Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig mera, ty Sigismund, som förbundit sig att
fara till Stockholm och egna sig åt riksstyrelsen,
begaf sig i stället öfver Kalmar åter till Polen.
Ett blodigt efterspel skulle emellertid
försiggå. Konungen hade utlemnat 5 af riksråden,
dock mot försäkran att de skulle på riksmöte
ransakas. De fördes fängslade till Nyköping. I
Febr. 1600 sammanträdde ständerna i Linköping till
det sista möte der blifvit hållet, men af den största
vigt. Sigismund afsattes. Hans halfbror Johan åtnöjde
sig att blifva hertig af Östergötland och Karl skulle
blifva Sveriges konung, derest ej Sigismunds son
Uladislaus inom 5 månader infann sig.
Ransakningen mot rådsherrarne företogs. 156 personer
sutto i domstolen. Endast genom hertigens personliga
närvaro och hotfulla ytranden blefvo dessa ädlingar,
som hållit sin trohetsed till sin laglige konung,
omsider dömda till döden; men många af domarne
vädjade till hertigens nåd. Han var dock obeveklig
och har derigenom suddlat sitt minne med en förfärlig
blodskuld.
Den 20 Mars 1600 afrättades på Jerntorget, der
ännu en krets af röda stenar betecknar platsen,
Gustaf Banér, Erik Sparre, Sten Banér, Ture Bjelke
och Bengt Falk. Först på afrättsplatsen benådades
åtta andra dödsdömda ädlingar, sedan de måst åse de
andras halshuggning.
––
Vändom våra tankar från denna ohyggliga tilldragelse,
från dessa upprörda tider och låtom oss glädjas åt
att Linköping, efter många olyckor, stora eldsvådor,
pest och nöd, i nutidens fredliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
