Resan till Tallinn av Thomas Bellman Sa ver de da antll~en hemma, de sex oradda aventyrarna, etter slu dagsrs kamp mot den lede ryssen och andra hemskheter i tillvaron. De hade taglt slg In i hlartat av Estland, 10rbl alla gr~nsvakter. De hade lamnat kvar ett truktansvan vapen. En bomb som annu Inte ddonerat med sln tulla kraft. De slutliga konsekvenserna av den kan annu Inte bedomas. De sex agenterna hade sedsn ta~lt slg ut. Utsatts ~or den finska granspollsens truktade fOrhor, men tack vare en dlarv chansnlng med talska pass, slupplt undan. Och nu var de hemma. Uppdraget var sluttort... De~ började redan i maj 1989 när professor Raimund Ubar och hans assistent Villem Alango från Tallinns Tekniska Universitet (TIU) var i Sverige och bl a besökte.Linköping. Lars Aronsson fick reda på detta, och Iyckades träffa dem. Han visade dem Lysators lokai, och fick i utbyte mot en Sun t-shirt en Tailinnvimpel som hänger till beskådande i Pu1-17. han skickade ocksa med Raimund ett brev till de datastuderande vid TTÜ, där han bad om brewänner. En student, Meelis Kukk, svarade och han och Lars hade en livlig brevväxling (breven tar ca två veckor åt vardera hållet...), som slutade med att vi blev inbjudna till Tailinn. Inbjudan utannonserades i KOM för medlemmar av Lysator, Ctrl-C, Admittansen och LiTHSA. Sju personer anmälde sig, men tyvärr fick en av oss aSK) förhinder, så det aterstod enbart sex tappra själar, fem från Lysator och två fran Ctrl-C. De sex äventyrarna var Lars Aronsson, Pul Ess, Jacob Lundqvist, Magnus Redin, Michael Hansson (Ctrl-C), och så då jag. Måndagen den 30:e oktober kl 9:00 stod vi då på Linköpings centralstation och väntade på tåget »t Stockholm, resväskor i händerna och teknologmössor på sne. Per Elmdahl kom förbi och tog ett kort, och sedan gick tåget. Jacob gick nästan omedelbart på jakt efter någonstans att koppla in sin kaffebryggare. Väl framme i Stockholm, splittrades vi för att hitta någonstans att äta. Pul, Redin och Jacob letade reda på en kinarestaurang medan vi andra käkade pizza. Lars traskade sedan iväg för att muta några tullare så att han skulle kunna smuggla ut ett par modem. Jag och Michael gick till KTH för att försöka hitta några Stackare och titta på deras nya lokal. Lokalen var lätt att hitta, men trots att Lars annonserat i Kicki-KOM hittade vi inga Stackare. Efter att ha väntat länge och väl dök doc;c en Stackare upp helt av en slump. Han hade bråttom, men jag och Michael fick i alla fall en titt på deras lokal. Imponerande! Kylanläggningarna gick inte heller av för hackor (hacker?) Ett bra tag senare kom kinamatsgänget. De hade gått vilse... Fort- farande ingen Lars. Nåja, vi träffade honom senare på stationen. Iväg till färjan! Efter att vi installerat oss, gick vi på upptäcksfärd. Jacob Iyckades ordna ett studiebesök i maskinrummet. På något sätt Iyckades han lura i besättningen att vi läste maskinteknik... Som tack förärades maskinrummet med ett och annat klistermärke. (Undrar om de upptäckt alla än.) Väl framme i Helsingfors på tisdag morgon jäktade vi till Georg Ots, båten till Tallinn. Efter mycket väntan och en hel del byråkratiskt krångel, kom vi så ombord. Jacob förnekade sig inte, medan vi andra försökte vila nere i kafeterian/baren, släpade han med sig Redin och övertalade besättningen att bli förevisad maskinrummet. Men trots hans eskapader, anlände vi faktiskl till Tallinn, bara en tirnme för sent. Efter att ha krånglat oss genom tullen (papper, papper, papper... och på finska dessutom!), kom vi ut i vänthallen, där etl tiotal sistaårsstudenter från TTÜ stod och väntade på oss, med Meelis i spetsen. Vi transporterade oss till Meelis föräldrars ena(!) bostad medelst spårvagn (spårvagnar, bussar och trådbussar är det gott om i Tallinn. S kopek kostar det), där vi bjöds på en del mat. Efter att vi ätit oss mätta, skulle vi bestämma vem av oss som skulle bo hos vem. Jacob plockade fram sin runda tärning och lät estema kasta tärning om oss. Lars och Pul hamnade hos Meelis, Jacob och Michael hos Ain Tammik, Redin hos Peter Vork, och ja~ hos Jüri Kirme. Efter att vi ins:allerat oss hos våra respektive värdar och vilat ett tag, begav vi oss till Tallinns finaste hotell, främst avsetl för västturister. Där bjöd våra värdar oss p~ en full middag på hotellets restaurang på 22:a våningen. Vi satt och åt och pratade fram till midnatt, när restaurangen stängde. Efterson1 hotellet var avsett för västturister, tog de givetvis emot kreditkort, och precis som i väst fanns ett antal klistermärken uppsatta som visade vilka kort man tog emot. Jacot blev väldigt fascinerad av dessa, och kompletterade deras samling med etl Lysatormärke. En av de saker vi pratade om, var att d~ skulle bilda en universitetsdatorklubb, oct som förslag på namn hade vi EIFO. När vi så skulle hem från restaurangen upptäckte vi att en av oss saknades9 Jacob Efter att ha letat runt halva hotellet hittade v till slut honom i en bar. Onsdagen så inleddes med et seminarium i "Political Science" (vad det n heter på svenska). Vi (utom Jacob, som va märkbart trött...) och klassen som vår~ estniska vänner gick i, pratade tillsamman~ med deras lärare om den politiska och ekonomiska utvecklingen i Estland. Efter seminariet tinade vi på en minidator som fanns på skolan. En gammal sak på ca 20 år. Något som nog kan liknas vid en arbetsstation fanns också där. Ett par klistemmärken blev minidatoms minne av vårt besök. Efter det gick vi ut på stan för att se hur Tallinn såg ut. En sak som man läger märke till omedelbart när man kommer till Tallinn är den dåliga luften. De eldar nämligen väldigt mycket med kol, och det luktar. En annan sak som man märker, är att alldng är väldigt grån. Husen är gråa, vagarna är gråa, ja, det mesta är grått. Det finns också grus överallt, inga papperskorgar och gatoma är dåliga. Men de många trådbussama och spårvagnama ger staden lite charm. Det skulle jag inte ha något emot i Sverige också. I innerstan är det lite bättre, för där är husen äldre. Man försöker också bevara känslan och charmen med gammal bebyggelse. På eftemliddagen tyckte vi an vi sett nog av Tallinn för tillfället; vi var också ivriga med att se deras datorer och prova ut modem och ge dem lite program. Det var trots allt för datoremas skull som vi åkte dit. Vi begav oss därfdr till universitetet och tittade runt där lite. De hade en gammal PDP-II där och några PC-maskiner. De ansåg sig inte kunna köra Unix på PDP:n, eftersom de bl a inte skulle få plats med något på diskarna än just Unix. Några användarfiler skulle inte rymmas. Vi insåg snart an de var väldigt förtjusta i PC-maskiner och MS-DOS. Detta kan man i och sig förstå när man vet att det enda de har att jämfdra med är 15-20 år gamla minidatorer. Det är synd att de inte fått prova på moderna mini- och stordatorer, eller riktiga arbetsstationer. Jacob hade med sig en del PC-program som vi gav till esterna, och vi hade också med oss ett band med GNU-program. Tyvärr kunde vi inte läsa det bandet direkt på PDP:n, eftersom bandaren till den bara kunde använda små bandspolar, och vi naturligtvis hade en stor spole. När klockan närmade sig sex på kvällen, var vi tvungna att lämna universitetet, eftersom de låste då. När vi frågade om vi inte kunde stanna ett tag ändå, eftersom vi ju redan var inne, tyckte de först an "så kan man inte göra". Efter ett tag fick vi dock ur dem att stället larmades, och att larmet skulle gå om vi befann oss där inne. Tråkigt, men de har intc den tradidon som finns här i Sverige att tider inte betyder så mycket på ett universitet. Eftersom vi inte kunde göra mer på det området, gick vi på en pub och åt lite mat och satt och pratade till långt in på natten. Vi fick reda på att de kunde en ord på svenska redan, "femdfura". En flaska öl (50 cl) av det populäraste märket, kostade nämligen 54 kopek (= 54 öre). Vi kom på att detta är ju Svaret på frågan om Livet, Universum och Allting skrivet på decimal form (l~IGl~G). Att sedan "fifty-four" kan fdrkortas dll FIFO, gör det ju inte sämre... På torsdagen gick vi först till en datorcentral där de hade en IBM/37~klon, en av deras snabbaste datorer. De berättade dock att den var nere en stor del av tiden. Vi Iyckades tigga till oss ett par skyltar från den, som Jacob har någonstans nu, medan vi sane dit klistermärken lite överallt. När vi tittat klart på stordatorn gick vi till Institutet för Cybernetik. Medan universitetet sysslar med både forskning och utbildning, sysslar Institutet enbart med forskning inom datavetenskap. Där var det friare med tidema, även om det inte fanns människor där dygnet runt som här. A andra sidan var man tvungen att skriva upp sig när man gick in och ut... De hade lite ner och större PC-maskiner på Institutet än på universitetet. De hade även 386:or, trots at~ amrisarna inte släppte 286:orna förrän i somras... Vi lade beslag på en 386:a och en annan PC för att testa modemen. Ett problem som vi inte hade räknat riktigt med, var bristen på RS232-sladdar. Men det absolut största problemet var att ett av modemen inte fungerade alls. Vi slösade bort mycken tid innan vi var helt säkra på detta. Jacob, som var den av oss som var bäst på modemkommunikation, installerade i alla fall Fido-programvara på 386:an och vi kopplade in den mot en av de externa telefonerna. Vi skickade ett telex dll Pell och bad honom ta kontakt med oss, så att vi skulle kunna försöka etablera kommunikation Linköping - Tallinn. Det dröjde faktiskt inte mer än ett par timmar innan han ringde oss. (Normalt får man vänta så länge bara på att bli uppkopplad mot Sovjet...) Vi kom överens om att han skulle ta kontakt med någon Fido- snubbe som vi kl.nde provköra mot, och att denne skulle ringa under natten hem till Meelis, eller på fredagen till Institutet. På kvällen gick vi på bastuklubb... Nja, inte riktigt. Det fanns något slags rekreationscenter någonstans i Tallinn där de bl a hade bassäng och bastu med ett rum utanför med bord och soffor. Där satt vi och fyra tjejer som estema hade Iyckats lura dit och pratade, och de flesta av killarna utnyttjade också bastun. Jacob försökte också driva igenom den gamla svenska seden att man ska slänga flickorna i vattnet när man bastar, men hade inte modet att fullfölja det... När klockan närmade sig tre på morgonen, började vi så smått fundera på att gå hem och sova ett tag... Jag ska kanske ta tillfället i akt att varna för att åka taxi i Tallinn på nättema. Det är inte roligt att åka i en gammal rysk taxi med 5 pers i baksätet som försöker ta kurvoma mitt inne i stan i hundra knyck... Efter att jag och Yuri släpat oss upp vid middagstid på fredagen, gick vi till Institutet. Då var de andra redan där, och hade varit där sedan 9:30. Runt klockan 9 hade någon ringt på telefonen vi skulle använda, men ingen hade varit där och svarat... Otur. Vi ägnade eftermiddagen åt att konfigurera Fido- programmet och berätta lite för esterna om hur det funkade (dvs Jacob gjorde det). På kvällen gick vi till Ivar Zarans, en person som jobbade på Institutet, och som dessutom jobbade för ett joint venture mellan Insititutet och en finskt företag, och därför hade en del pengar (nåja, rubel). Där visade vi först diabilder från Linköping, varefter esterna visade bilder från något slags arbetssommarläger som många (alla?) studenter deltog i. Det här lägret tycktes mest gå ut på att bygga hus och förtära rusdrycker. Kanske inte så konstigt att det var dålig kvalitet på husen i Estland... Efter bildvisningarna höll Jacob ett föredrag om FidoNet. På lördagen, som var vår sista dag i Tallinn, gick vi ut på stan lite och tittade i affärer och lite annat. Bl a köpte vi några märken med Lenin och estniska flaggor för våra mössor. Affärerna i Sovjet är lite speciella. När man hittat något man vill ha, säger man till en expedit, som skriver en lapp. Därefter ställer man sig i kö för att betala varan, varpå man går tillbaka till den första expediten och hämtar det man köpt... När vi gick runt hittade vi bl a en mycket smutsig, svenskregistrerad Volvo. Den förärades naturligtvis med ett Lysatormärke mitt på fronten. En militärbil vi hittade förärades med ett D-märke. Jacob rusade in på ett Aeroflot-kontor och bad om lite affischer. Samtidigt passade vi på att sätta ett Lysatormärke på disken. Och så, det roligaste: när vi var inne på ett varuhus, hittade Jacob (vem annars?) en skylt, där det på estniska och ryska stod: "Mödrar som har tre eller fler barn får gå före i kön." När han såg den, bad han oss bilda cirkel, och plockade med sig den. Jacob, var har du gjort av den? Den borde sitta nere hos Lysator, tillsammans med skyltarna från 370-klonen. När vi var nöjda med Tallinn, gick vi till Meelis föräldrars andra bostad, den de bodde i. Den första hade Meelis far som något slags kontor. Där blev vi bjudna på en förnämlig middag och dessutom på lite presenter. (Estema var mycket givmilda. Vi får svårt att gengälda det när de kommer hit.) Jacob (den här berättelsen tycks mest handla om honom) Iyckades på något sätt charma till sig en sån här skärmmössa som sovjetiska militärer har av Meelis. Mätta och belåtna gick vi så och hämtade vårt pick och pack och gick till Peter (som förresten varit ett år i USA), och våntade på att det skulle bli dags att åka till båten. Framme vid färjeterminalen blir det panik: Lars har blivit av med våra returbiljetter till Finland! Vi skramlar ihop det vi har i form av finska mark, och Iyckas få tag på biljetter. Pust! Vi misstänkte att de tagit båda våra biljetter av misstag när vi reste till Tallinn. Ombord på Georg Ots, där f ö Meelis syster Annika fdljde med (hon skulle hälsa på vänner i Finland), bad vi att få komma och titta på kommandobryggan, och dit släpade vi också med Annika. Som tack fick de naturligtvis några klistermärken. Tyvärr var sjögången lite för kraftig för min mage, så när vi tittat klart på bryggan, var jag tvungen att bege mig ut på däck, och åär stannade jag tills vi var inne i Helsingfors hamn, så jag vet inte vad de andra hittade på under tiden. När vi gick i land i Helsingfors, tog Jacob på sig militärmössan han hade fått. Genom passkontrollen, och fram mot tullen. Inget att förtulla. Men när tullarna såg Jacobs mössa, vinkade de in honom... Vi andra väntade på honom efter tullen, och efter ett litet tag kom han. De hade frågat honom, på finska eller något annat konstigt språk, om han hade transitvisum, men när han visade sitt svenska pass, så släppte de bara förbi honom. Nu var då frågan, hur skulle vi tillbringa na~t~-n och sondalJen? Vi var i Helsin~fors klockan 23, och färjan till Stockholm gick inte förrän 18:00 på söndagen... Lars hade visserligen skickat e-mail till Otadata, den ena datorföreningen på HUT (Helsingfors Tekniska Universitet), men hade inte fått något svar när vi åkte från Linköping. Vi hade tur. Timo Kiravo (?), som jobbar på HUT, hade läst det, och mötte oss vid båten. Första anhalt: McD. Därefter åkte vi ut till HUT, där vi blev inkvarterade i en gästrum. Jo, de har ett gästrum på HUT. Tolv militärsängar och öppen spis. Varför finns inget sånt här på LiU? Vi hade tänkt gå upp runt nio på söndag morgon, men av olika skäl (läs: trötthet) kom vi inte upp förrän ett par dmmar senare, och då var det naturligtvis för sent för att få en rikdg frukost. Men Timo var snäll och bjöd på lite grann (kex, tonfisk på burk, en (I) banan) på sitt arbetsrum. När vi ätit cn, förvisso torfdg, men dock, frukost, gällde det att fördriva dden fram dll färjeavgången. Timo lät oss komma in i en terminalsal och låna hans konto, varifrån vi kunde koppla upp oss mot Linköping och läsa KOM och News. Båtfärden dllbaka dll Sverige var ganska händelselös, men om någon skulle hamna i en hytt på M/S Mariella, där det sitter D-LiTH- märken bakom Rökning Förbjuden- skyltarna, så var det den hytten vi hade... Framme i Stockholm. I väntan på att tåget skulle gå (några timmar) gick vi ut på stan och åt och tittade lite. Men när sa taget gick, var vi bara fyra stycken i kupen. Pul och Jacob saknades. Iag vet inte riktigt vad de hittade på för att missa taget, men i gengäld träffade vi på Mhulan. En sak som kan vara intressant att notera, är att precis samtidigt som vi kom hem, började det hända saker där borta i öst. Helt plötsligt började de slå sönder Berlinmuren. Jag undrar om händelserna har något samband. Så var en intressant resa över, och nu ska vi försöka få hit våra estniska vänner på besök, lämpligea i samband med NUCCC någon gång i jufii. Hur har det då gått med modemet som vi lämnade kvar? Jacob har försökt få kontakt, men inte Iyckats. Och nu har en några andra startat en BBS i Tallinn, innan FIFO fått upp sitt.