Detta är en av de texter vi brukar läsa i början av ACOAs möten i Linköping. Det finns andra texter och andra versioner av samma text också.

Problemet

1. Vi blev isolerade och rädda för människor och auktoritetsgestalter.
2. Vi söker ständigt andras godkännande och förlorar vår egen identitet på vägen.
3. Vi blir skrämda av människors ilska och av personlig kritik.
4. Antingen blir vi själva alkoholister, gifter oss med alkoholister eller båda delarna eller också hittar vi en annan tvångspräglad personlighet, till exempel en arbetsnarkoman, som kan uppfylla vårt behov av att bli övergivna.
5. Vi lever våra liv med en känsla av att vara offer och dras i våra förhållanden till människor med samma svaghet. Detta gäller såväl i kärlek och i vänskap som i arbete.
6. Vi har en överutvecklad ansvarskänsla och det är lättare för oss att bry oss om andra än oss själva. På grund av detta behöver vi inte se närmare på våra egna fel och vårt ansvar för oss själva.
7. Vi får skuldkänslor när vi försöker klara oss själva och inte bryr oss om vad andra säger.
8. Vi har blivit beroende av upphetsning, uppståndelse, oro och spänning.
9. Vi förväxlar kärlek och medlidande och "älskar" gärna människor vi kan tycka synd om och ta hand om.
10. Vi dömer oss själva hårt och har mycket dåligt självförtroende, vilket vi ibland kompenserar genom att verka överlägsna.
11. Vi har svårt att ha roligt och tar oss själva på stort allvar.
12. Vi har svårigheter med nära relationer. Vi är känslomässigt osjälvständiga. Rädda för att bli övergivna, gör vi allt för att klamra oss fast i ett förhållande. Detta beror på att vi vuxit upp med människor som aldrig känslomässigt fanns till hands när vi behövde dem. Vi är skräckslagna för att bli övergivna, men har blivit beroende av den sortens relationer.
13. Alkoholism är en familjesjukdom. Vi blev medberoende och fick sjukdomens karaktärsdrag även om vi inte själva dricker.
14. Som medberoende agerar vi inte, vi reagerar.
15. Vi försöker gissa oss till vad som är normalt. Vi har en känsla av att vara annorlunda. Vi har svårt att följa ett projekt från början till slut.
16. Vi ljuger eller undviker att säga sanningen när det är lika enkelt att vara ärlig. Ofta är vi oärliga mot oss själva - förnekande är också ett slags oärlighet.
17. Vi har förträngt känslorna från vår traumatiska barndom och förlorat förmågan att känna och uttrycka känslor därför att det gör så ont. Detta gäller också goda känslor som glädje och lycka. Att vi inte har kontakt med våra känslor är en av de saker vi främst förnekar.

Denna sida ändrades senast September 1996.
Du är besökare nummer 118 sedan 16 augusti 1996.
Webmästare för ACOA Linköping