Lys-16 av Robert Forchheimer inknappa~ av Thomas Bellman och Pär Emanuelsson [Detta är en transkription av ett muntligt föredrag som hölls vid Lysators 10000-årsju- bileum den l:a april 1989. Det innehåller många formuleringar som är naturliga i tal- språk, men som ser konstiga ut i skrift. Läs det som om det talades fram!] "Jag skulle vilja sälja på er en ny kon- struktion. En dator. Ja, det vet ni ju att Lysa- tor fått en eminent maskin av SAAB. Datorer är stora historier, men jag tror att det kommer att bli så här att vi kommer an kunna ha dator- er hemma. Ja, ni behöver inte skratta precis nu, va, utan det är faictiskt så att jag tror att det går.'~ Ungefär så inledde jag en presentation, i samband med Lysatorfdreningens tillblivelse. Och jag visade lite exempel. Bl a, (det här är ett exempel som jag inte visade då, det är lite äldre) om ni ser ett sånt här kon [visar på over-headl, så skulle ni säga då, det syns ju att det är ett tillsatskon till någon modern PC. Det där konet representerar en av de allra sista konstruktionema på Lys-16, Ly- sators egen PC. Och det konet designades när Lys-16 redan hade kommersialiserats, och var känt över hela landet. Det konet desig- nades av ett företag i Stockholm, Digilite (?), på uppdrag av ett företag i Flen, Atew, som sålde Lys-16-maskiner. Det här var 1977, samma år som Apple Computer bildades, har jag för mig. Så att ni inser an vi har varit pio- njärer i Sverige, inte bara på stordatorer, utan även på andra områden. Men jag ska faktiskt göra så att jag ska gå tillbaks i tiden till början här, och jag är fak- tiskt riktigt glad över att ytterligare två per- soner från Lys-16-gruppen är här, Bosse Kleve, som redan märkts, som var med och drog igång Lysatorföreningen, och hjälpte till med D21:an, och Jan-Erik Stjemvall som konstruerade Lys-16. Jag kommer saax till er. Lysator hade alltså precis bildats, och alla resurser användes fdr att få igång den här gamla maskinen som vi hade fatt ifrån SAAB. Men vi var ett gäng som hade svårt att fdrlika oss med att Lysator enbart skulle syssla med museiverksamhet. Vi tänkte an man kunde ju gå andra hållet. Man kunde gå framåt i tiden också. Lysator skulle naturligtvis syssla med framtiden också. Så att ungefär då, 1973, (Här har jag faktiskt skrivit ett år efter fdreningens tillkomst. Föreningen fanns i sinnevärlden redan -72, men det konstituerande mötet skedde fdrst -73), men hösten -73 så var vi några stycken då, som presenterade ett koncept, som vi ty- cktc Lysator skulle satsa på, nämligen att an- vända en ny typ utav kretsar som hade kom- mit for att bygga mycket små datorer. En sådan krets som kom då ungefär, 8080, en mikroprocessor. [Lägger på en overnead med en bild på 8080.] Jag är .Fakdskt riktigt stolt över det här exemplaret, och det ser ni som sitter längst fram. Det var nämligen så att den allra första Intel 8080 som kom åll Sverige, den kom till Linköping. Jag vet inte om den finns kvar på skolan. Den låstes in i ett plåtskåp och kom aldrig till användning. [Skratt från publiken] "Personligt exemplar" står det här. Vi tittade noga på den här lilla kretsen; den kunde ju kanske användas för att bygga datorer. Men ju mer vi tittad på den, desto mer besvikna blev vi, faktiskt. Vi kom fram till att, nä, det där inget att satsa på. Jag kan ju nämna lite grann om de skisser... [Ny over- head] Vi hade tänkt oss en liten låda, så här, en frontpanel med ett antal Iysdioder, nAgra rattar man kunde ställa in olika register att tit- ta på, och ungefär sådår skulle en dator se u~ som man kunde ha hemma. Hur kommer man att fundera på såna där saker? Då maste man gå dübaks lite grann; vad var det teknologema sysslade med i klub- bar innan datorer fanns? Jo, de byggde förstärkare. Och därifrån kom inspiradonen - så här ska en dator se ut. Det ska va en sån hår låg låda, och så kom datorerna att se ut fdr hemmabruk. Så småningom kom vi fram dll an vi skulle nog fakdskt satsa, inte på de här mik- rodatorkretsama, för dc var alldeles för sva- ga. De var opedagogiska - svåra an program- mera. Och vi tyckte vi hade en ambidon, att göra något som var lätt att förstå. Vi kom fram dll ett koncept: massminne, en centralenhet, någon slags TV-tillsats som vi kallade det, för man skulle använda sin TV-apparat som display. Och Det hår var ganska nytt koncept med TV-apparaten. Vi ~orde mycket experiment och mäne band- bredder på gamla TV-apparater vi hade rag- gat upp. Ja, ni ser att vi kom ganska nära, det står en maskin här borta. Och vi var rörande överens i föreningen om an det här ska vi bygga, -73 då. Det var bara det an vi hade inga pengar, och Yi hade inga komponenter, och vi hade hittat en väl- digt spännande komponent som skulle bli hjärtat i Lys-16. Vi ville bygga en 16-bitars- maskin, för rikdga datorer var 16-bitar. Och vi tittade ju på PDP- 11 :or och sådana där sak- er som började se dagens Ijus då, eller PDP-8 kanske var det forsta, det var en 8-bitar. [Det var en 1 2-bitars] Men vi insåg det an en riktig maskin ska vara 16 bitar. Och då fanns det sådana här bit-slice som hade kommit, och som forlfarande är en teknik som löper parallellt med mikroda- tortekniken. Och en herre vid namn Bud Lawson, han kom in till mig varannan dag och sa "Bit-slice", sa han "Bit-slice". [Skratt] Så att då tittade vi på bit-slice, och det fanns ett amerikanskt företag, National Semicon- ductor som sålde en liten fyrabitars bit-slice som man kunde parallellkoppla. Och vi be- stämde oss för att varan 16-bitsmaskin skulle besta utav den. Men vi hade ju som sagt inga pengar, och de här grejema kostade hemskt mycket pen- gar, faktiskt, att införskaffa. Så vi gick till Systemteknik som ju så att säga hade lagt sin varliga hand över föreningen redan tidigare. Nu, för att första det här så måste man inse att Systemteknik inte var samma institution då som det är nu. Systemteknik var en ganska liten institudon. ADa kånde varandra till ex- empel, och man kunde komma som teknolog och säga "Snålla institudonen, vi vill göra en rolig grej här", och institutionen svarade "Visst!" [Skratt] Och professorr. i datamaskinteknik, för vem annars, ställde sig i spetsen här och skickade in en ansökan till STU, Styrelsen för Teknisk Utveckling, professor Per-Erik Danielsson, och då måste man naturligtvis hina någon lämplig person som kan vara pro- jektledare, och då väljs inspektor Hallberg här. Jag vet inte om inspektorn var medveten om att han var alltså projektledare for Lys- 16. rHöga skratt] (Tord-Jöran:) Nä, det fick jag reda på nu. [Ännu högre skratt...] Och det var inga småpotatis man sökte här, 51000 kronor, 1974, som var total pro- jektkostnad, varav sökt fran STU hela belop- pet då. Det fanns alltså inga pengar någon an- nan stans ifrån. Och hälften på löner, och hälften på material, ungefår. Och jag förstår inte var den här lönebiten kommer ifrån, för det var helt uppenbart att maskinen skulle tas fram helt frivilligt av Lysatormedlemmar, men jag förmodar att det var inspektorns lön som avsågs. lSkratt] Jag har roat mig med att titta i de här gam- la STU-ansökningarna. Den är ganska intres- sant. Bland annat så fanns en bilaga, någonting som jag tycker är ganska roligt att läsa ur. Bakgrund, filosofi, målsättning: "De väsentliga grundtankarna bakom projektet är att ge undervisningsväsendet, såväl som privatpersoner, ett redskap, vilket har potentiella möjligheter att introducera da- torbegreppet på ett mjukt och ändamålsenligt sätt utan ge avkall på dess inneboende kraft. En dator i fysiskt miniatyrformat och insatt i en systemmiljö som av var och en uppfattas som bekant (det är alltså hemmamiljön då) och naturlig, ger skolor och undervisningsin- stitutioner ett pedagogiskt hjälpmedel som samågt med att det kan göra väsentliga insat- ser i beräkningsprocesser, inlärnungsprocess- er och laborativa övningar, också kan bidra till att skingra den aura av mysåcism som da- torer fått vidkännas." Och det här var då ganska slagkraftiga ord på den tiden. Och STU föll pladask för det här och skickade 51700 kronor utan prut- ning. Här är beslutsbrevet, ställt åll projektle- daren Tord-Jöran Hallberg, 51600 kronor. [Här saknas några sekunder, beroende på byte av band vid inspelningen.] Vi satte igång och jobba då, det köptes in lite prylar. Alla började fundera, och jag in- såg ganska snart att det här kräver en kompe- tent, duktig person med långvarig erfarenhet av elektronikkonstruktion. Då hittade vi Jan- Erik Sqernvall, som aldrig hade hållt i en löd- kolv [Skratt], men som bearaktades som en kompetent och duktig person. Dåvarande doktorand på insdtutionen, ämnesområdet datatransmission. Sysslade med det mest teo- retiska. Du gick ju Ym, eller något sånt där. Tillämpad matematik, ja, men vad spelade det för roll. Jag menar, huvudsaken är ju att man har förmåga att sätta sig in i något nytt. Och Jan-Erik och jag offrade många timmar på att fösöka förstå hur de här konstiga fyr- bits-slice:arna fungerade. Det kom väldigt märklig informadon ifrån National Semicon- ductor. Men vi Iyckades reda ut det där så småningom. Systemteknik tyckte det var hemskt roligt med det här projektet. Och vid ett tillfälle då, jag har hinat ett program för avdelningsdirek- tör Lindeborgs besök på institutionen för sys- temteknik. [Lägger på en ny overhead~ Man kan se alltså då, vad är våra flåggskepp på in- stitutionen. Ja, kaffe naturligtvis, men bort- sett från det, datasäkerhetsprojektet, mycket viktigt projekt som fanns redan då. Och det hår: minimaldatom, som det hette i STU-an- sökan. Det döptes så småningom om till Lys- 16. Sen var det lunch, och sen var det någon- tings som kallades Picap, och det var ganska ointressant då, sån här bildbehandling. Sen var det kaffe, och sen var det något annat pro- jekt. Och det var egentligen så att Lennart Lindeborg han kom ner för att träffa det här gänget som skulle bygga den här svenska da- tom som var och en kunde ha. Det var helt uppenbart att det var det som låg bakom. Vi jobbade oerhört effektiv, inser jag nu, därför att redan i april, -75, på RVK, Radio- vetenskapliga konferensen hölls här i Linköping, så presenterades den här maskin- en. Jag vet inte om den fungerade då. Jag tror att den faktiskt gick lite knackigt redan då. [Skratt] Och det väckte mycket stor uppmärksam- het, och en ung joumalist - BG Wennersten, som senare fick ett joumalistpris för sina in- satser inom datorområdet - han skrev så här: "Hemdatom är här. Kraftfull minidator kostar 5000 att bygga." Och det är en tidning som, Elektroniknyhetema tror jag den hette då. Det gjorde att det här projektet blommade plötsligt ut väldigt stort över hela landet. Och jag skulle nämna det att redan vid det här la- get hade vi kontrakt med Uppsala Univer- sitet, Teknikum, som involverade sig i pro- jektet, en gosse som hette Bjöm Persson, nu- mera professor i Kista, har jag för mig. Och en ung civilingenjör, Olof Erlander, som blev så tagen i det här, så att han flyttade faktiskt ner till Linköping. Han är fortfarande verk- sam här på universitetet. Han gillade det här m~A hilAer oeh han ville hv~l~a siälva den här grejen som ritade bilder på TV:n, själva ter- minaltillsatsen. Och det fick han syssla med medan vi andra jobbade med centralenheten. Jag åkte runt då, som en missionär, höll föredrag. Det här [overhead] är på svenska radioklubbens 50-årsjubileum på KTH. Jag tror att vi räknade in ungefär 350 personer som satt i Fl, stora föreläsningssalen på KTH. Och vi körde Lys-16. I5:e maj, men då måste maskinen ha gån då. (Någon i publiken, troligen Stjemvall eller Kleve:) Vi körde den då. (Forchheimer:) Vi körde den då, ja. (Samma person i publiken:) Vi höll på på natten, för att försöka få igång skr... ehh, ... [Här hörs det mycket dåligt vad han säger, eftersom publiken skrattar] (Forchheimer:) Det fanns en annan sån visning, som vi kanske inte ska prata så högt om. Jag blev nämligen kallad till SÖ, Skolöverstyrelsen, som hade kallat samman alla matte- och fysiklärare i hela landet för att få en presentation av den här datorn då, som kunde användas i skolorna. Och det var också en ganska häftig grupp människor, jag kom- mer inte ihåg hur många det var. Men då körde vi upp med min gamla Renault 4, och vad händer då. Den här eminenta terminalen, som var virad, den gick naturligtvis i bitar på uppresan, så att den gick inte att köra annat än i lokalmod. Och datom var fullständigt död. Så vi kom upp, och jag demonstrerade Basic för de här herrarna, i lokalmod. Det var ingen, absolut ingen, som reagerade. [Skratt]. Där fick jag mina första lärospån i pedagogisk teknik. Det här uppmärksammades intemation- ellt. Det hölls en konferenc i Zürich. Jan-Erik Stjernvall och jag akte över på "Mini and Mi- cro Computers", juni -75. Det är ju intressant, Karl-Johan Åström var med i programkom- miten här. Där ser man, det dyker upp en massa kändisar. Och vi höll ett föredrag om den här svenska datorn som var så billig att den kunde användas utav privatpersoner, och användas på skolor. Jag har faktiskt en kopia av det föredrag du höll, Jan-Erik. Du höll ett föredrag som hette "Lys- 16 - the Computer Kit Project" där du, du minns det, berättade om projektet. Och jag höll ett föredrag om en simulator som var skriven i Basic, som simulerade hela maskin- en så att man kunde testa programmen. När vi så småningom då, -75, så var vi tvungna i Lysatorföreningen att bestämma oss för hur vi skulle hantera det här, för vi hade ju väckt upp enorma förhoppningar. För nu hade vi visat att det gick att bygga den här maskinen, och det gick faktiskt att räkna fram att den var nog inte dyrare än 4000 kronor i komponentpriser. Så för att ta hand om allt det här, som hände då, så, det här [overhead] är ett protokoll från Lysators möte 1975-05- 14, det är en antal år sedan, så berättar jag om att vi fån tio till ~emton säkra köpare, alltså folk inom och utanför föreningen som ville köpa den här maskinen, i byggsats, men, att den här artikeln i Modern Elektronik, hade dort att det hade hört av sig ett femtiotal per- soner utanför Linköpingsregionen. Och vi beslöt att bilda en arbestgrupp för Lys-16, som delades in i Tekniska gruppen, som leddes av Jan-Erik, Ulf-Göran Norefors vet jag inte om ni vet vem det är, han är Big Shot på ABB i Västerås, han var tidigare ans- varig för robotic vision, alltså CV-system för industrirobotar. (Någon i publiken:) Han är fonfarande på robot. (Forchheimer:) Han är fortfarande på robot. Torbjörn Eriksson, som blev kassör så småningom och skötte ekonomin i hela det här projektet, nu på Inno- vative Vision. Inköp, Ulf Bolin, vet jag inte vad som hände med. Mikael är kvar i stan, Grafitech. Kjell Ståhlbom, som var ord- förande på den tiden, byggbeskrivning. Vi hade till och med lådkonstruktör, som byggde den här eminenta lådan. Och vi hade en pro- gramvarugrupp: Magnus Karlsson, Thomas Magnusson, Anders Isaksson, Per Medin (?). Flera utav de här är faktiskt kvar i Linköping och jobbar på olika företag. Vi beslöt att öppna ett speciellt Lys-16- konto. Det visade sig vara nödvändigt, for folk började skicka in pengar till föreningen, [skratt] för att förvissa sig om att verkligen få vara med i den här första byggsatsen. Och det var ett antal krisartade möten, vi var ju inte riktigt vana vid att hantera såna här saker. Vi hade ju mest suttit och lekt med lite kretsar och gamla D21 :an och så där. Men det skick- ades ut i september -75, så skickades ut ett brev: "Käre datorbyggsatsare." Där vi talar om att efter ett langt sommaruppehåll, så ska vi äntligen komma igång och göra den här da- torbyggsatsen, och där vi berättar lite his- torik. Vad vi ville göra var att mjuka upp folk, och tala om att vi är egentligen inte profe- sionella, utan vi bildade den här föreningen, och vi fick den här D21 :an, och egentligen är vi bara studerande, men att vi kunde tänka os att ta in utomstående, och det visade sig näm- ligen att vi var tvungna att göra det, för alla som köpte den här byggsatsen var tvungna att vara medlemmar i Lysator, fdr annars skulle inte det här räknas som en ideell verksamhet. Det här brevet skickades ut tillsammans med en lapp, som hette beställning av Lys- 16, där man kunde alltså, om man stoppade in 1000 kronor på vårat postgirokonto, och jag har nyligen sett en hel kartong med såna här postgirolappar med fortryckta 1000 kronor, och så namn och adress är inte så dumt heller, så kan man få vara med på den här första senen. Och, visst, vi visste ju inte hur mycket den här maskinen skulle kosta. Vi trodde den skulle kosta omkring 4000, men vi tyckte det att beställningen är bindande ända upp till i500. Om maskinen blev dyrare än så, så skulle man kunna få tillbaka sin 1000-lapp, då kunde man få hoppa av om man ville. En ganska intressant form av försäljning, kan- ske. Och för säkerhets skull, så gav vi dem bara ett par veckor att fundera på. Men de började rasa in då, beställningarna. Och när vi kommit upp i 40 stycken, så sa vi att nä, nu sätter vi nog stopp, nu klarar vi inte fler. Vid jultid, dA hade vi, ja lade beställnin- gar, vi använde de här förskottsinbetalningar- na, då gick vi till Fertronics, som var svensk agent för National, och så beställde vi rubbet. (Någon:) Var det inte Femer Elektronik? (Forchheimer:) Femer Elektronik, var det, förlåt. Ja, det är mycket viktigt att kom- ma ihag. det är nämligen så att det gick inte så bra för Femer Elektronik. Och en bidragande orsak var, ja... Fram mot jultid, ja här ringer vi och be- ställer komponenter, och det börjar komma en massa grejer här till Lysator, och vi packar lådor. Vi gjorde i ordning ett stort bord här i Systemtekniks konferensrum. Ett stort bord där vi la upp alla komponenter i den ordning de skulle plockas in i kartong, och sen, hela Lysatorföreningen stod runt där och sorterade komponenter, och det slutade med att vi ska- pade sådana här byggsatslådor, och den sista stationen var en kille som stod och målade med sprayburk, Lys-16 då, på lådoma. Vi gjorde en mall, det såg väldigt professionellt ut, och tejpades igen och postades. Hela julen -75 gick i stort sett åt. (Någon:) Kommer du ihåg med postnin- gen? Postverket krävde att det skulle lackas, så de kom tillbaka, och vi fick stå och lacka, så hela det här huset luktade av lack. (Forchheimer:) Högskolan gjordes under en kort tid om till en produktionsverksad för datorer. Vi fick i alla fall så småningom iväg de där lådoma, och kunde pusta ut. Och sen var det tyst, för det var ju en stor mängd kompo- nenter som vi hade skickat ut till alla de här som hade legat på oss i flera månaders tid. Det var precis tyst. Men vi tyckte det kändes bra, och nu skulle vi hoppa på nya spännande projekt. Så jag kallade till mig de närmast sörjande i den här gruppen, Bjöm Persson, Göran Lundström från Uppsala, Teknikum, och några till. Och vi diskuterade hur ska vi kunna supporta den här maskinen nu. Det är framför allt mjukvarusupport. Vi pratade om Basic, vi pratade om något språk som kunde lämpa sig mer för skolorna, för redan då så började man inse att Basic var inget bra språk att använda sig av och träna på. Modema metoder, vi hade fått väldigt bra kontakt med Datalogiinstitudonen. En ny professor Sandewall, han hade hört talas om den här Lys-16-maskinen när han jobbade på Stanford-universitetet, och jag är väl inte säk- er på att det var det som gjorde att han sökte professuren i Linköping, men det var i alla fall så att efter att han höll sin installadons- föreläsning, så kom han ner och skulle leta reda på den här assistent Forchheimer, som hade en dator som han trodde han skulle kun- na använda sig av på insdtudonen. Så han kom ner med hela sitt följe, och ville köpa den här Lys-16-dator dll sin nya insdtudon, det skulle bli grunden för deras insddudon. Han kände dll att vi inom Lysatorföreningen gjort såna här byggsatser, och han ville lägga en beställning. Så har har jag fakdskt en ko- pia på en beställning från utrustningsnämn- den. Så gick det dll på den dden att professor Sandewall fick gå dll utrustningsnämnden. Utrusmingsnämnden skickade ett brev dll da- torföreningen Lysator, som jag besvarar på följande sätt: "Referande dll er anbudsinfordran, kan vi härmed offerera tio stycken komponentsat- ser, 45000 kronor." Redan då insåg vi att den övre gränsen var vi absolut tvungna an lägga oss på. Vad vi inte insåg, var att den här insti- tudonen var säkert beredd an betala mycket mycket mer. Men vi jobbade ju ideellt för föreningen. Inklusive 4 K minne, och det är rätt intressant, fdr jag tänkte på det, 4 K, 16 bitar, det är ungefär lika mycket som 2 K i gamla SARA-maskinen, så det var ungefar samma mängd minne. Ja, "med vänlig häsln- ing, Lys- 1 6-kommiten " . Så här ser vi hur Ly- satorföreningen ganska snabbt, det här är bara ett halvt ar senare, blivit väldigt af- färsmässiga i sin relation med omgivningen. Och det var alltså då aktuellt att göra ynerli- gare en byggsats, och det var det som Sande- wall hade hoppats p5. Och Datalogiunstitudonen, de gick in i det här med liv och lust, och började utveckla mycket avancerade program, bland annat Pascal och Basic, gjorde de en interpretator dll. Och så åkte de runt och höll föredrag. Så kommer vi in i -76, då höll de ctt föredrag, om det som kallas Segmendng Pascal. Jag for- stod aldrig vad de sysslade med där uppe, faktiskt, men det var ju bra. Någon slags Pas- cal som man kunde sitta och köra direkt på datom, hoppa mellan editering och kompile- ring. Vad jag inser nu, är att det här var ju föregångaren till Turbo Pascal. Det var pre- cis vad det var frågan om Och den visionen såg man uppe på datalogiisdtudonen, att sa ska man ha en högnivåspråk implementerat på en persondator. Under dden så v~xte då den här verksam- heten i föreningen. Jag råkade ge mig ut på en längre resa till USA, i tjänsten, och här är en ganska spännande kort, som jag fick ifran Jan-Erik Stjernvall och Mikael Pääbo. Jag ska läsa här: "Högt ärade Lys-16...", jag satt alltså vid poolen i San Fransisco, på en hotell, och hade varit borta i tva manader nästan, sa får jag det här kortet då vid poolen. "Högt ärade Lys-16-projektdlandroddare. Finanser- na dåliga. Pris 4500." man var alltså tvungen att lägga på max, va. "Hårdvaran krasslig. 40+3 leveranser från National. Byggsats uppdelad i två sändningar." Tydligen gick det inte att få iväg allting. "Minnet kärvar. PROM-program förväntas. Tangentbordet under isen. Olofs display funkar, med 127 TTL-kretsar. Problem med HF-modulator. Likviditetskris. Byggbeskrivning ej klar. 2000 M3 gånger 6 saknas. Lådprofiler dub- belbeställda. Back 1000 kronor. Hoppas före- draget går bra." Så jag fick ju magsnörp när jag satt där, och undrade hur i hela friden det här skulle gå. Men det redde ju sig så småningom. Lyckligtvis. Vi fick ju iväg satserna så pen- garna kunde komma in. Men Ferner Elek- tronik som hade gett oss krita på ungefär 200 000 kronor, de hade svårt att klara det här. Och de gick faktiskt omkull i den här vevan, och delades upp i Fertronics, som övertog agenturen för National. Och det var väl inte bara vi som hjälpte dem, men vi var säkert en bidragande orsak. lag tror att jag någonstans hade, ja, just det, jag kan ju visa.,. Det här är kassdrens resultaträkning fdr peri- oden -76 till -77. Det här är siffror som vi antagligen inte kommer att se i föreningen på väldigt länge. Försäljningsintäkter Lys-16, 250 000. Ter- miLys, 112 000. Ja, medlemsavgifter, 1600... och sen går det bort lite saker. Varor och försäljningskosmader, 261000.1 själva ver- ket så vardet ett snålt 14 000 över, sen vardet lite administrativa kostnader, 12000. Men Iyckligtvis Iyckades vi fa 2000 i ränteinko- mster då. Så att med 15 000 kronor, med mycket snäv marginal, körde vi ett projekt på över 300 000 kronor! Det var inte undra på att det här gick hårt ut över kassdren i fdreningen. Torbjöm gjorde ett fdredömligt arbete som höll alla bollama i luften fdr det kunde när som helst gå i putten alltihop. Sen hör det till saken an förutom de här pengama kom det in väldigt mycket i licenspengar, men det återkommer jag till. Föreningen har alltså varit ganska rik. Framåt -76, ytterligare ett halvt år fram i tiden, hade vi levererat ut byggsatser och väl- digt många människor hade fått igång sina maskiner, så hittar jag ett litet meddelande här. Jag har skrivit i Systemtekniks egen tid- ning Systemnyn en kort presentation av LYS-projektet: "Det är ett av de mer okon- ventionella projekten som pågått vid institu- tionen, startade för tre år sen, har fungerat som en 'workshop' vad gäller samarbetsfor- men studenter-forskare-institutioner samt mellan institutioner på olika högskolor osv. Projektet åsyftar framtagandet av ett mycket billigt datorsystem - så billigt att det skulle kunna utgöra ett fdrsta steg vid datoms intåg i hemmeL " Det jag fäste mig speciellt vid var slutet på artikeln: "Slutligen kan nämnas an antalet examensarbeten som direkt är knutna till LYS-16 för närvarande uppgår till 15, varav 4 på ISY. Antal personer som helt eller delvis är inkopplade på projektet är nio, de flesta studerande vid teknisk fakultet och Lysa- tormedlemmar. " Sen kan jag inte låta bli en liten filosofisk spekulation här: "Som road och intresserad observatör kan jag ej annat än konstatera att det finns en beundransvärd flexibilitet och förståelse hos såväl den anslagsgivande myn- digheten STU som komponentlevererende företag, samt sist men inte minst institutionen för systemteknik, för ett projekt så intressant som detta. " Och det kan jag säga på rak arm; ett sånt projekt går inte att driva i dag på institutionen för systemteknik och fdrmodligen inte på någon annan institution. Men det gick på den tiden! Jag måste säga att den första satsen blev en braksucce; folk lödde för glatta livet och vi fick se de mest fantastiska konstruktioner. Bland annat kom det in en kille som inte kun- de forstå varför hans maskin inte fungerade. Vi började mäta på den och det visade sig an det var samma spänning överallt! Den låg nånstans på halva matningsspänningen. Och vi mätte. Och till slut satte vi proben mitt på kortet, där det inte fanns någon koppar, och det var fortfarande samma spänning där ock- så! Det visade sig att han hade gån in på en järnhandel och köpt lödtenn och sånt där flussmedel som man penslar på. Och det var ju ledande flussmedel, så hela kortet var ledande! En annan person, faktiskt från flygdivi- sionen här i stan, han hade gått en kurs i hur man bygger flygelektronik och han skulle bygga sin LYS efter de normerna och då får man inte använda hållare för de integrerade kretsarna för då kan ju grejerna trilla ur. Så han hade löu in alla sina kapslar, men tyvärr funkade inte maskinen. Och allt eftersom vi mätte oss fram var vi tvungna att löda loss och "pluppa ur" de där kretsarna och när vi var färdiga såg det inte aüs vackert ut. Han var klart besviken och tyckte att "LYS- 16 är minsann ingen flygvärdig konstrukdonl" Det fortsatte att strömma in beställningar, t.ex. de 10 från datalogi, så vi tänkte att vi kör det här cn gång till. Det här var ju kul. "Ny datorbyggsats planeras till våren" skriver Fer- tronics ddning här. Vi gör ett litet reklamblad i föreningen: "Datorföreningen Lysator pre- senterar LYS- 16 - den lilla datorn med de sto- ra resurserna"; ett ganska professionellt litet reklamblad som vi skickar ut och försöker få gehör för en ny byggsats. Samddigt märker jag och Jan-Erik, bl.a., att det börjar bli lite kärvt att köra det här. Det var väldigt kul förs- ta gången, men väldigt jobbigt, och ska vi nu göra om det en gång dll så är det nog för job- bigt. Vi funderade på om vi inte kunde lämna bort det här till nåt företag som kunde ta tag i det i ställeL An det fanns väldigt mycket kommersiel- la intressen i sammanhanget rådde ingen tve- kan om. Vi pratade om alla möjliga lösningar; Pelle Danidsson, som alldd är en uppfinningsrik herre, föreslog att vi skulle starta en eget bolag. Han har ju alltid varit långt framme på det området. Så dllsammans med Björn Persson diskuterade vi bildandet av ett aktiebolag för exploatering av datatekniska innovationer (dvs LYS-16). VD: Bjöm Persson, vice VD: Tord-Jöran Hallberg. Var du medveten om det?? Tord-Jöran: Aldrig hön talas om! Som bolagets namn hade man tänkt Digi- tal Data Devices, DDD, 3D eller nåt sånt all- tså. Här skulle alltså LYS-16 marknadsföras. Det blev faktiskt en spännande läsning som Pelle D skickade ut, undertecknad av Per- Erik Danielsson, Tord-Jöran, Björn Kruse, mig själv, Thomas Olsson och Jan-Erik Stjemvall. Man kan ju fundera över vad som skulle han hänt om det här företaget hade komm;t igång? Observera att t.ex. Bjöm Kruse sedan drog igång Teragon, tillsam- mans med Thomas Olsson och några grabbar till. De här killarna i Uppsala - Björn Persson, Göran Lundström och Tord Krüger - som skulle ha varit med drog igång sina egna företag. Det fanns alltså uppenbarligen en po- tential i de här människorna. Vad skulle ha hänt om alla dessa hade gått ihop och dragit i gång det här företaget och börjat med LYS- 16-produkten, en persondator färdigutveck- lad 1976? Det hade kunnat bli ett fascin- erande scenario! Under tiden pågick en otrolig verksamhet på högskolan. Jag har hittat ett brev ställt till IKP, som köpte en maskin. Det här brevet är från Per-Erik Danielsson, där han erbjuder sig att utveckla in- och utmatning; asynkron seridl och parallell~ snitt för 12.000 kronor, 8 stycken kort ska göras osv. Det här är det enda egentliga exemplet jag har sett i LYS- 16-projektet där man har ett etablerat samar- bete mellan institutioner på högskolan, sa etablerat att man skickar såna här offerter till varandra. För hur ska egentligen ett samar- bete gå till om det inte struktureras upp så att man klarar av den ekonomiska sidan? Och LYS- 16-projektet var ett Iysande exempel på hur institutionerna kunde utnyttja varandra. Här har jag ett exempel till; Torsten Kjell- berg, mycket intresserad av att utnyttja LYS- en, skickade en förfrågan til! Datalogi som besvarades av Mats Andersson där. Att för 20.000 kronor ta fram ett filsystem, en moni- tor och en kommandoavkodare. Och jag tror att de flesta av de här jobben också beställdes. Här är ett till: Torsten Kjellberg oeställer från Systemteknik lite grejer for 30.000 kronor, arbete, komponenter, mm. Ni ser att vi höll igång vår interna verkstad, som vid den tiden var ganska stor, på att intemt, inom univer- sitetet, sälja datorprylar. Lennart Lindeborg kom ner ibland. 1976, två år efter hans första besök ser vi här: 10.20 - projektpresentation: minimaldatom ....blablabla ... (Fattar inget. Antagligen visar han nåt roligt på overhead) Vi märkte som sagt att det här blev väl- digt jobbigt att hantera. Vi hade kommit över den första fasen och visat att det gick och vi hade kommit in i en väldigt kommersiell ru- tin. Alla blickar riktades mot universitetet, man tog för givet att universitetet skulle kun- na leverera de här datorema som användes på många ställen i landet. Så vi bestämde oss för att vi måste lämna if rån oss det här, vi orkade inte bära det här längre. Vi började söka oss runt och fick kontakt med ATEW i Flen, ett företag med ungefär 200 anställda, som letade efter en ny produkt. Och i konkurrens bl.a. med den lilla kllarfir- man Digilite fick ATEW jobbet att ta över LYS- 16. Jag har här kontraktet i original, un- derskrivet bl.a. av dåvarande ordföranden i Lysator, Söred Tirfing. Det intressanta i sam- manhanget är att kontraktet enbart gäller tills dess att det sägs upp av någon av partema, eller ATEW går i likvidation. Och ATEW ex- isterar ju inte längre så jag har känslan av att rättighetema till LYS-16 har återgått tiü Ly- sator. Tänk på det! Vi sålde alltså rättighetema till LYS-16 till ATEW och en så stor händelse i datorsverige väcker ju uppmärksamhet: "ATEW startar tillverkning av LYS-datom". Observera att "LYS-datom" var ett begrep då. Det här var från en elekttoniktidning, men även i Affärsvärlden kan man läsa: "Aktiebo laget Aero-Telaw, ATEW, har tagit öve marknadföring och tillverkning av LYS-16 konstruerad av datorföreningen Lysator vic Tekniska Högskolan i Linköping". Det var e stor händelse i affärssverige det här, som n ser! ATEW fick naturligtvis en flygande starl De hade ju väldigt mycket säljmaterial fär digt. Det enda de behövde göra var att kopi era in "ATEW" längst upp på de gamla rek lambladen och så var de i luften och kund komma igång. Vi fick sex procent i royalty på varje maskin de sålde. (Mycket borta; bandbyte) Bo Kleve: Mycket pengar gick väl tillba- ka tiü ISY också? Robert: Ja, en hel del pengar gick tillbaka till ISY och en del kanske som återbetalning till STU också. Det är möjligt. Jag tänkte avsluta med att visa ett litet brev som ATEW skickade ut när kontraktet var påskrivet, till alla som var intresserade. Det står inget annat än an de hade tagit på sig ansvaret för att marknadsföra LYS-systemet. Men det som jag speciellt gläder mig åt är fra- sen "Det svenska minidatorsystemet LYS- 16". Och på något sän är det ganska talande för vad det var frågan om. Jag skulle nämli- gen vilja säga "Den svenska persondatom LYS-16", fdr det var precis vad det var! Och jag har för mig att det här omtalades i senaste numret av Östgöta Correspondenten till ex- empel. Tord-Jöran: Ja, i en uppsats av . Han har ju också en direkt koppling mellan detta och vad Luxor gjorde. Robert: Ja, om man pratar med Luxors utvecklingschef som var ansvarig för ABC- 80, så hänvisar han till LYS-16 som orsaken till att man byggde ABC-80. Och det finns en bit i ABC-80 som påmin..er otroligt mycket om en bit i LYS-16 och det är bandspelar- interfacet. Det är nästan direkt avkopierat. Jag ska visa lite hårdvara. Det här är förs- ta minneskortet på 4 kiloord. När ATEW tog över designade Michael Pääbo ett nytt min- neskort åt dem, mycket elegant, och jag tror det var på 16 kiloord. Här är CPU-kortet, Jan-Eriks största förtjänst, med de fyra bitslicearna och rnikro- program i separata PROM. Den var alltså mikroprogrammerad och det gick att göra egna. Jag skulle vilja se den persondator- tillverkare som tillåter användaren att göra egna mikroprogram! Men det kunde man p LYS-16. Det fanns förstås ett standardin- strukdonsset som vi använde oss av. Om man dttar på LYS-16:s instrukdonsrepenoar så kommer man att se att den var föredömligt trevlig att programmera. Här är minnessbuss och UO-buss och nätaggregatet ute i kanten. Det är intressant att jämföra uppläggningen med en IBM PC; mycket lika. Ledningsdrag- ningen här är handtejpad 8V Jan-Erik. När vi kom till SAAB som gjorde de första kretskorten åt oss var man tvungen att patcha på filmen för det hade blivit lite trassel vid kopieringen. Så man var tvungen att måla med nagellack på filmen för att få trådarna att gå dit de skulle. Avslutningsvis en liten historia. Det här är en modulator som gjorde an man kunde få ut videosignalen på sin vanliga hemma-TV. Även om det inte ser mycket ut för världen var det här förutsättningen för att vi skuüe kunna köra den här tekniken för folk hade inte råd att skaffa sig terminaler. Teletype var ju den terminal som oftast användes, men det hade ju inte privatpersoner. Så då hade man den här modulatorn, designad av Torbjörn Ericsson. Det är kul att tänka på att i dag försöker man med alla medel skärma signaler från terminaler så att man inte kan få in dem på TVn. Men på den tiden körde vi näst intill trådlöst; man kunde sätta en liten an- tennstump här och köra ut på sin TV-apparat. Och hela kvaneret kunde förstås se vad man skrev. Jag tror jag slutar här. Tack ska ni ha. Bo Kleve: Jag kan nämna som lite kuri- osa, att fortfarande för två och ett halvt år se- dan så var fortfarande LYS-16 i drift på kraftverken i Sverige. Robert och Rolf orde en specialgrafikeditor och interface till TermiLYSen. Det var en ställverkssimulator som man kunde simulera ställverk, dra ledn- ingar, simulera till- och frånslag på olika tid- er. Den ersattes då med ett VAX-system.