti. Det är ett ganska trevligt ställe, men pastan är tyvärr en aning smaklös. I närheten låg den eleganta sturegallerian, vilken inhyser bokhandeln Hedengrens. Där har man inte så mycket SF, (ungefär lika mycket som Esselte i Linköping) men ganska mycket udda böcker om film. En kärntrupp bestående av mig och Roger begav sig sedan till affären Metropolis där man säljer vad som allmänt är känt som Gud's tredje gåva till mänskligheten, nämligen tecknade science-fiction serier (Om någon är intresserad, så är de två första gåvorna Omvänd polsk notation, samt Science-fiction i bokform.) Man säljer också andra typer av serier på Metropolis, och de är också bra. Efter att ha tömt Metropolis hyllor, begav vi oss till SF-bokhandeln. För er som inte har varit där, kan jag berätta att den ligger på Atlasgatan 8, som man lättast når genom att ta tunnelbanan till s:t Eriksplan. Nu när ni vet det kan ni rätta till ert misstag och genast bege er dit. Vi var länge i SF-bokhandeln, och vi köpte alla många böcker. Själv köpte jag tretton stycken, och jag var ändå långtifrån värst. Denna köphysteri kan bero på att SF-bokhandeln håller låga priser på nya böcker, och har ett antal begagnade böcker i gott skick för försäljning. Andreas visade sin okunskap genom att inte veta vem den kända konstnären Moebius alias Jean Giraud är, (de hade en reproduktion av ett av hans verk där) och jag tappade min kontaktlins (fast jag hittade den med en gång). När det började närma sig stängningsdags, delade vi återigen på oss, och vi strålade senare samman på den traditionella mötesplatsen, ett café i centralstationen. Efter att ha hört berättelser om den märkliga personalen på caféet, de skall bland annat om man har tur jaga varandra med kökskniv, var det med en viss besvikelse vi observerade att de tycktes vara helt normala den dagen. Dock var de åtminstone lite otrevliga, så intrycket var inte helt förstört. Resan hem, med 19:12 tåget, försigick ungefär som uppresan. Vi diskuterade SF, Fantasys värdelöshet, och huruvida våra tvillingar i ett annat parallelluniversum hade en annan sexuell läggning än vi, och vilka effekter det i sådana fall skulle kunna ha. Carina lyckades få några kaksmulor att diffundera sig genom sin stolsrygg rakt ner i mitt nyinköpta Moebius-album THE AIRTIGHT GARAGE. Allt var mycket förvirrat, och vi roade förhoppningsvis våra medresenärer storligen. När vi då slutligen återigen stod på Östgötsk mark, var vi många pengar fattigare, men framför allt många böcker rikare. -- Joakim Verona --