Blåsets hemsida

lithe.blas@music.liu.se

Eurotour anordnas av LiTHe Blås Svinresor, ett namn bakom vilket vanligen döljer sig ett par eminenta reiseleiters. Dessa förtjänar att hyllas extra mycket, då de gör allt för att resterande orkester- och balettmedlemmar ska få en trivsam påskvecka. Ett givet mål under Europaturnén är att besöka den sydtyska staden Tübingen där vår största fan tillika hedersmedlem nr sju Eva Hülle tar hand om oss. Eva har tagit på sig det hedervärda uppdraget att dela ut "Tübingenfemman". Detta är en medalj i massivt tyskt trä, formad som en femma (5) och målad i de stolta tyska färgerna. Den erhålls då man har överlevt fem eurotourar. Läs mer om de olika turnéerna nedan!

Avsikten med dessa sidor är att kontinuerligt samla på mer anekdoter. Du som saknar något, meddela LiTHe Blås.

Denna resa har avnjutits, och vi väntar på en reseberättelse.

Eurotour 2001, arrangerad av Eric, Tvålsson, Ponk och Stefan, fick underrubriken "europeisk rundtur" och företogs under blåvit fana och med kooperativa förtecken. Även BarenBaren hade tagit fast på temat och bjöd på blåvit kooperativ fördrink vid samlingen inför avresan. Efter bargympa och kitutdelning äntrades bussen och efter några varv i Vallarondellen styrdes kosan söderut. Väl på bussen söps det enligt Medmerakortens principer. Rundresans första ordvits berättades, minnen från tidigare år återgavs och alla var glada. Nya Blåsare fick begrepp som "tapirklubb", "strecklista", "polizei" och "sitt ner i bussen!" förklarade för sig av sina mer rutinerade medresenärer. Feststämning infann sig genast och den kulminerade inför påfarten till färjan i Helsingborg. Där blev det intensiv tokfest utanför bussen med jam, dans och hopprep inför fascinerade medtrafikanter som både filmade och tog kort.

Årets tapirklubbsaspiranter kammade noll. Bussen fortsatte genom landet som inte finns mot landet som alltid är öppet. I närheten av Hamburg stannade bussen för att tillåta frukosterande i morgonsolen. Vi kom inte längre än halvvägs till Bremen innan bussen gav upp. Efter ett autobahnstopp med jam för den förbipasserande bilkön konstaterades det att den elektroniska växellådan krävde proffsmekaniker. Sådana fanns i Bremen, där bussen blev inlagd på en jourverkstad medan LiTHe Blås gick på köpgalleria med instruktionen att äta lunch. Stoppet blev längre än förväntat eftersom bussen inte gick att laga, så till slut fick vi åka med trasig buss till Syke, där den eminenta kommittén, via Ponks fästmö och Internet, ordnat övernattning på vandrarhem och köttmiddag på en närbelägen restaurang. Redan på morgonen därpå hade Vadstenabuss varit framme och bytt ut den gamla bussen mot en ny och resan kunde fortsätta fast med lite annorlunda planering. BarenBaren fick servera under provisoriska förhållanden tills bardisken kunde monteras in igen. Här fick vi en första antydan av den bartorka som kom att prägla resten av resan.

På grund av förseningen fick vi tillbringa hela dagen i bussen för att hinna till Tübingen. Väl framme regnade det som bara den. Vi installerade oss på Verbindungen och sedan blev det traditionsenligt en hejdundrande barrunda. Dagen därpå, en måndag, fick vi en välbehövlig sovmorgon och välsmakande frukostbuffé. Sedan var det dags för årets stadsspelning, denna gång på det lilla torget framför kyrkan. På eftermiddagen blev det fri tid för jam, besök i gyckelbutiken eller vad man hade lust med. Den planerade spelningen på Neckarmüllerei på kvällen blev dessvärre inställt på grund av det kyliga vädret, men ingen blev ledsen för det, för i stället blev det grillparty i trädgården ihop med Eva Hülle, Verbindunginnevånare och andra tyska studenter. Då passade vi på att fira de lyckliga sju som förtjänat sin Tübingen-5:a, nämligen Jocke, Harry, Larry, Flöjt-Karin, Ylva, Boffe och Eric. När mörkret fallit på fortsatte festen inomhus med jam i stora rummet. Även denna kväll blev det barrunda. Nästa morgon var det sorgligt nog dags att lämna Tübingen. Vi blev väckta skittidigt för att hinna städa Verbindungen och det var bråttom in i bussen för att hinna till nästa destination, nämligen Innsbruck.

För att spara tid blev det bussfrukost och då fick vi för första gången stifta bekantskap med den trevliga franska serveringspersonalen som blev ett välkommet inslag även senare under resans gång. Färden gick genom vackra alplandskap. Vi kom fram till Innsbruck lagom till lunch och därefter blev det spelning i Hofgarten. Efteråt var det gott med en öl i det vackra vädret. Framåt kvällen installerade vi oss på vandrarhemmet, som låg en bit från centrum. Där var det skönt att ta sig en dusch medan Stefan samlade in allas adresser till det österrikiska brottsregistret. På kvällen återvände vi per fot till Hofgarten för att käka middag och därefter var det barrunda för dem som ville.

Nästa gång vi vaknade var det onsdag. Dagens kosa styrdes mot Linz. På vägen dit blev allas drömmar besannade när Sandra och Tua försåg (nästan) alla killar med ett lager färgsprakande smink. Effekten var häpnadsväckande. Framme i Linz klev vår fantastiska guide på bussen. Hon lät direktimporterad från Östermalm och såg ut ungefär som Schampoo när han var sminkad, fast på riktigt. Hon tog sig friheten att berätta hela Linz historia i bussmicken och för att hinna med alla rafflande detaljer uppmanades busschauffören att köra långsammare. Väl framme på vandrarhemmet visade det sig att allting var "väldigt komplicerat" men till slut hade alla delats in i grupper som fått var sitt rum. Sedan återstod bara att hitta in till själva vandrarhemmet, genom ett parkeringshus, upp i en hiss, hit och dit i trappor och över innergårdar. Efter lunch på egen hand i den stekheta staden hade vi jätteviktig spelning i en parkteater. LiTHE Blås gjorde succé som tur var, eftersom vi gjorde reklam för Linköpings kommun med Frittes pappa i spetsen. Vi blev till och med bjudna på middag på en biergarten. Baktakt, som också var på representationsresa, underhöll med skönsång under middagen. Sedan gavs ytterligare en chans att gå på barrunda. Torsdagen började med frukost på vandrarhemmet som stoltserade med Europas sämsta kaffe.

Efter besöket i Linz åkte vi tillbaka till Tyskland, närmare bestämt Bamberg, där vi hade spelning på ett soligt torg. Där träffade vi även på en annan svensk orkester från Eskilstuna. Efter sektionsmiddag samlades vi åter vid bussen för att åka till en biergarten som hette Wilde Rose Bräukeller. Där gjorde vi en kalasspelning och fick hur mycket öl vi ville och jättesmaskig mat. Besöket på Wilde Rose resulterade i en mycket lyckad nedsupning av LiTHe Blås. Framåt elvatiden gav vi oss av mot natthärbärget på en scoutgård. Det tog ungefär hundra år att ta sig dit på grund av täta pissepauser. Festen fortsatte på scoutgården i form av en lång omgång av sanning och konsekvens.

På fredagen satte vi av mot Großburgwedel. Lunchen intogs på Mc Donald’s och middagen i IKEAs personalmatsal, där vi blev mottagna av en skånsk helyllebrud vid namn Helena. Natten skulle tillbringas i samma gymnastiksal som vi sovit i förut och kvällen fördrevs med barrunda i Großburgwedel. Större delen av Blåset hamnade på samma bar där vi även blev mer eller mindre inregnade och inåskade. På lördagen blev det dags att återgälda Klaus gästfrihet genom att spela för IKEAs besökare utanför varuhuset. På eftermiddagen blev det dags att ta farväl av Großburgwedel eftersom det blivit dags att fara hemåt.

Då vinprovningen i Rehndalen gick åt skogen på grund av att bussen pajade i början av touren blev det en vinprovning på hemvägen i stället. Våra franska vänner höll i ett formidabelt vinkalas på en parkeringsplats vid autobahn och utgången blev ännu en lyckad nedsupning av LiTHe Blås. Utanför Puttgarden fick alkoholstinna Blåsare tillfälle att mer eller mindre nakna leka av sig i och vid Östersjöns vågor inför förstummade åskådare. Badet fick ett abrupt slut när det ropades att någon trist tysk ringt till polisen.

Det gick oväntat fort att ta sig till Sverige igen och den planerade lunchen blev i stället ett besök på Scandic Hotell i Jönköping där vi samsades med en massa postgirocyklister vid den imponerande frukostbuffén. Årets "krysst" blev kortare och snabbare än vanligt på grund av den raska hemresan - redan vid elvatiden var det dags att spela Tiger Rag utanför Musicum och säga hej då till varandra efter en jätterolig eurotour.

Vid tangentboret, Tua & Eric!

Det finns bilder att titta på här!

Även denna tour blev elektrifierad och vykort skickades sporadiskt, läs dem här!

Hela historien om Eurotour 1998 finns på annan plats.

Denna resa har avnjutits, och vi väntar på en reseberättelse.

Jorotor 1996 går till blåshistorien som världens första sommartour och blev en het upplevelse. Reiseleitrar var Departementet för Individplanering bestående av Gin-Ulla, Manne, Pelle Krocket och Ståhl-Martin. Tema för touren var årets högtider: Alla hjärtans dag, födelsedag, julafton, nyår, midsommar, internationella kvinnodagen, lucia, påsk. Fritte bytte identiteter på alla, fast ingen behövde vara Honken. Baren-Baren bytte chef. Lillebror tog över efter Gårder. Första natten, någonstans i Danmark, dök Flytvästmannen upp. Han kom rusande genom bussgången med sitt flytetyg kring halsen och gormade något om att sluta skitsnacka i micken. Någon tyckte han var lik Andreas Kågedal men... Kanske var det därför Honken införde lösenord för att få använda micken.

Första spelningen var på nöjesfältet Hansapark. Stekhett, så både orkester och publik letade efter de få skuggiga platser som fanns. Svalkande "vatten-berg-och-dal-banor" lindrade lite. Slutstation för dagen var Bremen. Där föll tourens enda regn. Ett riktigt ösregn som ställde in torgspelningen. Födelsedagsfika på vandrarhemmet och barrunda blev det i all fall. På väg mot Belgien gjordes en improviserad attackspelning i Aachen. Jättepublik.

I Leuven, Belgien, måste man vara tyst för belgarna hade tenta-p. På en restaurang med massor av ölsorter i konstiga glas åt Blåset medan Rejne rev ner en kakelvägg på toaletten. Det fick han en gammeldansk för. Nästa dag började tidigt med bryggeribesök på Hoegaarden. Jam och dans gjorde guiderna som vanligt kära i Blåset. Boff to you all! Vidare besök i Han-grottorna. Där blev Bas-Tompa kvar utanför. Han sket och resten försvann.

Lunchstopp i Nancy. Femton blåsare lyckades beställa råbiff. Slutstation Metz. Där uppträdde världens sämsta elgitarrist.

Nästa dag spelning i Obernai (en "vinby") och vinprovning i Molsheim (en annan).

Vidare mot Tübingen. Eva H tog emot. Spelning på en fotbollsrestaurang för mat och dryck. Extatisk publik. Bodde hos rassarna på Verbindungen. Femman-utdelning. Traditionell städning till Luciatema. Luciatåg i bussen. I Stuttgart blev vi vallade av Allemand Chaoten Orkester. Spelning på något konstigt bakgårdstorg sedan bad i pool. Pjuh! På kvällen var det stor internationell festival i studentområdet. Samkonsert med ACO. Applåderna ville aldrig ta slut. ACO fick AKO. Pinnen och Krocket fick åka på akuten.

Efter god ACO-frukost mot Würzburg för lunch och egen sight-seeing. Sedan vidare mot Kassel. Vi var present från IKEA till Opel på deras stora invigningsfest. Massor av Opel-chefer och annan prominents. Ikea-chefen var jättenervös innan och överväldigad efteråt. Vi fick även med oss 20 flaskor vin, någon halvpall läsk och halva kaklagret. Sedan snabbt vidare mot natthärbärget i Braunschweig.

En lång dagsetapp nästa dag mot Lolland i Danmark. Kom fram efter mörkrets inbrott till campingen i Guldborg. Eftersom det ändå var nyårsafton blev det grillfest och nyårsraketer i 0,1dB. Men vilket party. Flink var både Pinnen, Flytvästmannen och Sölve. Fritte gled omkring som Gin-Ulla. Anna Kag som Demian osv...

Nästa dag hade vi pick-nick och midsommarfirande på en vit sandstrand i Marielyst. Manne och Lillebror var stänger. Men först hölls två konserter på en öde parkering med de nya identiteterna.

Innan det blev kväll hade vi hunnit med en torgspelning i Köpenhamn. Där dök Danmarks flytvästman upp och två blåserskor ledde varandra förbi orkestern i ett försök att dansa hambo. Efter inkvartering var det egen sight-seeing.

Sista dagen och hemfärd bjöd på en lyx-avslutningslunch på Gyllene Ratten sponsrad av Ericsson. Hemma i Linköping naturligtvis Tiger och sommarlovssnyft. Extra tråkigt att komma hem var det för Bas-Tompa eftersom någon eldat upp hans bil.

Det finns lite bilder från denna tour.

Eurotour 1995 gick som vanligt av stapeln under påsklovet. Vad som var lite mer ovanligt var den rikliga mängden Reiseleitrar (olika varje dag) ledda av Askungen, vilket innebar att turnén går till historien som pusseltouren.

Som brukligt lastade Blåset in sitt pick och pack i den eminenta Bussen på fredagen den 7 april och styrde kosan söderut. Och söderut blev det, inte förrän 128 mil och 26 timmar senare fick orkestern vila ut på ett mjukt betonggolv i Aachen. Då hade vi hunnit med en hel del; saxsekten t.ex. rejsade med Baren-Baren ända till Helsingborg där de förlorade kampen och fick böta en minneslucka genom Danmark; hela Blåset fick vänta timmatal på Rödbyparkeringen miss i nassen för en stackars liten vårstorms skull, och dessutom fick Mac Lobells farbror och staden Damme ett besök med tillhörande spelning trots regn och snålblåst. Rumba.

I Aachen blev det på lördagskvällen kalas med några studenter och på söndagen en spelning på ett sjukhus. Sällan har nunnor diggat jazz så intensivt som systrarna i Aachen. 10 april började med transfer till Colmar för en vinprovning. Styrkta av detta vände vi näsan mot Freiburg och fortsatte i skymningen upp i Schwarzwald till den lilla turistfälleidyllen Titisee-Neustadt där tourens första vandrarhem tog emot oss. Morgonen grydde den 11 april och LiTHe Blås möttes av en bedårande vacker utsikt över en dal där morgondimmorna just lättade. Det var inte svårt att föreställa sig en ung Julie Andrews dansa runt till ljudet av musik. Robin och Marion bidrog till den trolska stämningen genom att tuta i alptelefoner så att det ljöd milsvida omkring. Väl nere i Freiburg igen bjöd vi på en solig konsert Am Mauer (hette det) där en gammal herre rördes till tårar av att vi spelade musik från hans ungdom. Därefter varvade Blåset ner(?) på ett bryggeri. Dessutom vet vi numera även var man kan köpa bussbackspeglar i Freiburg - gratis!

Nu var det jäkligt bråttom! Fort in i bussen igen och fullt ben mot Tübingen och Eva Hülle. Väl där inkvarterades vi på Verbindungen till HÖGER om järnvägen. Ett nattpartaj senare var det 12 april, och den traditionella konserten avlöpte som planerat på ett torg. Tyvärr hade vid denna tidpunkt ett elakartat förkylningsvirus spritt sig i sällskapet, så från denna tidpunkt var vi på Snorotour. Efter konserten dundrade vi mot München där det ösregnade. Den planerade utomhus-spelningen regnade bort, så all kraft lades på Hofbrauhausgiget. Det föll sig så att det lilla husbandet körde Beerbarrel strax före Blåset körde den, så kontrasten blev slående. Efter att jublet hade lagt sig och vissa hade kalasat lite fortsatte vi mot nattens logi - en högstadie(?)skola. 13 april tillbringades även den i München, med bryggeribesök och sightseeing samt ett restaurangbesök innan en natt till fördrevs på skolan.

Nästa dag var transferdag. Enligt Evas direktiv rullade vi norrut tills vi plötsligt tog av till vänster från Autobahn. Ett par långsamma och branta mil senare befann vi oss på en bergstopp med tillhörande slottsurin. I denna lilla urin picknickades det tills kilovis med bröd, ost och frukt malts sönder av över 70 käkar och hela Lithe Blås var mätta och belåtna. Lite senare gled vi upp på Highwayen igen, och fortsatte till Nordheim och ännu ett mysigt vandrarhem. Fredagen den 14 bjöd på mer bussfärd, nu ännu längre norrut till Lübeck. Självklart regnade det, men trots detta genomförde LiTHe Blås en unplugged-spelning på torget. Finalkalaset ägde rum i en källarkrypta på en restaurang. Efter en hel del Leberkäse och Schweinebraten utdelades under glatt skålande medaljer och andra utmärkelser till de som så förtjänade. årets Reiseleitermedalj bestod av bitarna till ett Bamsepussel. Mycket passande, och dessutom kan alla Leitrarna i framtiden förenas till en milt leende Bamsebild och minnas svunna tider. Heder åt Askungen för den idén.

På söndagen vaknade alla efter en vandrarhemsnatt och lastade in i bussen för sista etappen - hemresan. Den började med Bartömning och Travemünderesa (tog hela 40 minuter) innan 7 timmars båtresa började. En gammal tradition är att spela på TT-line under resorna, och så blev det även denna gången. konserten blev en värdig avslutning på utlandsspelningarna, och innan applåderna lagt sig tog det Polska dansbandet vid och förgyllde resten av överfarten. Väl i Trelleborg tog hemtransfern vid. Efter felkörning i Helsingborg intog vi en pizzeria i Värnamo för mat och lite jam. På väg ut ur Värnamo råkade vi åka söderut ett litet stycke innan hemfärden kunde fortsätta. Oops! Detta var det sista missödet, och vid ett-tiden på natten kunde den förlösande Tigern spelas. En tiodagars Eurotour var till ända, men samtidigt som After-Tourtomheten infann sig så smått, så började man genast längta till Tour -96.

Resan var extra lång i år, nämligen två veckor. Vi besökte Ohs där vi spelade för bl a Bettans föräldrar som bjöd oss på mat och husrum. Vidare mot Europa gjorde vi många studiebesök, bl a på Berentzen som tillverkar Apfelkorn. Det blev ett blött och sött kalas och vi fick 30 flaskor Apfelkorn, t-shirts och glas med oss. Vi spelade för de anställda och de gav oss mängder med meterhöga klistermärken och småflaskor med olika likörer. På Verbindunget i Tübingen bodde vi i tre nätter. Första kvällen besökte vi Kirchentellinsfurt och gjorde en superkonsert för dem, men erhöll inget standar denna gång. Under dagarna i Tübingen spelade vi, gjorde studiebesök, labbade i kursen barrundeteknik, badade i ett lyxbadhus med bl a nakenbad och mintbastu, åkte bob och picknickade.

Vi besökte Colmar i Frankrike och var på en vinprovning med en fransyska som led av kronisk liftning. Färden gick vidare till Schweiz där vi bodde i lådor på vandrarhemmet och sedan Italien och Milano. Italienarna hade lanserat oss med texten "Jazz Band Svedese-Direttore: Andreas Gaader". Tyvärr uppfyllde vi ej polisens förväntningar och var tvungna att avbryta konserten. På kvällen fick vi erfara hur långt 400 meter kan vara innan vi nådde restaurangen La Fresca där vi åt spännande mat och umgicks med italienare. Sedan åkte vi norrut och besökte under ett dygn fem länder, nämligen Italien, Schweiz, Liechtenstein, Österrike och Tyskland. Natthamnar på hemvägen var Ulm, Nürnberg och Hitzacker. En kylig men lyckad torgspelning avslutade vår tysklandsvistelse.

Resan gick mot Berlin där vi träffade den telefonkortssamlande galningen Mike som bl a tog oss med på en tre timmar lång båtfärd genom Berlins industriområden. Solsken i Prag fick vi uppleva, liksom en tre-km vandring i mörker uppför en alp i Oberbreitenau för att nå vandrarhemmet. Vi besökte Hofbrauhaus i München och hälsade naturligtvis på Verbindunget i Tübingen.

I Darmstadt (som betyder tarmstaden) spelade vi för tyska studenter och hade picknick i en militärbunker tillsammans med de tyska studenterna. Under natten började vi kräkas en efter en och fortsatte med det i stort sett hela resan, vilket gjorde denna resa känd som kräks- och bajseurotouren. Vi gjorde oss inte speciellt populära på de tyska vandrarhemmen som naturligtvis trodde att vi var fyllesjuka svenskar. Eva Hülle tog oss med till Göttingen och Hannoverisch-Münden där glada torgspelningar utfördes och domptören BoB sket på sig. I Fredrikshavn hade vi avslutningsmiddag med en massa tack hit och dit. Sista spelningen genomfördes i Göteborg.

Eurotour 1992 inleddes traditionsenligt med Baren Barens fördrink, i år en konstnärlig kreation bestående av surströmming i dryck. Därefter tog resan sin början med en snabb färd ner till Tübingen och traditionsenlig marsch och konsert. Vi åkte vidare till Garmisch Partenkirchen där vi badade i badhus och åt samt konserterade på en restaurang uppe i backarna. I S:t Ulrich am Pillersee firade vi Eurotours tioårsjubileum - en fantastiskt trevlig tillställning bland alptoppar och dräktiga kor. Vi hann också med en picknick innan det var dags att åka vidare till Heidelberg och Saarburg. I den sistnämnda orten var vi på vinprovning hos ett förtjusande äldre par samt genomförde en spelning på floden.

Vidare gick färden till Grevenmacher i Luxenburg där vi träffade på och kalasade med Dragskåpet. Ett kärt återseende! I Flensburg besöktes en processindustri och i Köpenhamn spelade vi och roade oss kungligt på nöjesfältet Bakken. På Spångens gästgiveri i Skåne åt vi Eurotourens avslutningsmiddag.

Eurotour gjorde detta år skäl för sitt anglosaxiska namn och gick följaktligen till England. Vi åkte också förbi Tyskland och Belgien. Det senare besöktes två gånger. Det mest minnesvärda från denna tour var utflykten till Sherwoodskogen efter vilken alla sa sig ha sett Robin Hood. Studiebesök på vingård och JET (Joint European Torus) hann vi också med. En fråga som brydde mången hjärna var huruvida "Blåskrök" kunde framföras i det superrojalistiska landet. För att få svar på denna fråga provades sången i Covent Garden, London. Det gick utan nämnvärda problem.

Årets Eurotour var den första som inte gick till Tübingen. Istället kom Tübingen till oss i form av att Eva Hülle gjorde ett uppskattat gästspel. På hemvägen hann vi se Perstorp och gjorde ett studiebesök på Vin & Sprit, Åhus-fabriken.

Efter studiebesök på Jägermeisterfabriken gick resan raskt ner till Tübingen i södra Västtyskland. Denna brokiga mosaik av gammalt och nytt har blivit ett populärt inslag under Eurotourer. En kväll hade vi en överraskningsspelning på en tysk stadsmusikkårs konsert i Kirchentellinsfurt. Publiken, som till största delen bestod av släkt och vänner, satt tysk och förskrämd under några låtar men övergick sedan till germansk glädjeyra. Blåsets domptör, Andreas, visade i sin tur sin tacksamhet genom att storstilat torka sitt svettiga hår med det standar han just fått som gåva från borgmästaren. Den efterföljande festen varade tills det var dags för blåset att resa vidare till Dresden i Östtyskland.

Pragvåren 1990 har redan blivit ett begrepp då stadens invånare för andra gången i världshistorien fick ta emot LiTHe Blås. Blåsarna som plötsligt blivit förmögna tog chansen att provsmaka rysk kaviar, champagne och andra läckerheter på de lyxigaste restaurangerna. Efter detta frossande var vi alla sugna på lite kroppsarbete. Dags att hacka mur i Berlin. Roffe skulle ha sitt också så vi lyckades lura in honom mot fel gränsstation i Östberlin. Efter tio minuters hindrande av flykten till väst och häftigt vridande på ratten lyckades dock den mkt välutr. chauffören vända bussen på en väg som var smalare än bussen var lång. Från Berlin gick resan hemåt via Hamburg och Sieksdorf (norra europas största nöjesfält).

Årets tripp gick till Tübingen, till Reims (Oä'ms) med besök på Moet & Chandons champagnefabrik, till Luxemburg, till Belgien med ett mycket magnifikt grottbesök, till Keukenhof i Holland med tulpanodlingar, till Haag med spelning för Exportrådet där (gratis pilsner). Vidare gick resan till Hamburg där vi spelade för 23 000 åskådare före och under pausen på en match i tyska Bundesliga, till Bremen med en fantastisk spelning på en Biergarten och som sista punkt på programmet en konsert i Mjölby utanför Honkens föräldrars tandklinik.

Eurotour 1988 gick till Tübingen som alltid, till Leoben i Österrike där Gösserbryggerierna ordnade en heldag för oss (en jubileumspresent från Åbro), till Zell am See där vi spelade på topprestaurangens uteservering, till Salzburg där vi tittade på marionetteater, till München där vi spelade på Hofbrauhaus och till Erlangen där vi återsåg kockarnas Kock Fritz och hans wienerschnitzlar.

Resan gick till Tyskland och Tjeckoslovakien och bjöd på många intressanta upplevelser och bryggeribesök.

Raskt ner till Tübingen för spelning på Marktplatz. LiTHe Blås manskör hade också ett framträdande i duschen på Verbindunget. Efter Ulmer Brauerei vidare till Freiburg och Geneve för studiebesök på CERN. Därefter till Frankrike och Annecy, Grenoble och likörfabriken i Chartreuse. Kappelrodeck [anm: Anders Geidne vill påpeka att de inte alls var i Kappelrodeck, utan i Sassbachwalden, närmare bestäms hos en Weinbau Robert S. Viertaler] och bergsetapp. Darmstädter Hütte, Strasbourg och tillbaka till Tübingen igen innan hemresan vidtog.

Via Koblenz och processindustri till Darmstadt för massornas jubel. Tysk Alpenhytte, picknick i Schwarzwald och vidare till Tübingen. Därefter vidare till Bodensjön och Meersburg samt Mainau. Tillbaka via Heidelberg och Darmstadt igen.

Eurotour 1984 inleddes med Hamburg och Giessen. Nödproviant i form av Bullens korv, hårt bröd och öl förtärdes. I Koblenz var det vinprovning innan färden gick vidare mot Belgien och Ceuven. Konsert i Luxemburg och vidare till Aachen. Mini-Allan dödförklarades och gravöl dracks i BarenBaren. Till Kappelrodeck för vinprovning varefter lunch följde högt uppe i Schwarzwald. Kvällen avslutades i Tübingen där Eva Hülle tog emot. Fäktning i Verbindungen. Vidare till Hamburg och resan avslutades med kort kravall i Jönköping hos Olas föräldrar.

Tyskland

Blåsets hemsida

lithe.blas@music.liu.se