The Rubaiyat of Omar Khayyam
 

Vad har böcker såsom Heinleins THE CAT WHO WALKS THROUGH WALLS,
Philip Jose Farmers VENUS ON THE HALF SHELL och Poul Andersons
TIME PATROLMAN gemensamt, mer än att de alla utgör äkta hardcore SF,
utan suspekta inslag av fantasy eller horror? Ett svar är att alla tre
innehåller anspelningar på Edward FitzGeralds diktverk THE
RUBAIYAT OF OMAR KHAYYAM. I Heinleins bok är en hel vers citerad på
försättsbladet, i de båda andra förekommer anspelningar inne i texten.

Omar Khayyam (1048-1123) levde i vad som då var Persien och som nu är
Iran. Han var för sin samtid känd som hovman och astronom, matematiker
och filosof, men för eftervärlden är han känd som diktare av verser på
rubaiyat-form, vilket innebär att första, andra och fjärde raden är
rimmade, men tredje raden är orimmad. Han påstås ha omfattat
sufisternas mystiska inriktning av islam.  Edward FitzGerald
(1809-1883) levde i vad som då var och även nu är England.  Han
framlevde sitt liv som en förhållandevis välbärgad och något lat
kammarlärd, omgiven av numera betydligt mer ryktbara vänner såsom
Thackeray, Tennyson och Crabbe.

THE RUBAIYAT OF OMAR KHAYYAM är namnet på Edward Fitzgeralds
synnerligen inspirerade omdiktning till engelska av Omar Khayyams
dikter. Detta verk är mycket välkänt för personer med en anglosaxisk
litterär bildning. I Sverige däremot är verket ganska okänt, även om
det ibland omtalas, exempelvis i Carl-Göran Ekervalds föga insiksfulla
artikel i DN den andre juli 1989. Det finns förvisso flera
översättningar till svenska av Omar Khayyams dikter, efter såväl
Engelska som Tyska och Persiska förlagor, men de saknar helt den
briljans som man finner i FitzGeralds engelska omdiktning.

Nedan följer avslutningsvis några verser ur Edward FitzGeralds andra
upplaga, som jämte den femte är den mest citerade.

Myself when young did eagerly frequent 
Doctor and Saint, and heard great argument 
     About it and about: but evermore 
Came out by the same door as in I went.

Heav'n but the Vision of fulfill'd Desire, 
And Hell the Shadow of a Soul on fire, 
     Cast on the Darkness into which Ourselves, 
So late emerg'd from, shall so soon expire.

The Moving Finger writes; and, having writ, 
Moves on: nor all your Piety nor Wit 
     Shall lure it back to cancel half a Line, 
Nor all your Tears wash out a Word of it.

Ah Love! could you and I with Fate conspire 
To grasp this sorry Scheme of Things entire, 
     Would not we shatter it to bits-and then 
Re-mould it nearer to the Heart's Desire!

-- Lars Johansson --