Född i Leeds i England 1968, där hon fortfarande bor kvar med man och barn, är Justina en i raden av uppskattade brittiska science fictionförfattare som nått framgångar under senare år. Hennes debutroman Silver Screen har beskrivits som en fantastisk debut och ett moget verk och hon får uppskattning även från sina kollegor. Både Stephen Baxter och M John Harrison nämner henne som en av de allra bästa nya brittiska science fictionförfattarna och prisar hennes intelligens, humor och fantasi.
Liksom många författare började hon skriva redan som barn -- som 6-åring skrev hon skräckberättelser eftersom hon inte tyckte boken med spökhistorier som hon fått i present var tillräckligt skrämmande och ansåg att hon själv kunde göra det bättre. Något som hon idag kommenterar med orden: ''how presumtuous''.
Från mitten av 90-talet publicerade hon en del kortare verk i både USA och Storbritannien, bland annat ''The Bull Leapers'' som 1996 blev nominerad till The British Fantasy Societys pris för bästa novell. 1999 kom den första romanen Silver Screen och två år senare Mappa Mundi. Båda dessa böcker nominerades till The Arthur C Clarke Award medan både Silver Screen och Natural History nominerades till The BSFA Award.
I åren mellan barndomens skräckhistorier och 90-talets science fiction studerade Justina bland annat filosofi och lingvistik på universitet. Hon säger att det visserligen var ämnen som intresserade henne, men främst ville hon samla erfarenheter som hon sedan kunde skriva om.
Hennes verk brukar räknas som hård sf -- bland annat tar hon upp frågor kring industrialisering vilket kan ha sin grund i hennes uppväxt i norra England med dess koppling till den industriella revolutionen. Som barn brukade hennes mor ta henne med till gamla fabriker och andra industriella lämningar. Båda föräldrarna arbetade också inom forskning med utveckling av textilier och i Mappa Mundi har hon försökt förmedla det hon genom dem lärt om vetenskapligt arbete, att det innebär mycket möda som inte alltid leder till önskat resultat.
De två första böckerna var enligt Justina jobbiga att arbeta med men Natural History har en annan mer lättsam ton, den skiljer sig i stil från de båda tidigare även om den tematiskt liknar dem. Den är mindre komplicerad och mer av en äventyrshistoria med dragning åt space opera.
Silver Screen handlar om AI och Mappa Mundi om bioteknik och programmering av den mänskliga hjärnan. Även Natural History tar upp frågor kring bioteknik men handlar mer om förändring av kroppar än av sinnen och boken ställer frågan hur långt man i föreningen av människa och maskin kan behålla sin mänskliga identitet. Även om detta är teman som räknas till hård science fiction menar Justina att hon närmar sig dem från sin egen synvinkel. Hon är till exempel intresserad av politiken bakom tekniken och förklarar att hon ibland finner idéerna i science fictionberättelser intressanta men utförandet torrt och tråkigt. Hon inser dessutom att hon inte själv har en sådan bakgrund att hon kan skriva en berättelse med fullkomligt realistisk vetenskap. Trots det har hon givetvis studerat de ämnen hon behandlar, men tycker att det stoppar upp berättelsen för mycket om hon skulle försöka arbeta in all bakgrundskunskap i böckerna.
Justina arbetar mycket med att göra sina karaktärer sådana att man kan identifiera sig med dem. Hon menar att hon ofta känner sig alienerad av personerna i science fictionlitteraturen men hon har svårt att förklara varför. Hjältarna är helt enkelt alltför kompetenta och hon har svårt att identifiera sig med någon som har alltför gott självförtroende. Justinas hjältinnor krisar, har hetsätningstendenser och problem med depressioner. Tyvärr har personer i hennes släkt haft just sådana problem och hon har försökt bearbeta detta genom att skriva om det.
Justina säger att visserligen älskar hon science fictiongenren därför att den låter läsaren/tittaren föreställa sig alla möjliga coola saker. Matrixfilmerna är ett exempel på hur genren marknadsförs för närvarande -- allt är coolt, tufft, ungdomligt, cyberpunk -- men livet är inte sådant och egentligen är hon mer intresserad av vad som pågår i den riktiga världen. Matrix är bra underhållning men inte bra science fiction, och när man blir äldre tröttnar man på sådana berättelser som bara är yta. Hon vill ha mer djup och historier som är mer komplexa och reflekterar det hon ser omkring sig.
En recensent skriver också att Naural History, liksom andra goda företrädare för det som kommit att kallas New Space Opera, inte arbetar så mycket med formen men istället ger sina berättelser politisk resonans och moralisk komplexitet, presenterar trasiga huvudpersoner som samtidigt berör läsaren samt hämtar sina idéer från intressanta teorier inom fysiken istället för den välanvända hyperrymden eller FTL- driften.
För tillfället arbetar Justina på en fantasybok för ungdomar och ytterligare en bok i samma universum som Natural History.
Silver Screen, MacMillian, 1999.
Mappa Mundi, MacMillian, 2000.
Natural History, MacMillian, 2003.
Noveller:
''The Little Bear'', Constellations, redaktör Peter Crowther Daw (USA), 2003.
''The Hearing Eye, The Seeing Ear'' Nummer 1 av Quantum Speculative Fiction, USA, 1999.
''No Man's Island'' Nummer 15 av The Third Alternative, mars 1998.
''The Unicorn'', oktober 1998 i Net Books-avdelningen på websiten för Time Out.
''Deadhead'', Nummer 11 av The Third Alternative, november 1996.
''The Bull Leapers'', nummer 4 av Visionary Tongue. nominerad som bästa novell 1996 för British Fantasy Society-priset.
''A Traveller Meets The Minotaur's Younger Brother'', dikt, nummer 2 av Visionary Tongue, 1995.
''Trésor'', Nummer 3 av The Third Alternative, 1994.